Tänker negativt om mig själv, har svårt att prata med någon.

Hej. Jag har svårt för att prata med mina föräldrar för att jag inte är van med att prata med andra och jag vill inte att de ska bli besvikna på mig.

Det känns lite som att alla jag berättar för antingen berättar för någon annan eller inte verkar förstå. Jag har försökt att prata med kuratorn men det hjälpte inget alls och det kändes bara ganska jobbigt att gå dit och jag kände inte att jag vill berätta allt för henne.

Det känndes som att hon alltid ville att jag skulle prata hela tiden men jag visste inte vad jag skulle säga så jag satt bara tyst och kollade ner på golvet och då blev jag bara ännu mera stressad för att hon också satt helt tyst och typ stirrade på mig.

Jag testade 4 gånger men ingen av dem kändes bra och nu gar jag slutat med att prata med henne. Sen hat jag bytt mentor flera gånger.

Jag hade bara min första i nån vecka men han jobbar fortfarande kvar i skolan så jag vet inte varför jag behövde byta.

Min andra mentor hade jag max i en månad innan jag behövde byta igen. Jag gillade henne men när jag en gång började berätta kändes det ändå inte bra och det kändes inte som att hon brydde sig så mycket.

Min tredje mentor gillade jag henna i början men när jag hade berättat för henne och hon sa att hon inte skulle berätta för någon annan hade hon tydligen ändå pratat med två av mina andra lärare som sen berättade för mig att hon hade berättat för dom och då försvann lite av mitt förtroende för henne och vill pratade inte lika mycket och sen bytte jag mentor igen.

Min fjärde pratade jag inte så mycket med för att det kändes ändå inte som att det skulle bli någon skillnad av det. Och Sen slutade hon också så nu har jag fått en ny mentor som ändå verkar bry sig och vill lyssna men jag vet inte om jag kommet ha kvar henne nästa termin för att jag vill byta mentorsgrupp, just nu är den bara så jobbig och jag orkar inte med den. Alla säger åt mig att jag måste prata med mina föräldrar men det kännd jobbigt. De är snälla men det känns ändå inte som att jag kan prata med dem. Och förut när jag försökte berätta för min mamma va det enda hon sa att det snart kommer att bli bättre och att jag borde slappna av mer men nu har hon sagt det i ett år och den senaste tiden har det bara blivit jobbigare igen.

Det kändes bara inte som att hon förstod och det känns fortfarande inte som att hon förstår så det känns ganska jobbigt att prata med dem. J

ag försöker att inte tänka så mycket på skolan men det stressar mig ändå.

Imorgon ska jag ha muntligt engelska prov och jag har ingen aning om vad det kommer att handla om och det känns bara så jobbigt att jag inte har kunnat plugga något. Jag vill ha någon att prata med men jag vet bara inte vem. Jag kunde inte prata med kuratorn, jag vill inte prata med någon av mina lärare och inte mina föräldrar. Varje gång jag pratar med nån lärare slutar de alltid efteråt.

Jag gillar att lära mig nya saker men det känns bara så jobbigt när det är prov hela tiden. Det känns som att jah kommer sänka mig i de flesta ämnena men jag vill inte det men det känns ändå som att inget blir bra hur mycket jag än pluggar.

Det känns alltid som att jag borde ha pluggat mer efter ett prov och jag länet mig alltid dålig även fått det har går bra. Alla säger åt mig att jag har bra betyg men jag tycker inte det, jag känner mig bara dålig på allt och jag känner mig ful.

Det känns som att alla andra är mycket bättre än mig och det känns bara så jobbigt att tänka så hela tiden men jag försöker säga att jag är bra till mig själv men det funkar inte.

Hej tack för ditt brev.

När man läser ditt brev så är det du beskriver att du har en hel del oro/ångest.

Kanske mest prestationsångest, oro inför och efter prestation, och att du tänker väldigt negativt om dig själv. Att du har låg självkänsla och dåligt självförtroende.

Du har försökt prata med dina mentorer, men inte tyckt att det hjälper eller att de förstår. Du skriver att du försökt berätta ”ALLT” för kurator men du skriver inte riktigt vad det handlar om..

Och du har bytt mentor väldigt många gånger..!

Du önskar någon att prata med men tycker inte att det fungerade med skolkurator, tycker att det blir svårt med dina föräldrar och mentorerna har inte heller fungerat.

Du har försökt men inte fått det att fungera. Du önskar att de ska förstå dig, men du har inte känt att de förstår. Det ÄR svårt att beskriva hur man känner och tänker.

Kan du ta hjälp av ett brev där du skriver ner, då du ska prata med din mamma? Kan du visa ditt brev hit för dina föräldrar eller skolkurator.

Ni kan också läsa tillsammans på denna webbsida eller andra ungdomars frågor/svar. Det ökar förståelse och kunskaper om vad man kan göra för att må bättre.

Det ÄR jobbigt att känna att man blir ”uttittad” det är lättare att sitta sida vid sida och läsa om hur man kan må, se vad man kan känna igen, och få tips på vad man kan träna på, förändra, förbättra mm.

Finns det någon släkting eller vän till familjen som du litar på och har förtroende för, som du skulle kunna prata med, som kan hjälpa dig vidare?

Denna sida handlar om information och olika strategier vad man kan göra vid psykisk ohälsa hos barn och unga. VAD ÄR och VAD GÖRA.

För att just öka förståelse och ge kunskaper.

Dels kan man göra en del på egen hand, ”självhjälp” och man kan även träna olika övningar och träningsdokument tillsammans med förälder, elevhälsa eller mentor.

