Pappa är alkis/narkoman. Soc. skiter i det

Hej.. min pappa är alkis, narkomar, djupt deprimerad och självmords benägen... jag vet inte vad jag ska göra, jag orkar inte sitta och lyssna på vilka droger han tar och att han vill ta livet av sig 24-7...

Jag har till och med anmält honom till soc men dom bara skiter i att barn har de svårt...:( Han ringer och skäller på mej rätt ofta... jag har en storebror som fullkomligt skiter i honom nu och de har gjort att vi har mist varanda...

jag har en lillesyster på 9 år som måste åka dit ( hennes mamma tvingar henne)..

Jag vill inte att hon ska behöva se allt jag har sätt... jag e så extremt JÄVLA trött på livet och jag vet inte vad jag ska göra...

SNÄLLA HJÄLP MEJ!

Hej, tack för ditt mail.

Att leva med förälder/föräldrar som mår dåligt och är fast i missbruk av olika slag är fruktansvärt tungt och jobbigt på olika sätt. Dels den ständiga oron för sin förälder, dels att se sin förälder bli nästan personlighetsförändrad, betee sig konstigt och oförklarligt i perioder.

Det kan handla om våld, aggresivitet, kriminalitet, stökiga missbrukskompisar, ekonomiska bekymmer, svår ångest, misär av olika slag.

Man älskar sin förälder och tror och hoppas på en förändring hela tiden, en förändring som kanske aldrig kommer... Detta är förhållanden som inget barn skulle behöva växa upp i. Tyvärr är det nog vardag för många fler barn än vad socialtjänsten känner till.

Att leva i detta och behöva se sin lillasyster tvingas gå samma framtid tillmötes, är tungt och svårt. du behöver mycket stöd och hjälp i en sådan situation, och du upplever dessutom att Soc. skiter i att barn har det svårt. Inte konstigt att du känner hopplöshet och känner dig trött på allt.

Inom Soc. finns det grupper av olika slag just för barn som har missbrukande eller psykiskt sjuk förälder. man får stöd, träffa andra i samma situation, lär sig strategier för att kunna hantera sin svåra situation, m.m. Dessa grupper kanske kunde vara något för dig ( och din syster) Det finns telefonnummer till soc. på hemsidan (om du bor inom Uppsala kommun) Vänd dig annars till soc. där du bor, ge inte upp.

När man gör en anmälan till socialtjänsten startas en utredning för att komma fram till hur situationen ser ut samt vilka insatser som behövs. om det inte direkt framkommer något, saker och ting kan ju döljas, så sker insatser och utredning på frivillig väg, man börjar med det innan tvångsåtgärder tas till.

Socialtjänsten har också bara en viss tid på sig att komma fram till hur situationen ser ut, sedan måste utredningen läggas ned. Kan låta konstigt men det är för att skynda på samt att det verkligen ska finnas grunder för att Soc. ska agera i en familj.

Lösningen på detta är att ytterligare anmälan görs, då får de mera tid på sig igen. Kan du vända dig till soc. igen, finns det någon vuxen i din närhet som kan hjälpa dig?

Eller har du kontakt med någon på elevhälsovården som vet om din svåra situation och kan göra en anmälan till Soc. Om inte du har kontakt med elevhälsan, vänd dig dit. man behöver mycket stöd och hjälp då man har det tungt. Det finns alltid en ökad risk att utveckla nedstämdhet/depression då man går länge i en tung livssituation och inte ser några utvägar. Du kan behöva hjälp med strategier/verktyg för att förhindra detta och må bättre.

Jag undrar mycket hur det ser ut för dig annars, med skola kompisar fritid och familj, vilka vuxna som finns som du kan känna dig trygg med och få stöd av.

Du behöver sköta om dig själv, med hjälp av vuxna. Du kan inte ta på dig skuld, ansvar eller hjälpa din pappa, vilket är lätt att man tror när man är barn. Ilska, rädsla och önskan om att hjälpa, är känslor som brukar finnas inom en i en salig röra.

Vad har du för positiva saker omkring dig som kan ge dig energi att orka med detta tunga... Och du ska naturligtvis inte behöva sitta och lyssna på pappas drogsnack och s-tankar..

Det finns hjälp att få, men tyvärr har man inte förstått på socialtjänsten hur jobbig din situation är, försök förklara igen! Samt ta kontakt med elevhälsan. Läs mera på hemsidan om vad man kan göra då man känner sig nedstämd. Sköt om dig, och hör gärna av dig igen.

Kram Snorkel.