Mitt liv suger!
Fråga
Mitt liv suger!
Jag hatar skolan!
Bara en massa krav och listan på allt man måste hinna göra blir bara längre och längre.
Jag har alltid skött skolan men nu tappat gnistan för allt och orkar inte längre.
Jag hatar mig själv på alla sätt och vis, jag är ful, tjock, äcklig, konstig, osmart, blyg , tråkig, och då är det väl lika bra att göra slut på mitt lidande.
Min största fiende är spegeln. Jag avskyr vad jag ser.
Det har till och med börjat blivit jobbigt att gå och träna för de stora speglarna i salen.
Jag känner mig så ensam och det skulle vara bättre om jag inte fanns.
Jag oroar mig för allt som händer så ingen ting är roligt i livet.
Jag har aldrig varit mobbad men jag är en sån som är blyg och tyst och är helt osynlig.
Jag HATAR när folk säger att jag är tyst. Visst, dom har rätt men jag tycker att det inte precis är en komplimang.
Vad är egentligen meningen med livet? Det är ju bara piss. På senaste tiden har jag bara mått sämre och sämre.
För några år sedan skar jag mig själv. Jag gjorde det för jag hatar mig själv och jag vill att jag ska få lida. För några månader sedan gjorde jag det ingen. Jag har börjat tänka på hur jag skulle kunna ta självmord.
Jag tror att jag skulle hoppa någonstans eller ta tabletter. Ångesten och pressen bara ökar och ökar.
Svar
Hej, tack för ditt brev.
Du hade inte uppgivit någon mailadress, så jag kunde inte svara direkt till dig.
Självmord kan kännas som en lösning, då allt i livet känns jobbigt och tungt, man kan t.o.m. känna och tänka att ”andra skulle få det bättre om jag inte fanns”.
Det är precis så det är när man är deprimerad!!
Det är många som befinner sig i en depression/nedstämdhet, tänkt sådana tankar, och kanske t.o.m. försökt ta sitt liv. Efteråt då man fått hjälp med behandling t.ex. medicinering, samtalsbehandling och livsförändringar, så kan man inte alls förstå hur man tänkte tidigare, och är glad över att man inte fullföljde sina tankar.
Prova behandling och hjälp innan du ger upp!!
Då man har en depression påverkar det olika delar hos personen; sinnesstämning (man är ledsen, olycklig ) oro/ångest (som du beskriver att du oroar dig för allt) påverkar sömn och aptit, svårigheter att koncentrera sig (man kanske kommer efter i skolan) initiativförmågan ( svårt att komma sig för saker) känslomässigt engagemang (minskat intresse för andra), pessimism ( ser ingen utväg), och påverkar livslusten och att ingenting känns roligt.
Depressionen påverkar tankarna och känslorna så att de blir negativa!! Det är vanligt att känna skuld och skam; ”jag borde vara glad”, ”borde må bra”, ”mitt fel att jag mår dåligt”, ”andra är snälla mot mig, jag borde skämmas som tänker så här” o.s.v.
Och vanligt med en negativ självbild, som du också beskriver.
Man hamnar i en negativ spiral som kan bli värre och värre (som du skriver; ångesten och pressen bara ökar och ökar) och kan inte se några utvägar för att livet ska kännas bättre och mera meningsfullt.
Det finns hjälp att få, berätta för din familj om hur du mår, vänd dig till elevhälsan på din skola, ungdomsmottagning, husläkare eller någon psykiatrisk mottagning ( det finns akutmottagningar)
Vänd dig till Bup om du är under 18 år.
Gå inte ensam med dina tankar och känslor. Du kan också få behandling för din ”blyghet”, det är något som man kan träna upp, har du läst om ångest och ”rädsla i sociala situationer”, på hemsidan?
En nedstämdhet/depression kan vem som helst hamna i, särskilt om det händer något jobbigt i livet eller om man går länge i en jobbig livssituation utan att kunna förändra den.
Det låter som om du behöver hjälp med den förändringen i ditt liv, t.ex. skolsituationen, kanske minska på kraven under en period så att du kan se en ljusning bortom listan med alla ”måsten” (be om ett skolmöte för att diskutera detta), få hjälp med din ensamhet, hjälp med strategier för att hantera din oro/ångest, att du skadar dig själv m.m.
Läs också på hemsidan om vad är och vad man kan göra, nedstämdhet, oro/ångest, självskada och tankar på att inte vilja leva. www.snorkel.se
Många hälsningar från Snorkel.
