Traumatiska minnen kommit tillbaka, mardrömmar och ångest.
Fråga
Hej, jag har haft en ganska jobbig barndom då min pappa behandlat mig väldigt illa.
Jag flyttade ifrån honom när jag var ungefär 13 år och har liksom ”förträngt” allt som hänt, och försökt glömma det.
Men nu när jag är 16 har alla minnen liksom kommit tillbaka.
Jag får hemska mardrömmar hela tiden och kan inte sova, när jag är ute och ser saker eller lyssnar på musik som han lyssnade på så får jag nästan stress och ångest.
Jag lästa att jag kunde ha PTSD men vet inte riktigt vad det innebär och vill inte ”ge mig själv” en diagnos.
Jag har varit liksom deprimerad på sistone för det inte finns någon som lyssnar, när jag försökte berätta för min mamma kallade hon mig dramatisk och skulle filma mig.
Jag har hamnat någonstans då all motivation dör helt och hållet, motivation till skolan och bara motivationen att ens leva.
Det känns liksom inte som någon idé längre, men är för rädd för att såra mina vänner genom att säga något. Jag får tillbaka minnen hela tiden bara, jag kan inte ens gråta längre jag är bara nere hela tiden. Vad kan jag ”lida av” eller vad kan jag göra för att få det att bli bättre liksom?
Svar
Hej, tack för ditt brev.
Det du beskriver, med svåra upplevelser, ”att du först trängt bort” det som hänt, och att det nu ”poppar upp” hemska minnen, ångest, depressiva tankar och känslor, låter verkligen som om du hamnat i PTSD.
Om man varit med om ett trauma av något slag, (vad som upplevs som trauma är väldigt individuellt) så kan man efteråt drabbas av PTSD, post traumatiskt stressyndrom eller sk ”stressreaktioner”.
De mest framträdande symtomen på PTSD är:
- överdriven vaksamhet
- undvikande beteende – ovilja/oförmåga att prata om traumat eller något som relaterar till det
- återupplevande av traumat, ofta som påträngande minnen, så kallade flash-backs, eller mardrömmar
Personer som lider av PTSD kan bli känslomässigt avskärmade, får koncentrationssvårigheter, sömnproblem, ångest, depressioner, anhedoni (avsaknad av lust), isolerar sig, med mera.
Också vanligt att ha sömnsvårigheter, huvudvärk, problem med mage och tarm, depression, ångest eller hamna i ett missbruk för att försöka mildra sin ångest.
Du mår jättedåligt efter detta, vilket inte är konstigt alls. Du har inte berättat för någon, din mamma har inte riktigt förstått hur du haft det och hur du mår nu, du tar på dig skuld och har inte kunnat få ”prata ut” om det som hände,
se att inte ett uns av det var ditt fel, kunnat bearbeta, ha alla känslor det väcker, ilska, rädsla, skam, besvikelse, ledsnad, avsky mm m.m.
Då är det inte ovanligt att man FASTNAR i den svåra händelsen, det trauma som detta var, JUST för att man inte kunnat ta in det fullt ut, släppa skam och skuld, ”sörja” det som hände och sedan med stöd gå vidare i livet..
Då man fastnar och inte kan släppa, mår jättedåligt, kanske har hemska minnen och flash backs, ångest, undviker vissa saker och situationer eller inte klara av att någon rör vid en, kan det handla om PTSD- post traumatiskt stress disorder.
Läs mera om PTSD här
Du är under 18 så är det BUP du ska vända dig till, tillsammans med dina föräldrar, eller Vårdcentralen, eller någon första linjen mottagning, när du mår så pass dåligt som du gör.
(vet inte var du bor och hur det fungerar just där, kolla med elevhälsan på din skola, de vet)
Du behöver få en ordentlig bedömning och en behandlingsplan, hur du kan få hjälp att komma vidare.
Man kan behöva psykologisk behandling och eventuell medicinering under en period, för detta.
(För behandlingsformer med god evidens kan jag räkna upp följande, för kännedom; )
-Prolonged exposure (Edna Foa) och DBT, finns inom primärvård, psykiatri och privata aktörer.
-EMDR (Eye movement desensitization) Kan också finnas inom primärvård, psykiatri och privat.
-Cognitive processing therapy för PTSD (Resick)
-Cognitive therapy för PTSD (Anke Ehlers)
- Traumafokuserad KBT. (Du kan själv googla vad de innebär/ hur en behandling går till.)
Ångest och stress som är väldigt mycket fysiska symtom är naturliga reaktioner på upplevd fara/obehag.
Det är som ett brandlarm som scannar av faror och börjar larma då någon fara är i närheten, en överlevnadsfunktion som gjort att mänskligheten överlevt.
Tyvärr kan inte detta ”varningslarm” skilja på verkliga faror och faror som bara finns i våra tankar, i vårt huvud.
