Ångest över att få cancer eller leukemi.

Jag har jätte mycket ångest för att jag ska få cancer eller leukemi och ingen av mina föräldrar vill lyssna, det är jätte jobbigt för det är störigt/läskigt att ALLTID tänka på det!

Är det vanligt och vad ska jag göra? är 12 år btw

Hej, tack för ditt brev.

Du har jättemycket ångest, en stark rädsla för att få cancer eller leukemi.

Ångest är jobbigt och mycket obehagligt ibland, men inte på något sätt farligt. Ångest är kroppens reaktion på en "fara" det är en överlevnadsstrategi som vi haft sedan vi var "grottmänniskor", och helt avgörande för mänsklighetens överlevnad och utveckling.

Även idag är det en viktigt reaktion, än om vi inte alls lever med "faror" på samma sätt som förr, då giftiga växter, farliga djur och insekter, vattenmassor och jordskred, och andra krigsinställda infödingar var en stor del i vår vardag.

Vi upplever en "fara, ett obehag", ofta är reaktionen inlärd utefter tidigare erfarenheter, (och vi har som en "inbyggd scanner" som scannar av omgivningen efter dessa faror vi är rädda för) hjärnan signalerar FARA och hela kroppen ställer in sig för att kämpa eller slåss, fly eller undvika denna "upplevda fara, kämpa för överlevnad.

Om man blir jagad av ett livsfarligt djur, och man måste använda alla sina sinnen för att fly och slåss mot detta djur, så behövs en massa "extra styrka" i kroppen. Eller om det börjar brinna, vi håller på att bli överkörda, man blir attackerad av en rånare, eller om vi av annan anledning snabbt behöver fly eller försvara oss.

Hjärtat pumpar snabbt, slår hårt, pulsen ökar och andningen blir snabb och ytlig. Detta för att blodet snabbt ska ut till musklerna för att göra oss starka och snabba, andningen blir snabb och ytlig för att syresätta blodet snabbt, av samma anledning.

Vi får tunnelseende - allt fokus på faran, inget annat ska ta uppmärksamheten. Kroppen blir spänd och redo för aktivitet (fly eller slåss) Läs mera på snorkel Snorkel - Varför har man ångest? 

Problemet är också att vår hjärna inte kan skilja på en ”verklig” fara, och en fara/ett obehag som bara finns i våra tankar, i vår fantasi. Samma ”alarmsystem kickar igång. När du TÄNKER på att du kunde bli sjuk, kan få cancer eller leukemi, så blir du jätterädd. Ditt inre larmsystem som egentligen ska skydda dig från verkliga faror kickar igång, det känns obehagligt i kroppen och då Och då känns det ju som om det verkligen ÄR farligt…  Är du med?? Det blir som en ond cirkel. Du tänker "katastroftankar" du kanske känner av något i kroppen eller ser något på huden, tolkar det som om det KUNDE vara cancer, blir jätterädd, larmsystemet sätter igång, känns ännu läskigare o.s.v.

ångest är ju inte alls logisk och bygger på verkligheten, utan tvärt om, den allra mesta ångesten bygger på våra ”överdrivna” rädslor, tankar, tolkningar, fantasier, och föreställningar.

För ofta kommer den där luriga tanken smygande… ”tänk om”… tänk om det är farligt ändå, tänk om det ändå händer något, tänk om de inte vet allt och så vidare, och så vidare..

Det är även så att det vi uppmärksamma förstärks och ökar (visst har du sovit bredvid någon som snarkar extra högt, man kan inte tänka på något annat, känns som det ekar i hela rummet, man kan till slut inte tänka på annat än den som snarkar, och definitivt inte slappna av och sova själv).

Andra funktioner i kroppen sätts i vila, då de inte behövs i "kriget för överlevnad" då vi ska rusa för livet från den livsfarliga tigern, tex matsmältning, vilket ger olika symtom från mage och tarm. med mera.

Det händer alltså mycket i kroppen när vi har ångest.

Våra tankar blir också helt fokuserade på allt detta med "faran" obehaget, och det som händer i kroppen. Du skulle inte reagera på detta om du blev jagad av ett farligt djur, eller om man springer jättesnabbt (sätter också igång samma reaktioner i kroppen)

men om man är hemma i soffan, börjar tänka på något man tycker är hemskt eller jobbigt, om man oroar sig för något som skulle kunna hända, så blir det mycket obehagligt. Läs mera om oro/ångest under vad är på Snorkel Snorkel - Vad är oro/ångest?

Det är vanligt att man på olika sätt försöker minska det som väcker oro och ångest.

Att man undviker, går omvägar, går hem eller slutar att göra saker, kollar, undersöker och känner efter.

Det gör att oro och ångest växer, sprider sig till flera situationer, känns starkare, och begränsar det man vill göra i sitt liv. Man kanske inte kan gå hem till kompisar, handla på egen hand, ringa, prata med folk, bada, eller annat. Ångesten och oron tar över, precis som du skriver.

Ångesten hämmar, hindrar och får oss att inte leva som vanligt, för att hantera och övervinna ångest handlar det mycket om att INTE låta ångesten styra, utan att göra (stegvis) just det vi inte vågar. Göra de sakerna som ångesten hindrar oss att göra. (jag törs inte men jag gör det ändå)

Jag vet inte hur ångesten påverkar ditt liv, hur den styr och hindrar dig, men du kan läsa mera om ångest och vad man kan göra på webbsidan under VAD GÖRA Snorkel - Oro och ångest

Det finns olika verktyg och strategier för att minska starka känslor och för att hantera ångest.

Man behöver få igång kroppens andra system "lugn och ro" systemet, som behöver aktiveras för vila, återhämtning, sömn, avslappning med mera.

