Deppig, tankar på att inte vilja leva

Hej

jag orkar snart inte leva mer.

Allt är så jobbigt tänker bara på att ta självmord hela tiden.

Jag har brättat för en vän att jag vill ta självmord och hon har försökt hjälpa mig med att sluta vilja ta självmord, men det hjälper inte.

Jag har svårt för att lita på andra och har därför inte berättat det för någon mer. Är också rädd för att prata inför folk. Hemma bara bråkar vi hela tiden.

Har försökt att göra något åt det men ingen lyssnar på mig när jag säger att jag inte vill att vi ska bråka.

Kanske är det mitt fel att vi bråkar kanske vore det bättre om jag inte fanns. Jag vet inte vad jag ska göra. I skolan hade jag först en bästis sen fick jag en till.

Så jag försökte vara med båda men de bara bråkade och jag började vara med den andra mer och mer istället så den första blev ensam och är fortfarande det. Vilket är mitt fel.

Jag är bara ett problem som är ivägen för alla. Jag fattar inte äns varför jag skriver till er vet ändå inte hur ni skulle kunna hjälpa mig eftersom jag inte vill brätta för någon mer och jag vill absolut inte att mina föräldrar ska få reda på det. Så vad ska jag göra?? //en deprimerad tjej

Hej deprimerad tjej!

Det är svårt att bära känslan av att inte vilja leva att ständigt tänka på självmord hela tiden, stark gjort av dig att berätta för en vän och att skriva till Snorkel.

Du skriver att du har svårt att lita på någon och att ni bara bråkar hela tiden hemma, och att det är jobbigt med kamrater, att det blir konflikter och att du upplever att du bara är ett problem som finns i vägen för andra.

Att du tycker att det är svårt att prata inför andra.

Dessa mörka tankar är nedstämdheten som tolkar allt du är med om som negativt och gör att allt känns hopplöst.

Tonåren är en jätte jobbigt tid då man står med ena foten i barndomen och den andra foten i vuxenlivet.

Det är väldigt vanligt att det är just under den perioden det blir mycket bråk hemma. Är man som du beskriver på ett sådant bra sätt, lite deppig och nere, så är det lätt hänt att dessa bråk upplevs som stora och katastrofala.

Det är lätt hänt också man att ta på sig skulden för dessa, och att du blir ännu mer deppig.

Kamrat relationer är jobbiga ibland och påverkar hur man mår.

Jag får en känsla av din beskrivning att du hamnar emellan två kompisar som bråkar och att du inte vet hur du skall göra för att de skall vara sams. Det låter som om du tar på dig skulden för att de inte tycker om varandra.

Du skriver att du inte vill berätta för dina föräldrar hur du mår men att du har pratat med en vän , kan hon hjälpa dig på något sätt att berätta för dina föräldrar om hur du mår? eller någon annan?.

Vad kan man göra själv då livet känns svårt.

Finns det någon på skolan som du kan prata med t.ex. en lärare, skolsköterska, kurator.

Tycker du att det är svårt med att prata kan du ta med dig detta brev som du har skrivit till snorkel.

Det finns tips och råd på hemsidan under fliken vad göra.vid nedstämdhet, krtiser, tankar på att inte vilja leva med mera.

När livet gungar och det är svårt gäller det att försöka får struktur och ordning på sömn och mat.

För sover man inte och äter inte på regelbundna tider är det som att försöka köra en bil utan bensin, man får motorstopp!!!

Att skriva dagbok över hur man mår både när det är lite sämre och lite bättre är ett sätt att se om det finns ngn mönster över när det är bättre och sämre.

Att försöka göra saker som du tycker är roliga kan vara ett sätt att som vi säger aktivera sig ur det jobbiga.

Gör saker du tidigare mått bra och blivit glad av...Göra en krislista och en krisplan.

Läs mera på hemsidan om nedstämdhet, hur det kan se ut och märkas.

Gå inte ensam med dina tankar, berätta för någon vuxen!

Kram Snorkel