Trauma efter förlossning - panikångest?

Hej ursäkta för ett långt inlägg...

Allt började nästan efter min förlossning kan man säga, jag störtblödde hemma och fick åka in med ambulans då det konstaterar att det var bitar utav moderkakakn kvar, så dom ville ha mig lvar över natten för att kolla om de skulle behövas skrapning. Vilket visade sig att det inte behövdes så att jag fick komma hem.

Då sa läkaren att det finns risk för infektion i livmodern vilket gjorde mig livrädd varje dag o sökte symtom som gjorde mig orolig hela tiden.

Sen när jag gjorde "ordning ett kalas" och kom hem på kvällen kände jag mig uppjagad o kunnde inte varva rer mig och fick yrsel tunnelseende overklig och tryck övef bröstet i 1 vecka sträck.

Googlade självklart o kom upp hjärtinfarkt villket gjorde mig ännu oroligare varje dag.

Sen en tid hade jag ont i huvudet inte så att jag skulle behöva ta alvedon, men typ ont, o googlade självklart IGEN och kom upp hjärntumör, vilket lixom tog knäcken.

Just nu känner jag mig inte lik mig alls som innan förlossningen, känns att allt är overkligt o dimmigt o har som panikångest varje dag.

Känner inte gläde över nått, kan lixom inte vara glad över min lilla familj.

Jag skulle vilja veta vad som e problemen o hur jag blir mig själv.

Tacksam för svar

Hej, tack för ditt brev.

Under en graviditet och efter förlossning sker stora förändringar i kroppen, många hormoner som ska ”sätta igång” förlossningen, starta mjölkproduktion, återställa kroppen med mera.

Efter en förlossning som är mer eller mindre ett ”trauma” bara det, så är man mycket känslig och sårbar.

Starka känslor som går upp och ner.

Du hamnar dessutom i ytterligare ”trauma” med störtblödning, ambulans, inläggning över natten med mera, med allt vad det innebär.

Efteråt får du åka hem med informationen att ”det är stor risk” för infektion.. Det är klart att du blir superorolig!

Och har ett ökat fokus och kontroll på kroppen och kroppsymtom hela tiden.

Även då just DENNA oro släppt, så har ditt stress/ångest system ”extra bevakning” det vill säga, du har extra koll på krossymtom.

Du googlar dessutom på kroppsymtom, vilket kan vara bra ibland, men tyvärr är det ju så att börjar man läsa alla ”symtom” på olika sjukdomar så kan nog vi alla ha nästan alla av dem, om det bara hängde på det.. Det låter helt klart utvecklat ångest/panikångest efter dina svåra upplevelser.

Sök på 1177, eller prata med din barnmorska på mödravården. Du kanske behöver hjälp och stöd från specialistmödravården (finns både inom landstinget och privat) att hantera denna ångest, hantera detta trauma som det varit för dig.

Hitta ett lugn och kunna njuta av din lilla familj.

Du känner inte igen dig själv, har fysisk påverkan i kroppen, beskriver tydliga ångest reaktioner från kroppen.

Har du skaffat dg information om panikångest, googla eller du kan också läsa om ångest på den här sidan, panikångest står beskrivet under "3 vanliga ångestsituationer" och beskrivs som "rädsla för ångestsymtom" för det är precis det som ÄR panikångest.

Man får ångest, och då får man en massa olika symtom i kroppen som t.ex. hjärtklappning, man hyperventilerar,(andas snabbt och ytligt) svettningar, yrsel, tunnelseende med mera. Man blir jätterädd för dessa obehagliga kroppssensationer, tänker att man är svårt sjuk eller håller på att dö.

Sedan fastnar man i en ond cirkel i att scanna av sin kropp för att känna av om dessa kroppssensationer är på väg, och så fort man känner minsta lilla så blir man jätte rädd och man driver igång en ångestattack.

Man kanske börjar också undvika platser, aktiviteter och situationer då man har fått en ångestattack eller där man är rädd för att få en. Ens liv blir mer och mer begränsat och man har allt fokus på sig själv och sin kropp.

Känner du igen det här?

Varför får man då en sådan här attack från första början, alltså första gången?

