Svänger upp och ned i känslor

Jag är en tjej på 14 år.

Jag har rätt många problem egentligen. Mina föräldrar gick isär sommarn 2009, och sedan dess har jag haft jättejobbiga år!

Många tror att jag haft det jobbigt bara för att mina föräldrar gick isär, men sanningen är att det verkligen inte är så.

Vet egentligen inte vad det beror på att jag mår som jag gör.

I slutet av 2010 testade jag att skära mig, bara för att glömma bort smärtan, vilket jag verkligen lyckades med..fortsatte hela första halvåret 2011, då mamma och pappa tog kontakt med BUP, så vi fick tid där, vilket inte hjälpte ett dugg, utan det blev bara värre.

Har även tider hos skolkuratorn och har haft det sen en lång tid tillbaka, hon är verkligen jättego, och henne litar jag på, men samtidigt känner jag inte att jag får så mycket hjälp där.

Under hösten 2011 gick mitt liv upp&ner, vissa stunder var allting verkligen " skit" och andra stunder va det jättebra, men när allting var kasst, så orkade jag inte gå upp till skolan, orkade inte gå på mina träningar, orkade inte umgås med några folk, sov hela dagarna,

och det höll på att rinna över, då jag försökte ta mitt liv, och det har jag försökt gjort 3-4 på ett halvår, satte rakbladet vid handleden och drog..men ingenting hände, försökte ta en överdos med piller, och satte ett rep vid halsen, och drog.

Men ingen gång har jag lyckats!

Ingen vet att jag försökt ta mitt liv och ingen vet hur jag mår egentligen. Jag lever även med vardagliga ångestattacker eller vad jag ska kalla det, då jag börjar skaka, börjar gråta, biter mig själv, ingen får kontakt med mig när jag har dom " attackerna " .

Jag har inte någon direkt som jag kan prata med, men jag har en bästavän, men jag vill inte prata med henne/han, känner mig inte tillräckligt lyssnad, samma med mina föräldrar känner mig inte lyssnad nog..

Detta gjorde ont att skriva..men jag kände att jag var tvungen, jag behöver lite råd och tips..

Tack på förhand / A

Hej, tack för ditt mail.

Du har det jättejobbigt, svänger i humör och känslor, från svartaste svart till att må jättebra ibland.

Just detta med att det svänger upp och ned, gör det extra jobbigt och svårt, både för en själv rent känslomässigt, och också på grund av att omgivningen har svårare och förstå hur dåligt man mår, när man ibland är glad och verkar må jättebra.

Man har då svårare att känna sig förstådd av sin omgivning, de hänger inte med i hur ens humör svänger.

Du kämpar för att hitta sätt att hantera din smärta och dina känslor, vill fly och slippa undan det som gör ont och olidligt smärtsamt, tänker då på att inte leva längre, eller gör dig själv illa som lösning för att klara av att stå ut i svåra situationer eller med stark inre smärta, byter den inre smärtan mot yttre.

De här sätten att hantera sina starka känslor fungerar, visst är det så, men de fungerar bara kortsiktigt och en kort stund, sedan kommer de starka känslorna och smärtan tillbaka.

Att fly smärta genom att ta sitt liv, innebär ju heller inte bara att man slipper smärta, man mister också för alltid sådana saker som familj, vänner, en framtid, och stunder av lycka och glädje.

Man mister för alltid möjligheten att få ett liv värt att leva. Du kämpar och kämpar, men kommer ingen vart, du skulle behöva träna och hitta strategier för att hantera starka känslor, som fungerar på längre sikt.

Har du hört talas om DBT?? Har du läst på den här sidan om självskadande beteende, göra sig själv illa? Det är delar från DBT Dialektisk beteendeterapi, som finns på denna webbsida. >Googla också på DBT.

Det är bra och viktigt att ha någon att prata med, någon som lyssnar och försöker förstå, men tyvärr så hjälper det inte hela vägen, man har svårt att bara prata bort sina problem och svårigheter.

Är man synskadad så hjälper det inte bara att prata om det och hur det blir för en, man behöver också lära sig att leva full ut TROTS att man är synskadad, man behöver lära sig hantera sin vardag och olika svåra situationer. Ha färdigheter.

Du har kontakt på BUP, eller har åtminstone haft, är du ordentligt utredd, har man tagit ställning till hur du har det, vilka starka respektive svaga sidor du har, vad är det som triggar igång dina starka känslor och vad mår du bra av?

Har du fått någon diagnos? Har du fått hjälp av någon medicin, om du har det så kanske man behöver se över din medicinering om du skulle behöva ändra den?

Ångestattacker då du är okontaktbar, låter som om man behöver titta närmare på det.

Du och dina föräldrar behöver prata med din behandlande läkare, berätta också för din omgivning om dina tankar på att inte vilja leva, och dina försök att ta ditt liv!

Det finns kanske saker som man missat, som kan göra stora skillnader i hur du mår!

Du är också mitt i puberteten, då hormoner och känslor gungar och svallar. Kan också leda till att man svänger från toppen till botten. Väldigt jobbigt för vissa, man det går över.

Läs mera och prova olika strategier på den här sidan, du och dina föräldrar kan kolla ihop.

Ge inte upp din strävan mot att få må bättre!

Läs också andras brev och frågor/svar.

Många kramar Snorkel