Säga nej på ett bra sätt.

Hej, min mamma tycker jag har blivit väldigt negativ... Jag vet inte om jag håller med om att jag är det... Samtidigt så säger jag nej och nej tack ofta, oftare nu än förr, fast det är ju för att jag menar just det. Och jag kan ju inte börja säga ja till en massa saker som jag inte vill, så jag vet inte riktigt hur jag ska göra...

Min mamma kan vara väldigt bestämd (vilket jag också kan vara) det kan liksom både vara bra och dåligt... Men det gör att jag känner att jag behöver vara på min vakt för att hon inte ska göra exakt bara som hon vill och att jag ska bli missnöjd sen för att... ja men att det inte blev som jag ville.

En annan sak, som jag kom att tänka på nu, är att jag tror hon och jag har lite olika syn på vilka saker man bestämmer gemensamt och vad man får bestämma över helt själv. Jag vill liksom bestämma väldigt mycket helt själv, och bara bestämma gemensamt det som verkligen måste bestämmas gemensamt. Jag vill liksom få hålla mig till mig själv och lägger mig inte i vad andra gör oftast (bara när det känns väldigt viktigt eller verkligen behövs)...

Hon verkar vilja bestämma mer gemensamt... Fast hon gör ju saker själv också utan att fråga andra innan, eller nej inte riktigt så, mer som att hon har ett förslag och förväntar sig att alla ska hålla med och också tycka som hon Det här känns väldigt trassligt... Och jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Har du något tips/förslag?

Och också hur säger man nej på ett bra sätt? För jag tror att jag kanske tar i lite för mycket när jag säger nej, men jag vet inte om det är så. Eller borde jag försöka säga ja lite oftare? Fast jag är osäker på om det blir bra då...

Hej, tack för ditt brev.

Vilka kloka funderingar du har.

Nu handlar denna webbplats om psykisk ohälsa, och det är ju inte psykisk ohälsa du tar upp, utan tvärt om är det en naturlig utveckling att som ung frigöra sig från sina föräldrar. Men svarar ändå på din fråga. Du kan också kolla på www.umo.se en ungdomsmottagning på nätet.

När man är liten så ser man ofta upp till sina föräldrar, tycker som dom, vill göra allt som dom. Man är på sätt och vis "en del av dom" (och det ÄR man ju) och de är viktigast för en, man är beroende av dem. Sedan i tonåren, och lite före det, så börjar man allt mer att utveckla en egen uppfattning om saker och ting, kompisar blir betydligt viktigare och man börjar bli mera "en egen" person. Man är hemifrån mera, får fler perspektiv på saker och ting och som du beskriver man vill bestämma själv. Man känner efter mera vad man själv VILL, och det är ju en bra sak.

Men det är vanligt att det krockar med vad föräldrarna vill. Särskilt som du skriver att både du och din mamma är ganska lika, bestämda båda två. Lätt att det blir konflikter. Det hör till den här naturliga "frigörelseperioden" som tonårstiden är, man SKA frigöra sig och bli "oberoende" och utvecklas till att klara sig själv. 

Du inser att det inte skulle bli bra om du sa JA till saker du egentligen inte vill, utan behöver träna på att säga NEJ på ett "bra sätt" för att behålla en bra relation till din mamma. Fast ibland är det ju så att föräldrarna måste bestämma vissa saker utifrån att de har ett ansvar, till exempel över pengar, vissa inköp, utetider, mm. Samt att man behöver hitta en kompromiss över det och skolarbete vs kompisar, hjälpa till hemma vs datatid,  mm

Att ha "familjemöten" en fast tid i veckan, där man ganska strikt tar upp aktuella punkter, alla får säga sitt, man begär ordet och pratar en i taget, man väger fördelar/nackdelar, kompromissar och kommer fram till en lösning, kan vara ett sätt. Precis som man gör på ett jobb då viktiga frågor behöver lösas. 

När man ska ta upp saker, som man vill och behöver, oavsett vad, så är det bra att använda en teknik som kallas JAG-budskap. Det innebär att man utgår från sig själv och uttrycker JAG önskar, JAG känner; JAG behöver... istället för att säga DU gör si, eller DU ska det. (Du kan läsa om och över JAG-budskap på avsnittet om relationsfärdigheter på webbsidan.)

Relationer i livet är inte alltid så lätt, det uppstår olika viljor, konflikter och missförstånd. Att träna på att skapa och bevara bra relation, oavsett till vem, är en jättebra livsfärdighet.

Här på webbplatsen Snorkel har vi tagit upp detta med relationer Snorkel - Relationer läs mera där.

Det finns också en del om relationsfärdigheter, alltså strategier för att skapa och bevara goda relationer, bland annat om att säga nej på ett bra sätt, kunna få det man behöver, kompromissa och "ge och ta" som du kan läsa mera om och öva här 

Snorkel - Relationsfärdigheter

Hoppas att det kan vara till hjälp. 

Kram från Snorkel