Förstörd över att min bästa vän skadar sig själv. Vad kan jag göra?

Hej! Jag är en tjej på 14 år.

Jag har skilda föräldrar sen 6 år tillbaka och är annars en väldigt glad tjej som har lätt till skratt.

Jag har rätt så många kompisar men speciellt 4 allra närmsta bästakompisar.

Nu är det så att en av dessa tjejerna har börjat må jättedåligt. Vi har gått i samma klass från 0 - 6 men nu när vi började högstadiet började vi i olika klasser men vi är minst lika nära fortfarande.

Tjejen har också skilda föräldrar och jag har inte riktigt vetat om hennes psykiska tillstånd eftersom jag inte riktigt märkt av det när vi inte går i samma klass längre men nu har jag verkligen fått veta hur det står till påriktigt.

Hon har försökt att ta livet av sig några gånger och hon skadar sig själv, skär sig flera gånger om dagen i armen.

Hon går knappt till skolan längre. När hon är hemma så sitter hon mest inlåst på badrummet eller i sitt eget rum. helt mörkt och ingen mobil och hon gråter och skadar sig själv och går runt i alla självmordstankar.

Jag vet inte riktigt varför hon mår så här dåligt eller vad det är utav.

Tror inte att det är hennes kropp för hon tränar fotboll i samma lag som mig regelbundet och har absolut inte ful kropp. Hon har haft skilda föräldrar i 7 år så tror inte riktigt det är det hon mår dåligt över heller.

Denna tjejen är den roligaste personen jag vet. Vi kan ligga och gapskratta hur länge som helst och får knappt någon luft.

Hon är superfin och en massa killar och andra kompisar som älskar henne.

Jag har aldrig själv mått såhär psykiskt dåligt så jag fattar absolut inte vad hon går igenom. Det enda jag vill i mitt liv är att mina närmsta vänner ska må bra och nu när min verkligen allra bästavän mår såhär dåligt så vet jag absolut inte vad jag ska göra.

Jag vill finnas där, kunna lyssna och snacka om det. Men jag vill heller inte tvinga ut något från henne eller kännas för på. Jag vet inte vad jag kan säga så inte något råkar komma ut fel.

Ska jag behandla henne som vanligt? Ska jag köpa choklad och glass?

Mår hon bra utav att snacka om det? Vill hon berätta varför hon mår såhär? Hur kan jag få henne att må bra igen? Hur ska jag göra så att hon slutar att skada sig själv???

Detta med självskadebeteendet tycker jag är det värsta efter att hon har varit nära att tagit sitt eget liv. Att min glada bästakompis har skurit sig i armen med en kniv gör mig helt förstörd.

Jag bad henne att sluta och sa att hon skulle ångra sig när hon blir stor men då sa hon bara att det känns så bra när hon gör det.

När hon sa så blev jag jätteledsen inombords. Jag ville inte börja gråta inför henne eftersom att det inte är mig det är synd om. Hon har snackat med flera proffs om allt detta men det har inte hjälpt.

Jag vill verkligen hjälpa henne men jag vet verkligen inte hur jag ska göra det. Snälla snälla snälla, jag är helt förstörd efter att jag har fått reda på hur hon mår och jag har gråtit flera kvällar i rad över detta.

Jag lägger all min tid på att googla för jag vill försöka förstå och försöka veta vad jag ska göra.

Men jag får aldrig något bra svar så snälla. Har ni något tips hur jag ska bete mig. Vad jag ska säga till henne, vad jag ska göra för att hon ska må bra igen och hur jag kan få henne att sluta tänka på självmordstankar och att skada sig själv.

Jag får enorma skuldkänslor att jag inte märkt att hon mår såhär dåligt förrän nu. Min allra bästavän skulle kanske inte behöva gå igenom allt detta om inte jag hade märkt och tagit tag i det från första början.

Jag är verkligen rädd att förlora henne. Jag vet inte vad hon gör imorgon. Jättetacksam för snabbt svar.

Hej, tack för ditt mail.

Att se sin allra bästa käraste vän må så dåligt, isolera sig, och kanske uttrycka att hon orkar leva och göra sig själv illa, skära sig själv, är väldigt jobbigt och smärtsamt.

Du skriver att DU reagerat så starkt över detta så DU mår fruktansvärt dåligt, känner skuld och blir ledsen, helt förstörd.

Det är viktigt att också DU tar hand om dig själv så att ni inte BÅDA hamnar i psykisk ohälsa och mår jättedåligt, det är inte till hjälp för din bästa vän.