Då man varit med om ett trauma, så blir detta larmsystem extra känsligt, och ”kickar igång” i väldigt många olika situationer, vid minnen som triggas av våra sinnen, (lukter, ljud, syn mm)
Det beteende som hänger ihop vid stress/ångest är ju att fly och undvika, att skydda sig från en fara, fullt logiskt då det är en verklig fara (brandrök, jagad av farligt djur, överfall etc.)
men om alla ”faror” bara finns i vårt huvud så blir det en ständig och lättriggad ångest.
Det kan bli en känsla av att ångesten aldrig klingar av, det triggas hela tiden av nya situationer, händelser och minnen.
Du går i en ständig beredskap för att fly eller slåss mot faran.
Tipsar dig också om att se Anders Hansens program på SVT play. ”Din hjärna” från säsong 1, det första som handlar om stress, och det sista som handlar om psykisk ohälsa, där tar de bl.a. upp PTSD.
Man skulle kunna säga att så länge du blir rädd, känner stress/ångest i olika situationer och vid olika händelser, och kanske också gör det beteende som hänger ihop med detta, dvs fly/undvika, så kommer ju ångesten att väckas igen nästa liknande tillfälle.
Gör man som man alltid gjort, så får man och blir det som det alltid blivit..
Man behöver träna på att göra på ett annat sätt. Lära sig om sina reaktioner, lära sig använda verktyg/strategier för att hantera ångest/stressreaktioner.
Ångest/stress är ju en förberedelse i kroppen för att fly eller slåss mot faror. Det sker en mängd förberedelser som att hjärtat pumpar hårt för att syresätta muskler, göra oss starka o snabba. Ytlig andning av samma anledning.
Tunnelseende för att ha fullt fokus på faran. Ökad puls/blodtryck. Spända muskler mm (läs mera om ångestreaktioner på webbsidan)
Du kanske kan testa BETEENDEANALYS på vår webbsida, för att lära dig lite mera om dina beteenden och reaktioner, vilka situationer som triggar igång dem och vad du då gör.
Se instruktionsfilmen, läs informationen, se målsättningar, alternativa beteenden med mera, så förstår du mera vad det handlar om. Hur situationer, sårbarhet, tankar känslor och det vi sedan GÖR, påverkar oss på kort och lång sikt.
Och så smått stegvis förändra beteenden.
På kort sikt kanske du undviker och flyr, hjälper ju definitivt mot ångesten kortsiktigt, men på längre sikt ökar den och allt fler situationer väcker och triggar ångest, i en ond cirkel.
Att stegvis utsätta sig, lära sig hantera i situationen mm är vägen för att hantera ångest/stress larmsystemet.
Att jobba med just andning och avslappning, är som att säga till hjärnan och kroppen; ”det är ok, det är lugnt, det finns ingen fara här, du behöver inte vara beredd”..
Dessa stress/ångest reaktioner är ju bra och viktiga om faror/stress inte förekommer så ofta, och man drabbas av en verklig fara, men har man ett ständigt stresspåslag ”för minsta lilla” eller över minnen, så blir man ju väldigt trött och ”slut” i kroppen och huvudet.
Då är det viktigt att ha olika former av återhämtning, för att stresshormoner ska ”gå ur kroppen.
Man kan dessutom träna sin hjärna precis som en muskel. Det är därför man tränar t.ex. medveten närvaro, att styra sin uppmärksamhet. (läs mera om medveten närvaro mindfulness, på webbsidan och i våra appar)
Fysisk aktivitet, mat, sömn och positiva aktiviteter är det första ”skyddet”.
Det är byggstenar för all fysisk och psykisk hälsa.
Att sedan använda olika ”verktyg” för att återhämta sig, som t.ex. finns på denna webbsida med vidhängande appar so
Appen Snorkelövning som innehåller övningar och strategier som andning-avslappning-krisfärdigheter och övningar i medveten närvaro, för att hantera ångest/stress, och
appen Skills Uppsala Snorkel reglera känslor (kod x330) och kan absolut vara till hjälp för dig. Och eventuellt i samverkan med ptsd behandling.
När man länge trängt undan känslorna som du gjort, har många och starka symtom, så kan det vara svårt att vända på egen hand.
Läs mera, berätta igen för din mamma, kanske ta hjälp av detta brev/svar, eller visa henne information om just PTSD. Vänta inte, du ska inte behöva gå ensam och må som du gör. Det finns bra hjälp att få för att komma ur detta!!
Du kan också prata med elevvården på din skola, som kan hjälpa dig vidare, prata med din mamma m.m.
Det blev ett långt svar, hoppas att detta svar var en liten bit på vägen för dig. Sköt om dig, ta dig själv på allvar, be om och ta emot hjälp.
Skriv igen i frågelådan om du vill, Kram från Snorkel
