Tror att jag har social fobi.

Hej, jag tror att jag har social fobi men min mamma säger att jag bara är blyg och lat, men jag är 100% säker på att jag har social fobi. Jag vet inte hur jag ska fråga henne om att bli diagnostiserad med social fobi, har du något tips?

Hej, Tack för ditt brev.

Ångest kan vara smärtsamt och handikappande, och så livsviktigt.

Men även en överlevnadsstrategi som skyddar oss från faror. Just social ångest (social fobi) innebär att man får ångest i och inför en social situation,  när man är i den sociala situationen är ångesten mycket hög, och man har fullt fokus att försöka ha koll på hur andra skulle kunna se uppfatta och döma en. Man är rädd för att bli "granskad och bortgjord". Det är lite olika vad som känns svårast, om det är okända eller nya situationer, om man är med dem man träffat förut, jämnåriga eller äldre men ofta så känns det värst när det är personer man brys sig extra mycket om, och som det känns extra viktigt att göra ett ”gott intryck” på.

Man försöker ha koll på hur man ser ut, rör sig, vad man ska säga, hur andra kan uppfatta det man säger, hur man ser ut då man pratar, i en enda röra, vilket gör det svårt att samspela med någon annan, och man hör nästan inte vad någon annan säger eftersom allt fokus är på hur man själv ser ut och vad man ska svara, etc.

Även EFTER en social situation så dömer man sig själv hårt, tycker att man betett sig konstigt, sett konstig ut eller misslyckats.

Det gör ju ångesten INFÖR NÄSTA sociala situation ännu högre, och ångesten I NÄSTA SOCIALA situation, då man tänker att man måste anstränga sig ÄNNU MERA, vilket gör det hela ännu svårare och så dömer man sig själv efteråt ännu mera, i en ond cirkel.

Allt detta kontrollerande av sig själv, denna ständiga kamp för att "bete sig rätt" (vad nu det är..??) att duga, att vara "normal" (och vad är det..??)

En ständig ångest före, under och efter sociala situationer, det är just det social ångest /social fobi) handlar om.

Ett ganska vanligt problem både bland unga och vuxna. Det finns i lite olika former, till exempel finns "specifik social fobi" som ofta bara är social ångest då man ska prestera i en specifik situation, till exempel hålla föredrag eller redovisa för andra.

Att leva under denna ständiga ”press och stress” från oss själva, denna ständiga känsla av att inte duga, eller göra fel. Leder till nedstämdhet, försämrad livskvalitet och kan även leda till depression i långa loppet. Ångest är som sagt en överlevnadsstrategi, ett larmsystem i kroppen som förbereder och för att slåss, fly eller "spela död", vid verkliga livshotande faror. Som ett kroppsligt ”brandlarm” larmar vid minsta ”matos”.

Då vi levde som grottmänniskor var det väldigt viktigt för vår överlevnad, då väldigt mycket i livet var just livshotande, farliga djur, andra infödingar, giftiga insekter, höga höjder, giftiga växter, och det att bli "utesluten, inte få tillhöra gruppen, bli "utslängd ifrån grott gemenskapen".

Om men blev det så gick man mot en säker död, människan klarade sig inte ensam. Alla dessa faror i livet gjorde att vi utvecklat en känslighet och beredskap vid dessa faror. Delar i hjärnan måste reagera snabbt och vi måste snabbt förberedas för att "kämpa eller fly för livet".

Hjärnan signalerar till kroppen som sätter igång olika reaktioner i kroppen, hjärtat slår snabbt för att pumpa blod ut i musklerna så att vi ska bli snabba och starka, andningen blir ytlig och snabb för att syresätta blodet, tunnelseende för att bara fokusera på faran. etc.

(läs mera om ångest och varför vi får ångest på webbsidan www.snorkel.se under fliken VAD ÄR)

Vi har kvar detta livsviktiga "larmsystem" även idag, fast vi inte utsätts för livshotande faror på samma sätt. Problemet är att hjärnan inte kan skilja på verkliga faror eller på faror som bara finns i vårat huvud, i våra tankar och föreställningar.

Alla dessa symtom känns inte så mycket om man samtidigt blir jagad av en ilsken björn, eller slåss med en inbrottstjuv, men kommer man till skolan och ska försöka prata med klassen och ens hjärna signalerar "fara, obehag, skydda dig" och alla kroppsreaktioner börjar brusa runt i kroppen, DÅ känns det minsann.

Man får som "kortslutning" i hjärnan. Man vill bara vända om och fly därifrån, och ofta stannar man hemma och undviker det som väcker ångest och obehag. Vilket gör att det bara blir ännu värre nästa gång.

Eller så undviker vi den ångestväckande situationen på annat sätt, tex genom att be någon annan ringa, beställa eller betala.

Så skönt på kort sikt att få slippa, men på lång sikt gör det bara ångesten värre och man LÄR sig aldrig att klara av dessa situationer, ångesten sprider sig till allt flera situationer, och utan "träning" i sociala situationer så blir man allt mer "handikappad" den sociala ångesten begränsar ens liv allt mer.

Precis som vid andra "fobier" rädslor och situationer som väcker ångest så behöver man träna på att i steg utsätta sig för dem, närma sig steg för steg.

Låta hjärnan få upptäcka att "inget farligt händer" så att inte larmsystemet behöver sätta igång, och att man själv har tekniker för att andas lugnare, slappna av och kan styra situationen lite mera.

