Varit spelberoende under många år

Hej.

Jag har under början av mitt tonårsliv varit grovt spelberoende.

Jag spelade ca. 7-8 timmar om dagen och misskötte skolan grovt. Dock slutade jag spela förra året och byggde upp mitt sociala liv och allt fungerade bra.

Problemet jag har att de gångerna jag är ensam utan kompisar eller flickvän blir jag nedstämd, får ångest och blir väldigt deprimerad.

Jag klarar mig helt enkelt inte utan att vara med vänner, det har gått så långt att jag kan tänka mig att åka över till en polare sent på natten bara för att få bort de dåliga tankarna.

Jag insåg det här nu ett drygt halvår efter jag slutade spela, och anledningen att jag tog upp mitt spelmissbrukande var för att jag ville poängtera att medans jag spelade så kände jag mig inte ensam och höll mig alltid sysselsatt - något jag inte kan göra nu, jag kan helt enkelt inte leva bara med mig själv - något jag aldrig behövt göra tidigare i mitt liv. Jag har försökt hitta på något att göra medans jag är ensam, men allt känns meningslöst.

Det spelar ingen roll om det är en film jag kollar på, spelar tv-spel eller bara lyssnar på musik, tankarna kommer tillbaka ändå. Dock försvinner nedstämdheten och ångesten såfort jag träffar någon vän eller min flickvän. Utöver det är jag en väldigt social och glad person när det väl kommer till kritan, jag klarar mig bra med nya människor och är inte folkskygg.

Något som brukar komma upp när jag sitter ensam är just det att jag känner att då jag spelade bort 4 år av mitt liv och då bör jag ta tillvara på tiden jag har just nu, och inte sitta hemma ensam.

Tack på förhand xx

Hej, tack för ditt mejl.

Du tar upp ett problem, som är ett mycket stort problem för många- spelberoende! Ett beroende som precis som andra beroenden, får stora konsekvenser i ens liv.

Även efter att man kämpat för att komma ifrån det så finns konsekvenserna, tomheten och "saknaden" kvar där ganska länge efteråt. Jag måste få börja med att berömma dig för ditt fantastiska jobb att bryta ditt beroende, det måste ha varit en tuff och hård kamp, efter att ha suttit fast i ett spelande under så många år!

Ge dig själv en eloge för det!

Skulle också vara spännande och till stor nytta för många andra att få ta del av hur du gjorde, vad som var svårt, hur du löste "suget" o.s.v... Meila gärna igen.

Det som nu är ditt problem är tiden efteråt, att bara vara ensam med sig själv, sina tankar och känslor.

Det väcker ångest och nedstämdhet hos dig. Du har ju "mist en av de viktigaste och största sakerna i ditt liv! Ditt sällskap och "bästa vän" sedan många år..

Det finns en hel del fördelar med dataspelande, en enorm värld där man får kontakt med massor av människor, ständigt nya stimuli, hjärnan får enorm stimulans av äventyr, spänning, lösa uppgifter, fantasi m.m.

Inget i vår verkliga värld kan ju mäta sig med utbudet som finns där..

Ständig tillgängligt, när man så vill och har lust, alltid finns det någon annan människa vaken..

Man kan också utge sig för att vara, och är också genom olika rollfigurer, precis vad som helst med enorma egenskaper.

Man lär sig också många saker som man har nytta av i livet, men det här att vara ensam med sig själv, och sina tankar och känslor, det lär man sig dock inte...

Allt vi tänker känner och gör är inlärt, vi fortsätter att göra det som fungerar bra och som får bäst konsekvenser för oss just då...

Nya situationer och saker känns främmande, nytt och osäkert, och vi vet inte riktigt hur vi ska hantera dem, vilket kan kännas skrämmande och framkalla ångest.. vi måste lära oss hantera nya situationer.. Så det är inte alls konstigt att du får ångest och känner obehag då du blir "ensam med dig själv" Du måste ju på sätt och vis lära känna dig själv igen, vad du känner, tänker och "vem du är" utan ditt spelande runt dig...

Och helt enkelt upptäcka att livet kan vara rätt tråkigt, trist och grått ibland, men det är just det som får oss att njuta då det händer särskilda saker som sätter guldkant på livet..

När man känner ångest och obehag är den snabba och naturliga reaktionen att unvika, komma undan obehaget ( läs om oro/ångest på hemsidan) men det är en fälla, för på lång sikt så ökar ångesten och vi måste jobba allt hårdare för att undvika den.

Man behöver stanna kvar, möta det som väcker obehag och ångest, lära sig att man kan klara det, att det går att klara av, och i och med det minskar rädslan! Precis som du kan åka iväg till kompis sent på natten bara för att undvika ditt obehag över att vara ensam..

Och skulle behöva träna på att stanna kvar hemma och jobba med strategier för att klara av din rädsla. Du har också fastnat i tankar på skuld och missade upplevelser, men det som är gjort är gjort, livet levs precis just nu, och du har erfarenheter som du inte kunnat få på annat sätt än genom dina erfarenheter! Att känna skuld eller försöka hinna "ta igen" det du kanske "missat" ger dig bara stress och hindrar dig från att leva full ut just nu.

Läs om medveten närvaro på hemsidan, låter kanske konstigt, men just det här att träna att vara precis just nu med alla sina sinnen och sitt fokus, upptäcka att det händer en hel del spännande saker runt oss bara vi är uppmärksamma, är till stor hjälp vid, stress, grubbel, ångest och nedstämdhet. Men man måste träna en del...

Du ska lära dig leva med en helt ny person, dig själv.. Låt det ta lite tid och ha lite tålamod, Du är stark som bara den som kommit över ett mångårigt spelberoende, en riktigt spännande person att lära känna!

Att du dessutom byggt upp ett socialt liv igen, med flickvän och kompisar.. Läs mer på hemsidan och skriv gärna igen om du vill.

Vår del om "riskbruk" kan ge dig mera information.

Många hälsningar Snorkel.