Du skriver att hon pratat med flera ”proffs” om detta, jag vet inte vilken insats det varit men tydligen har den inte varit tillräcklig.. Det hjälper sällan med att ”bara prata” man måste aktivt ”göra”… Resa sig upp och faktiskt GÖRA.

Det DU kan göra, är att, precis som du skriver, finnas där, vara ett positivt alternativ, vara en distraktion i allt som är ”jobbigt och svårt”, du kan inte vara ”terapeut och behandlare” det behöver hon få från vuxen utbildad personal, från BUP.

MEN du kan uttrycka dina känslor, din oro och din önskan om att hon ska ta emot hjälp.

Erbjuda att ni göra saker som ni tidigare gillat och tyckt om att göra.

DU kan också VISA henne denna webbsida, allt som står om att skada sig själv, tankar på att inte vilja leva, VAD ÄR och VAD GÖRA.

Du kan erbjuda dig att göra övningar tillsammans med henne.

Du kan visa henne Apparna Reglera känsla och Snorkelövning, BETEENDEANALYS som visar hur man kan ha fastnat i beteenden som ställer till problem på längre sikt, hur man fastnat i mönster, hur man tänker/känner och gör, och hur det påverkar på kort och lång sikt.

Visa om känslor och känsloreglering, krisfärdigheter och krisplan.

Ni kan kanske tillsammans kolla på LIVSBALANS vad i livet som GER energi, lust, glädje och vad i livet som TAR energi lust och glädje.

Om man inte har balans i livet, ”för mycket skit och för lite godis” så mår man dåligt. Man behöver öka/minska för att få balans.

Prova också veckokort för balans i livet.

Och också få henne att berätta för någon vuxen, om hon inte gör det så kanske DU kan göra det, eller att någon av dina föräldrar kan prata med hennes..

Hon behöver hjälp av kunniga vuxna, DU är en vän och kompis som inte ska vara den som tar på sig hennes problem och svårigheter, men kan stötta att hon söker och tar emot hjälp.

När man är mitt uppe i starka känslor så är hjärnans aktiva del Amygdala, alla känslor utgår därifrån, då man agerar utefter känslan så är inte hjärnans främre del, frontalloberna aktiverat, i frontalloberna finns vår förmåga att tänka efter, se klart, se lösningar, se mönster, tänka logiskt mm

Därför, då man agerar, säger och gör saker då man är mitt uppe i en stark känsla, så blir det väldigt känslostyrt, utan ”förnuft” och har man ångest eller ledsnad så blir det mörka tankar/beteenden, efteråt då man lugnat sig kan man tänka, hur kunde jag säga, göra sådär!!??

Man kan behöva träna på att reglera starka känslor INNAN man ska diskutera, ta upp svåra saker eller innan man reagerar och agerar-gör och följer känslan.

Snorkel har en App som heter Skills Uppsala Snorkel reglera känsla använd kod X330 och gör sedan eget enkelt lösenord.

Den appen handlar om just känslor, varför vi har dem, vilka beteenden som hänger ihop med olika känslor och det finns övningar för att träna på att reglera, minska starka känslor som blir ett problem på längre sikt.

Det här med att göra sig själv illa, med ”vett och vilja” är svårt för utomstående att förstå, att man skär sig med kniv (eller annat) då man är ledsen..

Varför börjar man med detta, och varför fortsätter man, och slutligen varför är det så svårt att sluta..

För det är jättesvårt, det kan bli som ett beroende..

När man är riktigt desperat, vilket man kan vara av olika anledningar, när man mår så dåligt känner sig maktlös inte står ut med sin inre smärta och sin situation som upplevs så hopplös, så är det inte konstigt om man provar olika bra eller mindre bra försök till lösningar.

Man kanske testar att avleda smärtan man har inom sig genom att tillfoga sig yttre smärta..

Och på kort sikt så fungerar det, man distraherar sig från det som orsakat den inre smärtan, man kanske tänker att man "får sitt straff" känner lugn av att se blodet och känna den yttre smärtan, man kanske bevisar för sig själv eller andra att "man mår så här dåligt" m.m.

Att detta med att skära/rispa sig själv fungerar kortsiktigt gör att man fortsätter, skär sig igen då känslan av kaos i livet uppstår igen, då man mår dåligt igen.

Man skär sig för att "stå ut" man skär sig oftast inte för att dö, utan för att "orka leva"...

Man skär sig för att man inte har andra sätt att hantera jobbiga saker och situationer i livet, har inga andra sätt att ta till, inga andra sätt att hantera starka känslor med.

Det fungerar på kort sikt, men på lång sikt så fungerar det inte alls utan gör livssituationen ännu värre.