Man får ökade kunskaper om hur det kan hänga ihop, vad som påverkar, vad man kan förändra etc.

Hur ser det ut med din livsbalans, balans i livet gällande vad som TAR energi, kraft, lust och glädje och vad som GER energi, kraft, lust och glädje.

För mycket ”skit” och för lite ”godis” ökar risk för nedstämdhet.

Du kan läsa om LIVSBALANS på webbsidan och prova dokument och formulär.

Det kan vara jätteskönt att ”prata av sig” man kan få förståelse, stöd, peppning och höra andras syn på saker. Andra kan också har större kunskap om vad man kan göra för att må bättre. Livskunskap eller utbildning.

Mår man väldigt dåligt, så att man har en psykisk diagnos, behöver man kunskaper från utbildad personal, t.ex. elevhälsa eller personal från BUP.

Ofta hjälper det inte att ”bara prata” man behöver aktivt ”resa sig upp” och GÖRA saker ändra i sitt beteende.

Tankar känslor och beteende hänger ihop och påverkar varandra.

Tänker jag att jag inte kommer att klara av en viss sak så blir jag orolig och spänd, och kanske ledsen, då ökar sannolikheten att jag faktiskt inte klarar av,

om jag kunde tro på mig själv, tänka ”det här fixar jag” vara lugn och avslappnad, så ökar sannolikheten att det går bra.

Om jag går förbi några som skrattar, jag tänker ”de skrattar åt mig” då blir jag ledsen, orolig och kanske rädd, och går en lång omväg.

Om jag istället tänker ”undrar vad de har roligt år, måste kolla, blir intresserad och går fram istället för därifrån, så kanske jag ser att de kollar på något kul som jag också kan skratta åt.

Tankar påverkar och styr oss väldigt mycket, det är vårat ”självprat” och som att ha någon som går bredvid hela tiden och kommenterar det vi gör och det som händer.

Tankar är ingen sanning, men om vi TROR på tankarna, om vi FÖLJER dem, så får det konsekvenser för oss.

Tror på att vi kommer att misslyckas, inte kan, är för svårt, inte är ok, inte är gillade etc.

Ofta tror vi och följer de negativa tankarna, men inte de positiva, att vi kan, klarar, kommer att fixa, är bra på detta, är fina, trevliga, älskade etc.

De tankarna tvivlar vi på hela tiden. På denna webbsida, som handlar om psykisk ohälsa hos unga, finns en mängd information och verktyg, strategier för att hantera psykisk ohälsa. .

Annat som kan vara till hjälp, då du fastnar i dina negativa tankar, när de kommer, är att ifrågasätta dem lite, inte ta dem för annat än tankar, inte någon sanning. Det är en skillnad att tänka;

-Jag ger upp! eller -Jag ska pröva ett annat sätt

-Jag kan inte göra bättre eller -jag kan alltid bli bättre

-jag kommer aldrig att klara det eller -jag ska lära mig hur man gör

-Det här är för svårt eller -Det här kanske tar lite längre tid

Man kan också träna på att föreställa sig sina tankar som kommer och går, som en kassörska som sitter vid löpandebandet på affären.

Hon tar upp en vara, tittar på den, scannar av den och låter den försvinna på bandet, och tar en ny vara.

Hon fastnar inte vid en vara, börjar titta noga, fundera var den kommer ifrån, vad den ska användas till, om den är bra eller dålig.

Träna på samma sätt med dina tankar ”där kom en tanke att… den gör mig orolig, där kom en tanke att.. o.s.v släpp den sedan.

Medveten närvaro, (mindfulness) att styra sitt medvetande och sitt fokus, är en annan strategi.

Träna på att vara här och nu istället för att fastna i tankar på saker som redan hänt, som vi inte kan göra ogjorda, eller oro iför framtiden som vi inte vet något om.

Styr fokus och uppmärksamhet på bra saker, saker du kan och klarar, saker du blir glad och mår bra av. .

Gå ut och var medveten om det som händer omkring dig, vad ser du vad hör du mm

Det finns en hel del övningar och information på Snorkelwebbsidan och i våra appar.

Skills snorkel reglera känsla (använd kod x330 gör sedan eget enkelt lösenord, och

Snorkelövning. Ladda ner dem och öva.

När man fastnar i negativa tankar om sig själv, kan det vara bra att ha en hoper andra BRA tankar och formuleringar om sig själv, till hands.

Saker man är bra på och lyckas med.

T.ex. jag är bar på att sjunga, dansa, spela gitarr, lyssna, springa snabbt, baka tårta, hjälpa andra, virka, vara en bra vän, har vackert hår, måla, rita, skriva berättelser, höra av mig till vänner mm mm

Skriv ner bra tankar och påståenden om dig själv på små lappar, låt gärna en vän eller mamma/pappa skriva några sådana lappar också.

Sedan kan du samla alla lappar i en burk, och när du fastnat i någon negativ tanke så får du öppna en sådan lapp och tänka på den tanken istället.

Men fuska inte, öppna inte i förväg!!

Hoppas du kan hitta en lösning för att få någon att parata med, och att du kan ha hjälp av vår webbsida och våra appar.

Skriv igen i frågelådan om du vill, berätta lite mera om hur det är för dig, när, var och hur du inte mår bra, vad som händer och det du gör nu, så är det lättare att ge dig konkreta råd över vad man kan göra.

Ge inte upp, prova igen att prata med dina föräldrar och någon från elevhälsan, eller mentor.

Kram från Snorkel