Svår uppväxt- ångest av minnen och inför nya situationer.
Fråga
Jag vet inte om jag lider av ångest och om jag ska göra något åt det.
Jag hade en hyfsad svår uppväxt och jag får grov ångest över att träffa en del av min familj p.g.a. privata skäl.
Jag kan även få grov ångest inför nya saker, alltså att jag får ont i bröstet jag bryter ihop i gråt.
Jag vet inte om detta är något att söka hjälp för eller vad jag ska göra?
Jag är väldigt emotionell och gråter över mycket och får mycket ångest inför små saker. Ska man söka hjälp?
Svar
Hej, tack för ditt brev.
Det du skriver att du haft en ”hyfsat svår uppväxt” så antar att den var fylld med svåra upplevelser, att du kanske har hemska minnen och ångest från din uppväxt. Du har ”grov ångest” över att ”träffa på” vissa personer, (fast de kanske inte alls är ”farliga” för dig nu) utan det
Kanske är ”minnen som skapar rädslan och ångesten”. Du lever också kvar i en osäkerhet, säkert på grund av ett flertal svåra händelser, du har en ”beredskap” fortfarande, som väcker ångest inför nya ovissa situationer.
Om man varit med om ett trauma av något slag, (vad som upplevs som trauma är väldigt individuellt) så kan man efteråt drabbas av PTSD, post traumatiskt stressyndrom eller så kallade ”stressreaktioner”.
De mest framträdande symtomen på PTSD är:
- överdriven vaksamhet
- undvikande beteende – ovilja/oförmåga att prata om traumat eller något som relaterar till det
- återupplevande av traumat, ofta som påträngande minnen, så kallade flash-backs, eller mardrömmar
Personer som lider av PTSD kan bli känslomässigt avskärmade, får koncentrationssvårigheter, sömnproblem, ångest, depressioner, anhedoni (avsaknad av lust), isolerar sig, med mera.
Också vanligt att ha sömnsvårigheter, huvudvärk, problem med mage och tarm, depression, överdriven känslighet, ångest eller hamna i ett missbruk för att försöka mildra sin ångest.
Det är det inte ovanligt att man FASTNAR i den svåra händelsen, det trauma som detta var, JUST för att man inte kunnat ta in det fullt ut, släppa skam och skuld, ”sörja” det som hände, släppa, och sedan med stöd gå vidare i livet..
Då man fastnar och inte kan släppa, mår jättedåligt, kanske har hemska minnen och flash backs, ångest, undviker vissa saker och situationer eller platser kan det handla om PTSD- post traumatiskt stress disorder.
Läs mera om PTSD här
Du funderar över om du ska ”söka hjälp” för detta, och det kan du bara bestämma själv (tillsammans med din familj) om du behöver hjälp för att bryta beteenden som blir negativa för dig nu.
Du skriver inget om hur gammal du är.
Om du är under 18 så är det BUP du ska vända dig till, tillsammans med dina föräldrar, eller Vårdcentralen, eller någon första linjen mottagning.
(vet inte var du bor och hur det fungerar just där, kolla med elevhälsan på din skola, de vet)
Du kan behöva få en ordentlig bedömning och en behandlingsplan, hur du kan få hjälp att komma vidare.
Man kan behöva psykologisk behandling och eventuell medicinering under en period, för detta.
(För behandlingsformer med god evidens vid PTSD kan jag räkna upp följande, för kännedom; )
-Prolonged exposure (Edna Foa) och DBT, finns inom primärvård, psykiatri och privata aktörer.
-EMDR (Eye movement desensitization) Kan också finnas inom primärvård, psykiatri och privat.
-Cognitive processing therapy för PTSD (Resick)
-Cognitive therapy för PTSD (Anke Ehlers)
- Traumafokuserad KBT. (Du kan själv googla vad de innebär/ hur en behandling går till.)
Ångest och stress som är väldigt mycket fysiska symtom är naturliga reaktioner på upplevd fara/obehag.
Det är som ett brandlarm som scannar av faror och börjar larma då någon fara är i närheten, en överlevnadsfunktion som gjort att mänskligheten överlevt.
Tyvärr kan inte detta ”varningslarm” skilja på verkliga faror och faror som bara finns i våra tankar, i vårt huvud.
