Jag skär mig, tänk om ingen tar mig på allvar

heej jag har skärt mig i snart 2 månader. Jag skär mig för att jag inte har nån lust att leva med mig själv. det känns som om jag misslyckas med allt jag gör.

Jag hatar mitt utseende och min kropp. jag slutade äta för ett tag sen för att jag inbillade mig själv att jag var tjock. jag har skärt mig typ varje dag för att jag mår så himla dåligt. mitt självförtroende är nere på 0. jag vågar inte ens visa mig bland folk längre liksom gömmer mig bakom mina vänner för att slippa bli sedd.

vad ska jag göra min mamma såg mina skär sår och vill att jag ska gå till en kurator. men det vill inte jag.

Tänk om dom inte tar mig på allvar?

Hej, tack för ditt mejl.

Du har verkligen hamnat i en ond cirkel av, dåligt mående, starka obehagliga känslor, försök att hantera ditt dåliga mående och din jobbiga situation genom att göra dig själv illa, vilket bara får dig att må ännu sämre, negativ självbild, känsla av eviga misslyckanden, sjunkande självförtroende och undvikande av det jobbiga att umgås med andra...

Dina försök att hantera allt jobbiga gör att du bara mår sämre och sämre..

Dessutom har din mamma sett att du skär dig, blivit orolig och vill att du ska gå till en Kurator för att få hjälp, men du är så rädd att inte bli tagen på allvar..

Du har det jättetufft, behöver verkligen hjälp av någon vuxen som lyssnar på dig, sätter sig in i din situation och hur du tänker och känner.

Hjälper dig med andra, bättre fungerande sätt att hantera ledsnad, obehag och ångest utan att skära dig själv.

Har du läst på den här hemsidan om att göra sig själv illa, varför man gör det och vad man kan göra för att komma ur det, må bättre och försöka skapa sig ett liv som är värt att leva?

Kan du inte läsa där tillsammans med din mamma, ni kan också prova de strategier som finns för att må bättre.

Du kan även visa den kurator du kommer att träffa, om hon inte redan känner till det.

Jag vet inte var du bor, men på BUP i Uppsala län finns en särskild behandlingsform för unga flickor med s-tankar och som skadar sig själva, DBT, heter den. DBT finns också på många andra mottagningar  runt om i landet. Där får man just på kort sikt lära sig att hantera svåra och jobbiga känslor och situationer på andra sätt än att skada sig, och på längre sikt så ser man över sin situation och jobbar med att bygga upp ett liv som man vill leva.

Vad gör det svårt i just ditt liv, hur ser det ut gällande skola, fritidsintressen, kamrater och familjen, vad skulle du vilja ändra, och vad behöver du jobba på att acceptera, (saker som man aldrig kan ändra t.ex. att man är kort, jobbiga saker som redan hänt etc.)??

Du kan inte fortsätta att ha det som du har det, att må som du gör. Ge dig själv den möjligheten att jobba för att må bättre, för det är ett jobb, tar lite tid.

Men det finns saker man kan göra, det finns hjälp att få. Det kan vara svårt att sluta skära sig på egen hand. Du behöver hjälp och stöd av någon vuxen, som ser hur jobbigt du har det.

Du kan också läsa andras frågor och svar på dena här sidan under "att göra sig själv illa".

Sköt om dig, läs redan ikväll på sidan med din mamma!

Många kramar Snorkel.