Tänker att jag inte förtjänar något bra alls.

Hej! Jag är en kvinna på 24 år.

Jag känner mer & mer varje dag att världen skulle va mycket bättre om inte jag fanns.

Jag övar på att strypa mig själv i några sekunder för att jag ska vänja mig vid känslan så jag slipper känna nåt när jag är redo att avsluta mitt äckliga, fula, patetiska, meningslösa liv.

Jag har inte berättat för nån vårdpersonal där jag är inskriven om detta. Utan jag låter det bli en överraskning inför framtiden när jag tar det stora steget & avslutar mitt liv.

Jag är en börda. En äcklig, meningslös jävla börda. Jag förstör världen genom att leva. Genom att bara existera! Jag förtjänar inte att få finnas! Vill bara dö! Vill lägga mig mitt i gatan, vänta på en bil & hoppas att jag ALDRIG vaknar igen.

Jag är ändå bara tom luft. Känns inte som nån har tid för mig längre. Ingen ser mig, eller äns bryr sig om att se mig. Det är som att alla omkring mig har glömt bort att jag finns. Ett tecken på att ingen skulle sakna mig om jag dog. Ingen skulle sakna mig. Ingen alls. Alla skulle bli mycket lyckligare om jag inte fanns. För jag är som sagt bara en börda. Jag mår dåligt för att jag uppenbarligen inte förtjänar att må bättre.

Det fanns en tid när jag älskade mitt liv, men det va då. Nu är nu. Jag är en liten jävla smutsig parasit! En parasit som ska utrotas! Jag förtjänar inget bra alls!

Hej, tack för ditt brev, så överfullt av starka känslor och "självhat" i form av en massa fruktansvärda självdömande katastroftankar.

Du skriver att du tänker att du bara är "tom luft" en börda och en "jävla parasit", smärtsamma tankar, vilket du naturligtvis inte är, men, det låter sannerligen som om du "drabbats" av en "parasit". En "parasit" som påverkar din hjärna och dina tankar. Man skulle faktiskt kunna kalla negativa tankar för en sorts "parasit". Tankarna blir snedvridna, dömande, självkritiska och falska utan balans och sanning och verklighetsanknytning.

Du mår så dåligt för att du också har dessa tankar, trycker ner dig själv, lyssnar på dina tankar och TROR på dem.

Har man hamnat i en depression eller annan psykisk ohälsa så är det vanligt med negativa katastroftankar, lyssnar man och tror på dem så mår man allt sämre i en ond cirkel. Du mår så pass dåligt så du bara vill fly från allt, fly från ditt liv. Du tänker att ingen skulle sakna dig och att alla skulle bli lyckligare om du inte fanns. Verkligen ett tydligt tecken på att alla dessa negativa katastroftankar och ditt dåliga mående har påverkat din hjärna och dina tankar.

Tankar är bara tankar, ingen sanning, man kan tänka precis vad som helst, grejen är att om vi TROR på våra negativa tankar, låter dem styra vad vi gör och känner, då blir det problem. De positiva tankarna, om att saker kommer att gå bra, att vi kommer att klara svåra saker, vinna pengar eller är älskade av alla, dem tror vi sällan på utan vrider och vänder och ifrågasätter. De negativa däremot, dem köper vi rakt av. 

Du skriver också att du tidigare har älskat ditt liv, men inte längre. Det visar att du kan må bättre, och bygga ett liv som känns värt att leva igen, med hjälp och stöd.

läs mera om ved man kan göra vid negativa tankar

och 

Snorkel - Tankar på att inte vilja leva

Du är inlagd, har människor omkring dig som är där för att hjälpa dig, men du döljer för vårdpersonalen hur du mår, tänker och känner. Det är verkligen "parasiten", dina negativa tankar, som får dig att göra så.

Lyssna inte på dina tankar, "parasiten", utan ta emot den hjälp du kan få, hjälp att må bättre och ett liv värt att leva igen.

Skriv ett brev till dem och berätta om hur du mår, om du inte klarar av att prata med dem.

Ge dig själv chansen att må bättre, tveka inte, prata med personalen!

Skriv igen i frågelådan om du vill, berätta mera om vad som hänt som får dig att tänka så hårt om dig själv.

Kram från Snorkel.