Då man varit med om ett trauma, så blir detta larmsystem extra känsligt, och ”kickar igång” i väldigt många olika situationer, vid minnen som triggas av våra sinnen, (lukter, ljud, syn mm)
Det beteende som hänger ihop vid stress/ångest är ju att fly och undvika, att skydda sig från en fara, fullt logiskt då det är en verklig fara (brandrök, jagad av farligt djur, överfall etc.)
men om alla ”faror” bara finns i vårt huvud så blir det en ständig och lättriggad ångest.
Det kan bli en känsla av att ångesten aldrig klingar av, det triggas hela tiden av nya situationer, händelser och minnen.
Du går i en ständig beredskap för att fly eller slåss mot faran.
Tipsar dig också om att se Anders Hansens program på SVT play. ”Din hjärna” från säsong 1, det första som handlar om stress, och det sista som handlar om psykisk ohälsa, där tar de bl.a. upp PTSD, tror att de finns kvar.
Man skulle kunna säga att så länge du blir rädd, känner stress/ångest i olika situationer och vid olika händelser, och kanske också gör det beteende som hänger ihop med detta, dvs fly/undvika, så kommer ju ångesten att väckas igen nästa liknande tillfälle.
Gör man som man alltid gjort, så får man och blir det som det alltid blivit..
Man behöver träna på att göra på ett annat sätt. Lära sig om sina reaktioner, lära sig använda verktyg/strategier för att hantera ångest/stressreaktioner.
Ångest/stress är ju en förberedelse i kroppen för att fly eller slåss mot faror. Det sker en mängd förberedelser som att hjärtat pumpar hårt för att syresätta muskler, göra oss starka o snabba. Ytlig andning av samma anledning.
Tunnelseende för att ha fullt fokus på faran. Ökad puls/blodtryck. Spända muskler mm (läs mera om ångestreaktioner på webbsidan)
Du kanske kan testa BETEENDEANALYS på vår webbsida, för att lära dig lite mera om dina beteenden och reaktioner, vilka situationer som triggar igång dem och vad du då gör.
Se instruktionsfilmen, läs informationen, se målsättningar, alternativa beteenden med mera, så förstår du mera vad det handlar om. Hur situationer, sårbarhet, tankar känslor och det vi sedan GÖR, påverkar oss på kort och lång sikt.
Och så smått stegvis förändra beteenden.
På kort sikt kanske du undviker och flyr, hjälper ju definitivt mot ångesten kortsiktigt, men på längre sikt ökar den och allt fler situationer väcker och triggar ångest, i en ond cirkel.
Att stegvis utsätta sig, lära sig hantera i situationen mm är vägen för att hantera ångest/stress larmsystemet. Detta är naturligtvis förutsatt att det inte finns en ”verklig fara” just nu.
Att jobba med just andning och avslappning, är som att säga till hjärnan och kroppen; ”det är ok, det är lugnt, det finns ingen fara här, du behöver inte vara beredd”..
Dessa stress/ångest reaktioner är ju bra och viktiga om faror/stress inte förekommer så ofta, och man drabbas av en verklig fara, men har man ett ständigt stresspåslag ”för minsta lilla” eller över minnen, så blir man ju väldigt trött och ”slut” i kroppen och huvudet.
Då är det viktigt att ha olika former av återhämtning, för att stresshormoner ska ”gå ur kroppen.
Man kan dessutom träna sin hjärna precis som en muskel. Det är därför man tränar t.ex. medveten närvaro, att styra sin uppmärksamhet och sitt fokus. (läs mera om medveten närvaro mindfulness, på webbsidan och i våra appar)
Fysisk aktivitet, mat, sömn och positiva aktiviteter är det första ”skyddet”.
Det är byggstenar för all fysisk och psykisk hälsa.
Att sedan använda olika ”verktyg” för att återhämta sig, som t.ex. finns på denna webbsida med vidhängande appar
Appen Snorkelövning som innehåller övningar och strategier som andning-avslappning-krisfärdigheter och övningar i medveten närvaro, för att hantera ångest/stress, och
appen Skills Uppsala Snorkel reglera känslor (kod x330) och kan absolut vara till hjälp för dig. Och eventuellt i samverkan med ptsd behandling.
När man länge trängt undan känslorna som du gjort, har många och starka symtom, så kan det vara svårt att vända på egen hand.
Det blev ett långt svar, hoppas att detta svar var en liten bit på vägen för dig. Sköt om dig, ta dig själv på allvar, fundera på att be om och ta emot hjälp.
Skriv igen i frågelådan om du vill, Kram från Snorkel
