Hur berättar jag för mina föräldrar om självskada?

Jag har under en längre tid känt mig ganska ”nedstämd” och började med självskadebeteende, jag har slutat nu dock men har mycket ångest inför sommaren och vet inte hur jag ska berätta för mina föräldrar att jag har lite ärr på min arm. Har försökt berätta så länge nu men det går inte jag vet inte vad jag ska säga till dem hur ska jag göra?

Hej, vill börja med att säga starkt jobbat! Till att du numera inte skadar dig själv längre. Det är det allra bästa. Hoppas att du hittat andra strategier, saker att göra, för att minska starka känslor som hotar att ”ta över” och när du inte mår bra, känner dig nedstämd. För det är det viktigaste.

Du har inte berättat för dina föräldrar att du gjort dig själv illa, är du rädd att dina föräldrar ska bli arga på dig om du berättar att du skurit dig själv, varit ledsen och mått dåligt, vilken jobbig tanke och känsla i så fall..

Har de inte märkt att du inte mått bra?

Förstår att du känner dig rädd för att du ska bli missförstådd, att de inte ska förstå dig. Och faktiskt så är det inte så lätt för föräldrar och andra i omgivningen, att förstå hur man kan skära sig själv, göra sig medvetet illa, skada sig med flit, då man mår dåligt.

Och det är inte så lätt att förklara.

Som förälder så är ens barn det käraste man har, bland det viktigaste i livet, man vill alltid sina barn det bästa, det man TROR är bäst för dem.

Att ens barn skadar sig, eller på andra sätt mår dåligt, är svårt att ta.

Man blir rädd, orolig och de känslorna går över i ilska, just för att man blir så rädd. Man kan själv inte ”reglera sig” utan låter rädslan gå över i ilska..

Kan du inte visa dina föräldrar den här hemsidan, där det står om att göra sig själv illa, och om vad man kan göra.

Visa också andras frågor och svar om detta ur frågelådan. Kanske skriv ett brev till dem som de kan läsa i lugn och ro, så att de förstår din oro inför deras reaktioner.. Berätta hur du tidigare kände, och att du nu mår bättre, inte skadar dig själv längre. Och ärr bleker, skydda dem lite från solen.

Att man får lite mera kunskap och information om ämnet, kan minska den eventuella risken för att de skulle bli "arga"

Välj ett tillfälle, du vet bäst om du ska ta dem tillsammans eller var för sig, säg att du vill berätta om något svårt, som du behöver hjälp att komma ur, och beskriv att du är rädd för att de ska bli arga.

Att säga precis som du känner är en bra väg att gå.

Du behöver nog allt stöd och förståelse du kan få, för att inte återgå i självskada.

Prata med dina föräldrar om vad du önskar hjälp med, hur de kan stötta dig. Ni kan tillsammans göra krislista och träna krisfärdigheter.

Den information om självskada och de strategier som finns beskrivet på Snorkel kommer från  en behandling som heter DBT, som vänder sig just till tjejer (och killar) som gör sig själv illa för att hantera starka känslor och ångest.

Du skriver inte så mycket mera om hur du har det, hur det funkar för dig med skola, kompisar, fritiden och med familjen, vad det är som är jobbigt och svårt just för dig.

Men om du behöver mera hjälp, så tveka inte längre, berätta för dina föräldrar och det finns hjälp att få.

Ta kontakt direkt med BUP eller elevhälsan på din skola.

Läs mera på den här sidan, skriv gärna igen om du vill och berätta hur det går för dig. Kram Snorkel