Vad är det jag upplever?

Hej, jag vet inte vad som händer med mig.

För kanske drygt tre månader sedan mådde jag dåligt på grund av att min pojkvän spelade datorspel så mycket. Han prioriterade inte mig och jag kände mig skit för det.

Jag tjatade på honom att dra ner på spelandet för hans och vår skull. Han lyssnade ej.

Jag mådde jättedåligt av det men till slut lade han undan datan, dock inte på grund av oss. Hur som helst, några dagar senare blev jag halvt sjuk och kände att mitt hjärta hoppade över slag.

Det var liksom inte så påtagligt, och sa till min mamma som också var halvt sjuk och hon kände typ samma sak.

Så ignorerade det. Men för var dag som gick blev det mer påtagligt.

En kväll kändes det så hårt i bröstet och fick en gråtattack när jag satt och kollade på tv med familjen. Kutade in till rummet och grät.

Hade lugnat ner mig efter ett tag och ringde min pojkvän.

Kändes en aning bättre, fortfarande hjärtklappning dock. Han somnade under samtalet och så fort jag lade ner huvudet på kudden så började jag gråta. Ensam i mörkret, hjärtklappning, kände mig så otroligt instängd och grät så mycket.

Gick ut på balkongen och tog luft, gick in och satte på en distraktionsfilm och lyckades till slut somna.

Morgonen därpå fick jag en till gråtattack när jag satt ute med familjen och åt frukost.

Som tur är har jag en "supportive" mamma så pratade med henne. Men mina gråtattacker fortsatte varje dag. Kunde börja lipa när jag satt och kollade på tv, hade också hjärtlkappning hela tiden.

Men efter kanske 2-3 veckor försvann det sakta. Sen tog jag även antidepressiva för min vestibulit, tog låg dos, så tror inte det försvann av det.

Men nu tre månader senare, har slutat med tabletterna, men har börjat känna mig nere. Min hjärtklappning har kommit tillbaka och känner ångest, tror jag i alla fall. Mår illa konstant och får gråtattacker... Jag känner inte igen mig själv, jag är känslig men jag har ingen anledning till att jag mår såhär.

Det är sjukt jobbigt att gå runt med hjärtklappning, illamående och kännas som om jag ska böla vilken sekund som helst.

Har en fantastisk pojkvän, underbar familj och det går bra i skolan.

Vad händer med mig?

När gråtattacken kommer så är det verkligen "out of the blue".

Jag tänker inte dåliga tankar och så vidare, utan mår bara så här av ingen anledning?

Höll nästan på att spy av att jag mår illa och är så ledsen, har knappt aptit heller. Jag är annars väldigt glad av mig... Har mått såhär i kanske en vecka eller så.. Vad är det jag upplever?!

Hej, tack för ditt brev.

Det är naturligtvis svårt att veta exakt vad det är du upplever just nu, men ska ge dig några möjliga alternativ.

Ångest och stress KAN ge liknande reaktioner som du upplever, hjärtklappning, ”lufthunger” dvs svårt att få luft, nedstämdhet -nära till gråt, illamående.

Känns väldigt obehagligt men är absolut inte farligt.

Det är en naturlig reaktion och innebär att hjärnan signalerar till kroppen att förbereda sig på kamp eller flykt, från något ”farligt” eller obehagligt.

Ofta något som egentligen inte är farligt men som vi upplever som ”farligt” i våra tankar.

Läs mera om oro/ångest på webbsidan www.snorkel.se

Vad är och vad göra.

Du var ”halvsjuk” och krasslig under en period, då du fick fysiska symtom, som kan förklaras av just att man är lite fysiskt sjuk, MEN om man blir rädd och orolig över symtomen så kan man faktiskt börja utveckla paniksyndrom. Som innebär att man är väldigt lyhörd och uppmärksam på symtom från kroppen, som hjärtklappning eller tryck över bröstet, vilket man helt naturligt kan få ibland. Men om man blir rädd för dem, rädd att få ”panikattack” "rädd att det är något fel i kroppen" och då triggar man igång en stark ångest attack och få panikattack.

Just det man är rädd för.

Inte helt ovanligt alls att det börjar så smått just under en period då man är extra sårbar eller fysiskt sjuk.

Du kan läsa mera om ”rädsla för ångestsymtom” på den här webbsidan sidan under ”vad är” och ”vad göra”.  Finns även mer information i andras frågor/svar i frågelådan under oro/ångest.

Eller googla på nätet om ”paniksyndrom”.

Du har ju även ätit antidepressiva läkemedel som du slutat med efter ganska kort tid, det kan också ge hormonförändringar och ”utsättningssymtom” som ångest och nedstämdhet.

Vore nog bra om du pratade med den läkare som skrev ut läkemedlet om det.

Du skriver att du inte direkt har några yttre stressorer, bra i skolan, fantastisk pojkvän, underbar familj etcetera, men jag anar också en besvikelse där bakom, på din pojkvän och hans prioriteringar gällande att spela istället för att umgås med dig.

Du skriver också att han slutade spela dock inte på grund av er relation.

Var du ledsen och besviken över det?

Kanske var du extra ledsen och stressad över hans val och prioriteringar, du var extra sårbar eftersom du var fysiskt krasslig och småsjuk, din kropp reagerade med ångest och stressymtom (de är samma mekanismer vid både stress och ångest, samma system.)

Dina hormoner har också varit i gungning efter att du både börjat och slutat med antidepressiva läkemedel under en kort period.

Efter en hel del reaktioner från kroppen och ledsnad och gråt, så blir du helt naturligt orolig och fundersam över detta.

Vore kanske bra med en somatisk undersökning på Vårdcentralen, så att somatiska orsaker helt kan uteslutas innan man börjar med psykologiska tekniker och strategier, för det finns naturligtvis mycket man kan göra för att vända denna onda cirkel.

Även viktigt med kontakt med den läkare som skrev ut antidepressiva läkemedel.

På den här sidan finns många strategier för hur man kan hantera psykiskt dåligt mående, läs mera om nedstämdhet, oro/ångest och stress.

Det finns några Appar också att ladda ner för att minska stress och oro.

Snorkelövning och

Skills Snorkel reglera känsla, använd kod x330.

Du och din mamma kanske kan läsa tillsammans och hitta övningar som passar dig, och ni kan öva tillsammans.

Men som sagt, en läkarbedömning först så att du kan känna dig trygg i att det inte är något fysiskt, fast ångest och stressreaktionerna känns i kroppen.

Skriv gärna igen i frågelådan om du vill, berätta mera och om hur det går. Kram från Snorkel.