Kontakt med självskadande flicka på msn, vad kan jag göra?
Fråga
Hej. jag har under flera månader haft kontakt på msn med en tjej i fjortonårsåldern som pratar mycket om att hon skadar sig och att hon vill ta livet av sig.
jag har till och med loggat in på mejlen för att hitta ett självmordsbrev.. som tur var överlevde hon den gången, men jag är hela tiden rädd att hon ska "lyckas" och att jag var den enda som visste hur hon mådde men inte gjorde något..
men frågan är, VAD kan jag göra? eftersom vi bara har kontakt via msn är det svårt att hjälpa henne ta sig någonstans för att få hjälp, men jag vet vad hon heter och jag har adressen till hennes pappa (hennes föräldrar är skilda och hon bor hos sin mamma).
jag vet att hennes föräldrar inte är medvetna om hur hon mår, men jag kan ju inte ringa upp hur som helst och tala om att deras dotter är självmordsbenägen. jag känner mig väldigt hjälplös, så jag hoppas ni har nåt slags råd.
jag ville spara det här till sist för att ni inte skulle strunta i mitt mejl, men jag är 21 (vilket antagligen bidrar till att jag känner ett slags ansvar för den här tjejen), men eftersom personen det gäller endast är fjorton tänkte jag det var okej att skriva ändå.. tack på förhand.
Svar
Hej, tack för ditt mail.
Visst kan du ställa en fråga på Snorkel trots att du är 21 år, det är lärare, föräldrar och t.o.m. morföräldrar som gör det..
Din fråga är mycket aktuell och viktig, ett stort problem.
Idag är nästan alla ungdomar ute på nätet i tidig ålder, bloggar, msn och andra kommunikationsprogram. Man skriver dagböcker om sina tankar och händelser i livet, man "lämnar ut" sig själv och sitt liv på ett sätt som upplevas svårt och jobbigt för andra som läser och tar del av det man skrivit.
Det är också så att man skriver utan att egentligen tänka på hur många och vilka som läser, man kan skriva om vad som helst, ingen vet vem man är, utan att faktiskt behöva ta ansvar eller konsekvenser för det man skriver.
Många upplever det som skönt att få "skriva av sig" och mår bättre av det. Skön när man upplever att andra "lyssnar" på det man känner.
Tyvärr kan det kanske motverka att man söker annan hjälp, för att det är svårare att prata än att skriva...
Unga flickor har många krav på sig, får ta mycket ansvar, ska "duga" på många sätt, fatta många beslut. Det är inte länge sedan du själv var 14 år, du kanske kommer ihåg hur det var.
Känslorna går upp och ned, hormoner och förändringar i kroppen gör att humöret kan svänga från toppen till botten på kort tid. Stress och hög belastning väcker starka känslor, och svårigheter att hantera livets motgångar.
Det finns de som redan från början har extra svårt att hantera starka känslor och kriser, saknar färdigheter, strategier och kunskaper, och de reglerar sina starka känslor genom att skada sig själva, vänder svåra upplevelser mot sig, ser allt i svart och tänker s-tankar.
Ofta har de också svårigheter med relationer, hamnar lätt i konflikter och svåra situationer.
Det finns en speciell behandlingsform som heter DBT som riktar sig just till dem som har sådana svårigheter. En terapiform där man lär sig hantera livets svårigheter, motgångar och starka känslor utan att göra sig själv illa.
Man jobbar också mot att skapa också ett liv som är värt att leva. ( läs mera på nätet om DBT om du är intresserad)
Förstår att du reagerar starkt och känner dig hjälplös och tar på dig ansvar för den unga flicka du fått kontakt med. Att läsa om någon som mår mycket dåligt påverkar starkt, men bara genom mailkontakt kan man inte göra så mycket.
Du kan inte ensam ta ansvar för hennes mående, hon behöver hjälp. Elevhälsovården, ungdomsmottagning, BUP, kan ge henne stöd och hänvisa till rätt sorts hjälp och behandling.
Det du kan göra är att stötta henne att ta kontakt med någon annan vuxen och berätta om hur hon mår. Ge henne adressen till den här hemsidan.
Om du är mycket orolig, bara du vet vad hon skriver på msn, så kan du naturligtvis ta kontakt med hennes pappa och uttrycka din oro, lämna ansvaret till honom, säga som det är.
Uppmana flickan att söka hjälp, det bästa är om hon berättar själv, det finns hjälp att få, man kan må bättre.
Du är så ung själv, någon annan vuxen måste ta över ansvaret, det är för tungt för dig att bära.
Sköt om dig själv, många hälsningar Snorkel.
Hör av dig igen om du vill.