Blivit beroende av att skära mig själv

hej, min pojkvän och jag gjorde slut för snart ett halvår sen och jag har fortfarande starka känslor för honom.

Till och från i perioder har vi pratat över msn som kompisar men för det mesta bråkar vi fortfarande. Jag har vart och är fortfarande självmords benägen och har försökt avsluta mitt eget liv. Allt på grund av den här killen, han började hålla på med min bästa vän och de strular fortfarande fast de inte har några känslor för varandra. De känns väldigt mycket. Han har även sagt till min bästa kompis att jag är en fitta som bara vill ha uppmärksamhet och allt skulle nog bli bättre om jag dog.

Jag skär mig, djupa sår över armar och ben och det har blivigt ett beroende. Jag vet inte hur jag ska sluta, jag får panik ångest attacker och vet inte vad jag ska göra. Efter varje gång jag skär mig ångrar jag mig sen men tänker aldrig på det när nästa gång kommer. Snart orkar jag inte leva mer, för det här som jag lever i nu skulle jag inte kalla leva. snälla, hjälp mig. "/ / T

Hej, tack för ditt mejl.

Du har det jättetufft, beskriver svåra starka känslor som du inte kan stå ut med, som du inte vet hur du ska hantera och minska, på annat sätt än att du skär dig själv, och gör dig själv illa.

Du har svår ångest och tankar på att inte vilja leva. Det tog slut med din förra kille för ett halvt år sedan, han svek dig och började strula med din bästa vän, så man kan ju säga att din bästa vän svek dig också... Inte konstikt att du blev besviken, förtvivlad och ledsen!

Trots detta så har du nu svårt att acceptera att det tagit slut, du har svårt att släppa taget om känslorna för honom och gå vidare i livet, du har fastnat i din förtvivlan och i dina känslor för honom, han som svek dig.

Det är svårt att bli lämnad, svårt när något tar slut. Det är lätt att vi hakar oss fast vid det positiva som varit, ser bara det, får tankar och känslor av att "det finns ingen annan, kommer alltid vara ensam, jag är värdelös som blev lämnad, livet är inget utan..." o.s.v.

Fastnar i grubbel, har bara tankar och fokus på förra partnern, hoppas, längtar, önskar... osv. Istället för att verkligen acceptera att nu är det så här, det är slut, sörja, vara ledsen, sakna, men jobba på att gå vidare, aktivera sig, bryta negativa tankar och falksa förhoppningar när de kommer, Igen och igen styra in i sitt medvetande på att det är slut, sorgligt men jag ska gå vidare, klara detta!!

Försöka hitta andra roliga och positiva saker i sitt liv. Du har också fastnat i, och blivit beroende av, att göra dig själv illa då ångesten kommer. Det är precis så, man använder de strategier man kan, de funkar ju lite på kort sikt och man vet inget annat, men på lång sikt så blir det inte bättre alls, man får dåligt vsamvete och ångrar sig och det får en att må ännu sämre, och det kan bli mer och mer självskadande ju sämre man mår och allt svårare och svårare att sluta.

Har du läst på den här sidan om självskadebeteende, om varför och vad man kan göra för att bryta detta beteende??

Det är ett hårt jobb men det går!

Läs om och träna bl.a medveten närvar, den färdigheten kan hjälpa dig bli medveten och tänka på vad du är på väg att göra, och försöka göra något annat istället då du är påväg att skära dig själv.

Har du någon som kan förstå dig och hjälpa dig i din kamp. Hjälpa dig att skapa ett liv som är värt att leva. Vet dina föräldrar om hur du mår?

Om du inte har hjälp och stöd så vänd dig till elevhälsvården på din skola, de kan sedan gaida dig vidare till BUP vid behov.

Det finns en behandlingsform som heter DBT, som just är riktad till dem som har tankar på att inte vilja leva och skadar sig själva. Skriv gärna igen i frågelådan om du vill.

Många hälsningar från Snorkel