Hur berättar för ett yngre barn om syskonets självskada?

Hur berättar man för ett yngre syskon att det äldsta barnet självskadande sig? När det yngre syskonet har sett såren/ärren?

Hej, tack för ditt brev.

En svår fråga, du skriver heller inget om hur gamla barnen är, varken det äldre eller det yngre. För det har ju naturligtvis betydelse.

Oavsett ålder så kan man prata om ångest och rädslor, vad det är, att det är en "överlevnadsstrategi" ett inre larmsystem, som ett brandlarm som varnar vid rök, och som funnits sedan vi levde på stenåldern, och det som gjort att vi överlevt verkliga faror och utvecklats. Dock kan inte vår hjärna skilja på verkliga faror och de "faror och obehag" som bara finns i våra fantasier, tankar och föreställningar. Precis som ett brandlarm kan gå igång av matos, och alltså inte alls en "verklig" brand.

Kroppens varningslarm sätter igång vid verkliga faror som till exempel då vi blir jagade av en ilsken björn, är på väg att bli överkörda då en bil kör rakt emot oss, eller om vi blir överfallna. Hjärnan larmar till kroppen att den ska förbereda sig för att fly eller slåss, kämpa för sitt liv. En mängd reaktioner startar i kroppen för att göra den snabb och stark. Hjärtat slår hårt och snabbt för att pumpa blod ut till musklerna, andningen blir snabb och ytlig för att syresätta blod till musklerna, kroppen blir spänd och beredd på aktivitet, man får "tunnelseende" allt fokus ska vara på "faran", man blir varm, hettar i kroppen av att blodet pumpar runt snabbare, just av att man andas snabbt och ytligt så kommer också bieffekter, bland annat man bli yr, kan bli illamående, känns som man ska svimma, känns om det är svårt att andas mm.

Om man springer fort fort, så känner man ungefär samma sak i kroppen, men det tänker man inte på. Men sitter man i skolan, får tankar i huvudet som man blir rädd av, och "larmsystemet" tror att något farligt är på väg att hända och börjar förbereda kroppen så känns det väldigt obehagligt.

Med detta larmsystem igång så får man ofta också katastroftankar, tänker tankar om att det värsta kan hända. I tankarna förstorar man det man är rädd för, ser ingen lösning eller tror att det kan bli bättre.

Det man fokuserar på förstoras och förstärks, som när man ska försöka sova bredvid någon som snarkar, man hör detta snarkljud högre och högre, kan inte tänka på något annat, och absolut inte slappna av och somna..

Ett annat exempel på hur man reagerar på rädslor och hur de då förvärras är då man är ute och går när det är mörkt, man kanske varit hos en kompis och ska gå hem. Så hör man ett ljud bakom sig, låter som om det knakar. Man kanske får en tanke att det är något där bakom, tänker att något följer efter en.. Larmsystemet börjar kicka igång lite, hjärtat börjar slå snabbare, man spänner sig, börjar öka takten lite när man går.. Man tänker att det kanske är ett monster där bakom, något som överfaller en, skadar mig.. Hjärtat slår allt hårdare, man börjar småspringa, blir andfådd, brusar i huvudet, man får tunnelseende, svårt att andas, springer allt snabbare och tycker verkligen att man HÖR att någon springer efter.. Tycker att man känner att något flåsar en i nacken.. Man får full panik och rusar fram. Just att man springer gör också ångestsymtomen värre.

Nästa gång man går själv ute då det är mörkt kommer minnet från förra gången, bara minnet kan sätta igång rädslan och paniken igen, det kan leda så småningom att man inte vågar gå ute då det är mörkt..

Rädslor har ingen logik eller förnuft, man reagerar med delar i hjärnan som kallas "reptilhjärnan" de delar där förnuft, tänka klart, se sammanhang och konsekvenser finns, sitter i frontalloberna. Då man jobbar med att hantera ångest, så tränar man just det, att stanna upp, andas lugnt, slappna av, för att få kontakt med frontalloberna.

Om man hade vågat stanna upp, andats lugnt, och titta efter, innan skräcktankarna satte igång, när man hörde att det knakade, så hade man sett att det var en liten katt som lekte i vägrenen som orsakade ljudet.. Just detta att man flyr och undviker istället för att använda strategier för att lugna kroppen, att man reagerar på fantasier och föreställningar, gör skräck och obehag värre.

Ofta gör man nästan vad som helt för att slippa detta obehag och denna "skräck", man undviker och flyr det som väcker rädslan, och försöker få bort känslan som nästan gör så man inte kan andas, kvävs. Har man inga andra sätt att få bort allt detta obehag och denna skräck, så kanske man provar att "göra sig själv illa". Till exempel nyper sig själv i armen, trycker med naglarna in i handflatan eller biter sig i handen. Den fysiska smärtan känns då "lättare" än den inre smärtan och skräcken, den inre smärtan och det jobbiga minskar av den fysiska smärtan.

er finns, sitter i frontalloberna. Då man jobbar med att hantera ångest, så tränar man just det, att stanna upp, andas lugnt, slappna av, för att få kontakt med frontalloberna.

Problemet är att man inte lär sig att klara av ångest och rädslor, att problemen och skräcken finns kvar, det hjälper på kort sikt att göra sig själv illa på olika sätt, men det löser inte problemen, tvärt om, det blir värre och man behöver mer och mer fysisk smärta för att klara av den inre skräcken. Man kanske tar något för att orsaka mera smärta, som rispar med gaffel, sax eller kniv och man har svårt att sluta, vet inte vad man kan göra istället för att minska den inre smärtan. 

Ni kan tillsammans titta på filmen "Rädda Albin" som har en stark rädsla för hundar som han försöker undvika och fly ifrån på olika sätt. Läs också på webbsidan www.snorkel.se under VAD ÄR och VAD GÖRA, om rädsla/oro ångest. Det finns flera filmer där. 

Under "självskadebeteende" hittar ni olika strategier vad man kan jobba med för att bryta självskadebeteende, hoppas att ditt äldre barn snabbt får hjälp med detta. Om din yngre dotter vet att storasyster får hjälp blir det också lättare för henne att klara av sin oro för systern.

Du kan också läsa andras frågor och svar om självskadebeteende i frågelådan.

Hoppas att detta var något som du kan ha användning av då du pratar med ditt yngre (och äldre) barn.

Skriv igen i frågelådan och berätta mera om du vill.

Kram Snorkel