Det kan vara av olika orsaker, men under en period då man är särskilt sårbar, stressad eller på annat sätt belastad så kan olika symtom i kroppen uppstå, helt normalt.

Och för dig Var det absolut din förlossning och att du fick din blödning efteråt.

Det som sedan driver igång det hela till panikångest, är den RÄDSLA och SKRÄCK, man känner för detta i kroppen, och att man tror att man är allvarligt sjuk eller håller på att dö.

Ångest är hjärnans sätt att signalera till kroppen att "här är det fara på färde, nu måste vi fly eller slåss för att försvara oss" vid verkliga faror, då vi behöver fly eller slåss för vårt liv.

Till exempel då vi påkommer en inbrottstjuv, håller på att bli överkörda av en bil, eller blir jagade av en ilsken björn. Detta är en ”överlevnadsstrategi” vi människor haft sedan vi var ”grottmänniskor”.

Problemet är att hjärnan inte kan skilja på en ”verklig” fara, och en fara som bara finns i våra tankar, föreställningar och fantasier. De sätter igång av bara tanken.

Din hjärna ger alltså din kropp signalen att det är "krig" vid minsta lilla kroppsförändring i din kropp, alltså du blir rädd, och du blir då jätterädd och ångesten stiger snabbt i kroppen i en ond cirkel.

Ångesten i kroppen känns väldigt obehagligt, så det är inte alls konstigt att du blir rädd när du känner att du inte vet och kan lita på att det inte är något farligt.

Om du t.ex. har sprungit fort och snabbt, ansträngt dig riktigt mycket, så slår hjärtat hårt, andningen blir flåsig, hettar i kroppen, svettas, huvudet dunkar, flimrar framför ögonen med mera, men då känns det inte konstigt eller skrämmande, vi är vana att det känns så då vi ansträngt oss.

Det är ungefär samma reaktioner i kroppen som drivs igång vid ångest, Blir vi jagade av en ilsken björn, eller vi måste försvara oss mot en inbrottstjuv, då behöver vi kunna vara snabba och starka, kroppen måste ha allt fokus på att vara stark och smidig, alltså en "verklig fara" då känns detta alarmsystem inte alls lika skrämmande.

Men sätter alarmsystemet igång då man tänker tankar som "känns det inte konstigt i mitt huvud nu" eller "dunkar inte mitt hjärta väldigt högt" då blir det "på sant" att det verkligen var något konstigt och farligt på gång i min kropp, det är fel när det känns så här i kroppen".

Läs mera om ångest på den här sida, och läs även andras frågor och svar om ångest i frågelådan.

Man behöver träna på att slappna av, andas lugnt och ”säga till sig själv” det är ok, ingen fara, detta är ångast- inget farligt. Få kontakt med kroppens ”lugn och ro” system istället för ”alarmsystemet”. På denna webbsida, www.snorkel.se

finns mycket information och strategier på hur man kan hantera oro/ångest.

Läs under vad är och vad göra.

Snorkel har också två appar, Snorkelövning med röstövningar och instruktioner, till exempel i att häva en ångestattack, andas i fyrkant, avspänning med mera.

Och Appen Skills Uppsala Snorkel reglera känslor, använd kodx330, som handlar om känslor och att reglera/minska starka känslor som tar över.

Träna magandning, istället för att hyperventilera då ångesten börjar, träna avslappning och mindfulness.

Läs mera om just mindfulness, medveten närvaro.

Det handlar om att styra fokus och uppmärksamhet. Till exempel styra den till det jag gör just nu, (promenerar med mitt barn, läser, ammar, äter Med mera, istället för fokus på kroppen och kroppsymtom)

Att börja närma sig de saker man undviker att göra p.g.a. sin panikångest.

Kartlägga vilka situationer ångesten triggas igång och sedan i steg börja träna att hantera sin ångest i dessa situationer. Kanske också prova att känna igen de symtom man får i kroppen, att det är samma som man känner då man t.ex. snurrar fort runt i en stol, springer snabbt upp och ned i en trappa, andas snabbt och ytligt o.s.v.

Ångest är inte farligt utan om jag stannar kvar i situationen, andas lugnt och slappnar av, så sjunker den undan.

Många kramar Snorkel