Skäms över att ha skurit mig igen

Hur ska jag berätta för min pojkvän som jag ska ha barn med att jag har skurit mig själv igen?

Skäms så fruktansvärt!

Hej, tack för ditt mail.

Du mår jättedåligt, skäms och är rädd för att berätta för din kille att du skurit dig.

Du skriver "skurit mig igen" så jag förstår att du även gjort det tidigare, och kanske att du lovat honom att du inte ska göra det igen..

Att må så dåligt, känna sådan smärta inom sig, som känns som om man inte kan stå ut, att inte ha andra sätt att hantera denna smärta utan att göra sig själv illa, orsaka sig själv fysisk smärta istället för den man känner inom sig, och för att kanske straffa sig själv, det är väldigt väldigt svårt.

Att skära sig själv är inte något man gör då man är i stabil form och mår bra, det är något man gör då livet gungar väldigt och då man inte kan se andra lösningar, andra sätt att hantera ångest.

Att skära sig själv är ofta sammankopplat med just skuld och skam över det man gör, känsla av misslyckande och att inte klara det som andra kan.

Denna skam förvärrar ytterligare det dåliga måendet och kan leda till ytterligare självskada.

Man är sårbar för nya händelser som känns jobbiga, svåra och nästan omöjliga att klara av.

Du och din pojkvän ska ha ett barn tillsammans, så du är alltså gravid, och under graviditet är man extra känslig och sårbar, både på grund av de hormoner som "härjar" i kroppen, och på grund av den fysiska och psykiska påfrestning en graviditet innebär, och den stora omställning och ansvarstagande som väntar..

Att under en mycket påfrestande och jobbig period åter hamna i att man skadar sig själv, ramla tillbaka till gamla mönster, är inte konstigt.

Inte konstigare än att man börjar röka igen, återgår till att dricka för mycket, börjar bita på naglarna igen o.s.v. då man är extra känslig, nervös eller står under stark press av något slag. Om man inte har en tydlig "plan" för vad man kan göra i stället.

Det är inte konstigt alls, och naturligtvis inte något som man vill ska hända.

Och man behöver då extra stöd, hjälp och peppning att komma tillbaka till banan igen, orka stå emot impulsen att göra sig illa, ta till flaskan eller röka.

Jag vet inte hur mycket du och din pojkvän vet om självskadandebeteende, eller hur mycket och vilken hjälp du har fått att hantera dina självskadeimpulser, vilka verktyg du har att hantera smärta och ångest.

Men det låter som om din pojkvän kanske behöver få veta och förstå lite mera om hur starka mekanismer det är som styr, då man skadar sig själv. Hur svårt det kan vara att stå emot.

Han behöver förstå hur svårt det kan vara för dig, och samtidigt hjälpa dig att kunna göra andra saker än att skada dig.

Ni kommer att stå mycket nära varandra hela livet, ni kommer att bli föräldrar till ett gemensamt barn. Det kommer ni alltid att vara oavsett om ni fortsätter vara ett par eller inte.

Han behöver veta hur tufft du har det, han behöver förstå. Annars kan han inte stötta dig.

Kan inte du och din pojkvän läsa tillsammans på den här webbsidan om att göra sig själv illa, och vad man kan göra.

Läs också på frågor/svar under rubriken självskada/att göra sig själv illa. Det kan öka på hans förståelse och kunskap.

Sedan ÄR det svårt för andra att riktigt sätta sig in i hur det känns för en annan människa, hur känslig och nästan desperat någon annan kan vara och känna sig, när man inte känner lika själv, det kan ta lite tid, och man behöver få fråga och undra.

Om du inte redan har det, och behöver egen hjälp för att kunna stå emot dina impulser att skada dig själv, så tveka inte att söka hjälp inom psykiatrin, ensam eller tillsammans med din pojkvän.

Ta hand om dig, döm inte och skuldbelägg dig själv, utan se hur du kämpar och försöker.

Skriv igen om du vill, många hälsningar Snorkel.