Blir så att man behöva skära sig mer och mer, vid fler och fler tillfällen, man känner skam och skuld för att man skär sig och det gör så att man skär sig ännu mera, omgivningen orkar inte med att man skadar sig, blir rädda och osäkra.

Man tappar andra sätt att tala om för närstående hur man mår, tappar andra sätt att klara av svåra situationer och lär sig inte andra sätt att hantera svåra situationer och starka känslor som ledsnad, ångest, skam etc.

Och dessutom så får man ärr, alltså inte bara ärr inom sig utan också ärr, synliga ärr på kroppen.... Att tillfoga sig själv smärta gör också att man nästan får som en "kick" endorfiner rusar i kroppen, och detta gör också att det är så svårt att sluta, att man blir som beroende.

Att behandla sig själv på detta kränkande sätt, gör också att självförtroende och självkänsla och självrespekt går i botten, man skulle aldrig göra/behandla en vän på det sättet, men man gör det mot sig själv..

Hur gör man då för att sluta göra sig själv illa? För det går, det är svårt, man får kämpa, men det går, det går att skapa sig ett liv utan att behöva lida och göra sig själv illa.

Man kan behöva all hjälp man kan få med detta.

Har du läst på denna sida om att göra sig själv illa, och om vad man kan göra?

Det finns en behandlingsform som heter DBT, som just är riktad till dem som skadar sig själva för att stå ut med starka känslor, och har tankar på att inte orka leva som de har det.

De färdigheter som finns beskrivna på denna webbsida kommer från den behandlingsformen. Det finns flera delar i detta, dels se på lång sikt vad i livet som orsakar mig starka känslor av obehag och inre smärta, vad behöver jag förändra i mitt liv på lång sikt (önskar flera vänner, hjälp i skolan, våga saker, äta och sova bättre bli bättre på att hantera relationer etc ) och vad behöver jag acceptera på lång sikt (tidigare händelser, min längd/min hudfärg, etc)

Sedan behöver jag strategier för att kunna kortsiktigt stå ut i kris, KRISFÄRDIGHETER, saker jag kan göra då det blir jobbigt och svårt och impulsen och "suget" efter att göra mig själv illa kommer.

Förslag på detta hittar du på hemsidan, medveten närvaro, avslappning, olika distraktionstekniker t.ex ut och gå, lösa korsord, lägga puzzel, ta ett bad, prova kläder, äta ett äpple, bita i en citron, ringa en vän, se en rolig film, duscha kallt etc. TIPP-färdigheter då känslan är mycket stark. Se filmen på webbsidan under krisfärdigheter om tipp-färdigheter..

Snorkelhar också ännu en App som heter SNORKELÖVNING där hittar du också röstövningar och instruktioner i ovanstående färdigheter/verktyg då man mår psykiskt dåligt, är i kris.

Tipsa din vän att lyssna varje kväll på mindfulnessövningen "DU DUGER" och ”släpp dömande tankar” från appen snorkelövning, ni kan lyssna tillsammans.

Allt detta kan du visa och berätta om för din bästa vän. Ni kan också visa och berätta för hennes föräldrar.

Man behöver träna och prova för att komma fram till vad som just jag kan göra då känslan kommer.

Bestämma sig för att prova dessa saker med all sin uppmärksamhet, riktigt medvetet närvarande, fullt fokus på det man gör.

Svårt, impulsen till s-skada kommer, men ge inte upp, fortsätt med det du tänkt prova att göra med all din uppmärksamhet.

Ångesten klingar av så småningom. Det handlar alltså att kortsiktigt gå emot känslan av att vilja göra sig själv illa, och göra något annat, och ha en plan och VETA vad jag ska göra. När man är i krisen har man svårt att "komma på" det. Och på lång sikt förändra och acceptera svåra saker i livet.

Men som sagt, viktigt att också DU tar hand om dig själv, inte bara tänker på hur din vän mår, utan även på hur du själv mår.

Viktigast är att hon får hjälp från psykiatrin och att hennes föräldrar vet att om att hon skadar sig själv.

Du hjälper inte alls henne genom att på något sätt ”bevara det som en hemlighet”, hon kanske ber dig om det, just för att hon är rädd.

Man tänker så då man är känslostyrd och mitt uppe i starka känslor—ingen får veta, inget kan hjälpa.

MEN DET FINNS HJÄLP SOM FUNGERAR!

Prata med din vän, ta hand om dig själv.

Hoppas detta varit en liten bit på vägen. Skriv igen i frågelådan om du vill,

kram från Snorkel