Tror att jag har social fobi

Hej! Jag heter nånting och är 13 år. Jag vet redan att jag har social fobi eftersom jag har sökt upp och läst om det på internet. Eftersom att jag har en så stor ångest när det kommer till sociala situationer har jag börjat dragit mig undan mer och mer, och det har fått mig at känna mig som skit. Sociala fobin har jag känt av som mest nu i början och typ hela sexan eftersom att jag vill aldrig prata med någon typ och när jag väl gör det så tittar jag alltid ner i golvet eller någon annanstans. Jag är rädd att jag snart inte kommer ha kvar några vänner on detta bara fortsätter och eskalerar. Jag hoppas att ni har några bra tips på vad jag ska göra för jag mår verkligen skit. MVH: Någon

Hej, tack för ditt mail. Du har redan själv konstaterat att du har "social fobi", dvs rädsla och ångest i sociala situationer, vilket innebär att man undviker eller deltar i sociala situationer med stort obehag/ångest, man brukar också vara väldigt fokuserad på hur man själv skulle uppfattas av andra, tänker negativt och dömande om sig själv samt "jobbar hårt" för att "bli accepterad" av andra, gör och beter sig på ett sätt som man TROR är mera accepterat, för att "duga passa in bli gillad". Detta innebär att man ständigt är på "helspänn" med allt fokus på hur man uppfattas av omgivningen, eller anstränger sig för att inte synas, håller sig i bakgrunden (t.ex. döljer ansikte, undviker ögonkontakt, sitter längst bak osv.) Detta är mycket ansträngande och psykiskt påfrestande, leder till en nästan stark ångest. Har du läst i frågelådan om andras frågor/svar kring ångest? Har du läst under "vad göra" rädsla i sociala situationer? Ångest är ju kroppens försvar/förberedelse för "fara" vi ska bli beredda för att slåss eller fly, dock skiljer hjärnan inte på verklig fara och bara det vi UPPFATTAR som fara. Att övervinna rädsla handlar om att i steg TRÄNA på att klara de svåra situationerna, om du tänker som att öva upp sig för att klara att hoppa från 10ans hopptorn på badhuset. Först behöver man vara förberedd på vad och hur man ska göra, ha en PLAN. (var man ska börja, hur man hoppar, hur vattnet känns osv.) Man behöver också veta vart man vill nå/vad man vill klara av ha ett MÅL och DELMÅL (klara att hoppa från 10:an, börja med att sittande hoppa ner i bassängen från kanten, träna det flera gånger till det känns OK, sedan stegvis öka på svårighetsgraden) Vad klara du idag? Vad vill du klara av? I vilka steg kan du träna detta? Vad har du att vinna på att utsätta dig för obehaget och träna på att klara fler sociala beteenden? Det kan också vara en viktig del att träna på att andas/slappna av, mycket av ångest symtomen i kroppen handlar om att man spänner sig och andas ytligt. (se andning och avslappningsövningar) har du kollat våran App Snorkelövningar, där finns många övningar i andning, avslappning mm som du kan ha hjälp av att lyssna på. Vilket stöd har du i din omgivning, vet dina föräldrar om hur jobbigt du har det? Vilken hjälp med att träna på sociala situationer har du? Har du pratat med elevhälsan på din skola, ungdomsmottagning eller kanske haft kontakt med BUP? Fundera på detta så att du får hjälp att bryta onda cirklar av undvikanden och ökad ångest. Skriv igen om du vill, många hälsningar Snorkel.