Om man kämpar och kämpar med att få bort ångesten, undviker svåra situationer, är fullt krigsberedd, andas snabbt och ytligt, har fullt fokus på "faran" spänner hela kroppen, och "tänker paniktankar" (varför släpper det inte, står inte ut, detta är så fruktansvärt, vad ska jag göra, vad kan hända osv.) just för att du är så rädd att det inte ska släppa, så tar det mycket längre tid att det släpper, ångesten sjunker.

Man får ytterligare en mycket obehaglig erfarenhet - nästa gång i en liknande situation blir man jätterädd att det ska bli så igen- och så börjar alarmsystemet gå igång just av den rädslan... I en ond cirkel.

På denna webbsida, där man under VAD ÄR och VAD GÖRA hittar du strategier och verktyg för att på olika sätt träna sig i att hantera ångest, alltså inte bli så rädd när den kommer, utan bemöta alarmsystemet (om man inte behöver fly eller slåss från en verklig fara) med att så att säga- säga till kroppen, "det är ok, lugna ner dig, behöver inte fly eller slåss" .

Viktiga strategier är till exempel steg för steg träning. Att stegvis träna på att göra, klara av saker som man INTE kan göra idag på grund av oro och ångest.

Kolla på filmen Rädda Albin, som finns på snorkel www.snorkel.se han är rädd för hundar.

Där får man också exempel på hur ett sådant ”träningsprogram/ närmandeprogram, kan gå till. Hur man gör för att minska sin ångest. 

Viktigt är också att andas lugnt, slappna av, distrahera sig själv, skifta fokus, göra saker som får igång lugn o ro-systemet (ta ett varmt bad/dusch, smörja in sig, se vackra minnesbilder, lyssna på vacker musik, att vara i nuet (mindfulness) med mera.

Att då orostankar kommer faktiskt RESA sig upp och göra något annat, så att man bryter sina negativa orostankar. Inte fastna i sitt negativa tänkande och kontrollerande, känna efter etc.

Snorkel har två Appar Snorkelövning med röstövningar och instruktioner att använda då man får oro/ångest.

Skills Uppsala Snorkel reglera känsla (använd kod x330, gör sedan ett eget enkelt lösenord) den handlar om känslor, varför vi har dem, beteenden som sitter ihop med olika känslor. Och övningar för att minska starka känslor.

Du skriver att du tänker på detta HELA TIDEN, och det är ju jättejobbigt.

Tankar är ju inte någon sanning, utan just tankar, men vi har en tendens att tro på dem, följa dem och låta dem styra oss.

Åtminstone de negativa tankarna. De positiva, de som handlar om att vi har gjort ett jättebra jobb, duger som vi är, är älskade, duktiga, fina, bra på många saker och så vidare, de tror vi oftast inte på utan ifrågasätter och tvivlar.

Tankar är som att ha någon på axeln hela tiden som säger åt oss saker, varnar oss, dömer oss, tvivlar, säger negativa saker om oss och så vidare. Om du föreställer att du hade en livs levande person som gick bredvid dig hela tiden och sa negativa profetior om dig, det du gör och om det som kan hända, såklart att det skulle påverka en, eller hur.

Så fungerar negativa tankar som man har om man lyssnar och tror på dem.

Att bokstavligen säga STOPP till sina negativa tankar, distrahera sig, aktivera sig med något annat, bara låta dem segla förbi som moln på himlen, utan att fastna i dem och utan att agera efter dem,

(nu kom en sådan där jobbig tanke igen och där försvinner den och en tanke på att jag vill äta en glass dyker upp istället..)

Att tvinga sig själv att inte få tänka tankarna blir omöjligt, (säg till dig själv, jag får INTE tänka på en rosa elefant, absolut inte tänka på en rosa elefant, inte tänka på de rosa öronen, den rosa snabel och så vidare, då är det precis det man tänker på, eller hur?)

Så träna dig bara på att låta dem komma och gå. (Det finns fler tekniker i att hantera negativa tankar på Appen Snorkelövning)

Det finns avslappningsövningar och andningsövningar på denna webbsida och i Snorkels App Snorkelövningar, som du kan ladda ner gratis.

Öva då du inte är jätterädd, för att kunna hur du ska göra då det är riktigt jobbigt.

Grejen är också att ta vara på den tid man har, att leva fullt ut här och nu. Framtiden vet vi ingenting om och vi kan inte påverka det vi inte vet något om.

Det vi kan påverka är NU. Medveten närvaro, mindfulness, handlar om att öka vårat medvetande, vår uppmärksamhet mot just här och nu och det som händer omkring oss.

Att träna på att styra vårt fokus och uppmärksamhet till nuet, det vi gör just nu. Ofta är vi inte i nuet, utan vi ältar och grubblar över saker som redan hänt och som vi inte kan påverka, eller oroar oss, stressar och får ångest inför saker som kanske kommer att hända i framtiden, men som vi inte vet. Vi gör saker men tänker på annat "är inte riktigt där"..

Och en massa energi går åt till detta, energi som vi kunde ha glädje av just nu istället.

På webbsidan, i Appen Snorkelövning och även i Appen Skills Snorkel reglera känsla kod x330, finns information om och övningar i just medveten närvaro.

Du skriver att dina föräldrar inte lyssnar på dig, dina föräldrar förstår nog inte hur du känner, så berätta mera för dem. Visa dem denna webbsida, visa dem ditt brev och svar.

Ni kan träna tillsammans, göra en plan för hur du kan träna.

Hoppas att detta kan vara en liten bit på vägen ur detta svåra jobbiga du upplever. Skriv igen till frågelådan om du vill, läs också andras frågor och svar.

Kram Snorkel