Ångest och rädsla är inte logiskt på något sätt, då man är hemma och lugn så kan man vilja och tänka att man ska göra och klara av, men sedan i situationen då "larmsystemet" sätter igång så finns inte det kvar, man vill bara bort.

Att ha en tydlig plan vad och hur man ska göra, öva, ha en hierarki över vilka situationer som är svårast och "minst svåra" en förståelse för att alla tankar bara är tankar, att träna på att skifta fokus från sig själv till saker eller personer runt omkring, träna på hur man kan göra och sedan i små steg börja göra det man är rädd för, är vägen ur detta.

Jobba med tekniker som avslappning, andnings övningar och medveten närvaro.

Vill tipsa dig om en bok av Anna Kåver, som heter Social ångest. Den kan hjälpa dig att se hur just din sociala ångest fungerar och hur just du kan träna för att övervinna din sociala ångest, ta kontrollen över "larmsystemet" igen. Läs också mera om social ångest(rädsla i sociala situationer) på denna webbsida, det finns också en hel del information på nätet.

Snorkel har webbsidan, och även två appar, Snorkel Skills känsloreglering kod x330

och Snorkelövningar, där det finns en hel del röstövningar du kan prova för att hantera starka känslor.

Det finns också möjlighet att göra sina egna BETEENDEANALYSER på nätet, dvs se sina mönster och beteenden tydligare, se konsekvenser på kort och lång sikt. Du hittar beteendeanalys, se en kedja av händelser på Snorkels startsida. www.snorkel.se. Läs informationen, se filmer, instruktioner med mera, så förstår du vad det handlar om. Börja först med färdiga alternativ, det är lättare, då du börjar göra analys på dina problembeteenden (undviker, uteblir, tystnar etc)

Gör din egen lista över steg du vill träna på, vad du önskar att du kunde göra "mera" av, bli bättre på, gör MÅLSÄTTNINGAR på kort och lång sikt, så du vet vad du vill arbeta mot. (kolla under målsättningar och målbilder på webbsidan under info vid beteendeanalysen)

Det finns också information om STEG FÖR STEG TRÄNING, både på webbsidan och i Appen Snorkelövning. Det innebär att man formulerar "var man är nu" och "vart jag vill nå" och stegen för att nå målen, sedan tränar man i steg. man kan äta en hel elefant bara man gör det i steg...

Tankar styr och påverkar oss mycket, särskilt om vi TROR på våra tankar, de är ju inte lika med sanning, utan är just bara tankar. Vi tror mera sällen på positiva tankar om oss själva och vad som kan hända, utan mest bara de negativa. Du kan börja med att uppmärksamma vad du tänker, bli medveten om tankarna och hur de påverkar dig. (kan ha hjälp av beteendeanalysen)

Du kan också träna att föreställa dig tankar som kommer och går, som då kassörskan sitter i kassan på affären. Hon tar upp en vara, tittar på den, scannar den och låter den gå vidare på löpande bandet och tar upp nästa vara.. Hon fastnar inte vid en viss vara, kollar noga, funderar vad den kommer ifrån, vad den ska användas till, vad den innehåller osv, hon släpper varan och låter nästa rulla fram..

Träna på att göra samma med dina tankar, bara låter dem komma och gå, inte fastna, älta, tro på och reagera på dina tankar.. Säg till dig själv där kom en tanke om att jag är tjock, då blir jag ledsen, där kom en tanke om att jag glömt vattna blommorna, då blir jag lite stressad, där kom en tanke om att jag kommer att misslyckas, där kom en tanke på att jag längtar efter sommaren etc. etc….

Du kan också ha en lista med positiva saker och påståenden om dig själv, (att ”parera” med då du tänker negativt,) saker du är bra på, bra saker med dig.

Det viktigaste jag vill förmedla är att Du kan övervinna din ångest.

Det är viktigt med stöd och hjälp från omgivningen,  viktigt att dina föräldrar vet om hur du mår. Du funderar över att få diagnos social fobi. Och det kan ha betydelse för att få en psykologisk behandling om man behöver det. Läs mera på denna sida och på nätet, gör gärna beteendeanalyser för att få ökade kunskaper om dig själv och dina reaktioner, tankar, känslor, hur det känns i kroppen och det du GÖR. Ett bra sätt att öka förståelsen för ditt mående hos din mamma kan vara att ni läser tillsammans om Social ångest och träna/öva tillsammans. Visa dina föräldrar ditt brev..

Det kan vara svårt för omgivningen att förstå, då man är "precis som vanligt" i en trygg situation, och att de inte heller kan se alla starka känslor och det kaos man har inom sig i en social situation. Det kan lätt missuppfattas som "lathet" eller "bara blygsel" oavsett vad så kan man träna på att klara av/hantera sociala situationer.

Prata med dina föräldrar och/eller elevhälsan på din skola, eller boka en tid på ungdomsmottagning eller din vårdcentral. Ni kan sedan fundera tillsammans om eventuellt en kontakt inom psykiatrin, BUP eller unga vuxna.

Det finns också behandling via nätet vid social ångest.

Skriv igen till frågelådan om du vill och berätta om hur det går för dig, eller mera om var, när och hur din ångest ser ut och fungerar. Läs också andras frågor/svar om oro/ångest.

Kram från Snorkel