Ledsen och känner sorg, ska jag prata med någon?

Hejsan!

Jag var osäker på om jag skulle skriva eller inte men nu har jag ju snart skickat iväg ett emejl iallafall.

Hur vet man vem man ska prata med/om man ska prata med någon.

Jag vet inte det heller " det är inget att bry sig om" "varför berätta för andra om det när jag bara är mesig ändå.." är tankar som snurrar omkring i huvudet.

Men på nåt vis känns det som om jag kanske skulle vilja ha någon att prata med.

Förr kunde jag hålla allt inom mig men till slut var det en sak som gjorde att det inte funkade längre, var till skolkuratorn. Jag trodde inte riktigt på det där att prata med någon. Hade väl på något sätt vant mig vid att hålla det inom mig om man egentligen kan det.

Men nu är det en ny skola och kommer därför inte att träffa henne. Jag kände sedan hur bra det kändes att ha någon vuxen att prata med istället för kompisarna.

Även om jag har underbara kompisar det kan funka det med men ibland känns som om det skulle vara någon som är vuxen också.

Ibland kanske de känner en för bra och vet för mycket om en också kompisarna.

Som sagt så var det bra att ha någon att prata, det var så lättande efteråt. Jag har nu haft ett tag igen som jag känt att jag skulle vilja kunna det igen men jag vet inte om eller vem det skulle vara..

Eller ska jag bara fortsätta hålla det inom mig som förr och hoppas/tro på att det ska gå över själv?

Annars vem pratar man med om det inte ska vara någon i familjen eller kompis utan någon annan eller måste det vara någon av dom?

Det har varit att jag förlorat nära och kära. När det senaste dödsfallet kom så släppte det för de jag mist innan också det gick inte att hålla det tillbaka på samma sätt längre.

Efter det har det varit andra saker som kommit upp till ytan. Men jag vet annars att jag har svårt för att prata om saker, det är ju så mycket lättare att lyssna på andra. Lättare att bry sig om dom än att det ska vara mig.. Inget att bry sig om heller egentligen kanske..

Hej, tack för ditt emejl.

Någon att prata med, om hur man tänker och känner, det behöver nog de allra allra flesta. Bara det där med att sätta ord på hur man känner kan göra att man ser saker och ting i en annan dager..

VEM det är man pratar med, det är nog väldigt olika.. Ibland tycker man att det känns bäst med någon man känner och som känner en själv, ibland någon utomstående. Mår man riktigt riktigt dåligt, alltså är deprimerad eller har någon ångestdiagnos och behöver behandling för att må bättre, då behöver man i högst grad gå till någon utbildad behandlare, t.ex. inom barn/ungdomspsyk.

På skolan finns elevvården, skolsköterska, skolkurator och ev skolpsykolog, som har till uppgift att stötta och hjälpa ungdomar med fysisk och psykisk hälsa.

Det finns även ungdomsmottagningar ute i landet som har samtal med ungdomar som mår dåligt på olika sätt.

Att bara tränga undan saker som får en att må dåligt, att aldrig stanna upp och lyssna på sig själv och hur man mår, är inget bra sätt. Precis som du skriver så kommer det fram förr eller senare, och byggs bara på mer och mer om man inte tillåter sig att vara ledsen.

Du beskriver sorg, mista betydelsefulla personer. Det är alltid jobbigt och tungt, men också en naturlig del av livet som alla drabbas av. Att tillåta sig att vara ledsen, sakna, gråta, känna sorg och prata om dem man mist och hur man känner, brukar vara något som de allra flest vill och behöver.

När och hur är dock olika.

Det finns inga rätt och fel, alla har olika sätt att "berbeta" saker på. Vissa vill minnas och känna sorg i ensamhet andra tillsammns med någon som också kände personen man saknar och ytterligare andra vill prata med någon helt utomstående om sin smärta.

Att tillåta sig att vara ledsen om man är det, är viktigt.. Samtidigt som det är viktigt att tillåta sig att vara glad och göra roliga saker också, inte fastna i att bara deppa och sakna. Känna skuld för att man skrattar och skoljar. Man behöver både och..

Du har börjat skriva ner, sätta lite ord på hur du känner, det är det också många som gör.

Skriver ner sina tankar och känslor då man känner sorg eller är ledsen av andra orsaker. Man kan välja att visa det man skriver för någon och prata om det, eller så vill man behålla det man skriver för sig själv.

Du har kännt att det hjälper att prata med någon, har haft kontakt med kurator på din förra skola. Nu har du bytt skola, känns säkert lite jobbigt att börja prata med någon ny, men ge det en chans.

Det är nog också viktigt att dina närstående, dina föräldrar vet om hur du känner i din sorg.

Kan ni tillsammans prata om och minnas dem du saknar.

Att får stöd och förståelse hemifrån är viktigt då man är ung och känner sig ledsen.

Sköt om dig själv, och lyssna på dig själv. Du är visst någon att bry sig om! Många hälsningar Snorkel