Ständig oro och rädsla för att bli sjuk som min mamma, PTSD?

Fråga

Hej! Jag har levt och vuxit upp med en mamma som har haft återkommande psykoser/schizofreni där hon gjort illa mig som väldigt liten och jag har under hela min uppväxt vart med och sett när hon har gjort konstiga saker, Jag kan inte minnas allt eftersom jag var ganska liten när det var som värst med henne, men på något sett så har det drabbat mig väldigt mycket undermedvetet eftersom nu i vuxen ålder (när jag har fått barn) har det börjat påverka mig något extremt då jag börjat reflektera mycket på mitt band jag har till min mamma osv och nu idag lever jag med en ständig oro över att jag ska få en psykos eftersom sådant kan gå i arv så kan jag inte släppa tankarna och rädslan över att jag kanske skulle kunna drabbas av en psykos och gå i min mammas fotspår, det är något så otroligt skrämmande och bara ordet ”psykos” får mig att rysa i hela kroppen... oron börjar ta över mig att jag kanske en dag skulle få en psykos och det har gjort att jag har börjat övertänka precis allt jag gör och säger. Under en dag låter det typ såhär i mitt huvud hela tiden ”sa jag så bara för att jag kanske håller på att hamna i en psykos eller är det vanligt att säga så?” Eller ”Är det normalt att tänka så eller håller jag på att hamna i en psykos?” Alltså jag är så sjukt osäker i mig själv och så orolig över att få en psykos att jag inte vet vad jag ska ta mig till :( vad ska jag göra? En gång var jag i kontakt med psykolog pga detta men det blev bara värre när jag pratade om det och kändes konstigt.. och jag började bara övertänka på det ännu mer så nu försöker jag istället förtränga och ignorera mina tankar och känslor istället för att bemöta dem....

Svar

Hej, tack för ditt mail. Du beskriver en mycket stark ångest, med katastroftankar, en gnagande rädsla som ständigt är närvarande i dina tankar. Du lever i ständig skräck för att ”eventuellt, kanske, tänk om” du skulle kunna få en psykos, och ”hyper granskar” det du gör och tänker för att eventuellt hitta tecken. Så smärtsamt och sorgligt, denna högst begripliga, ångest, gör att du inte kan leva ”här och nu” i ditt liv, njuta av det som är bra, göra och vara i och ha fokus på positiva aktiviteter som ger kraft, energi, hälsa och således även skydd mot det du är rädd för.. Vårat ångest/stress-system i kroppen ÄR otroligt starkt, det ska scanna av och upptäcka faror och hot mot vårat liv och få oss att snabbt reagera och söka skydd (fly) kämpa emot-slåss (eller faktiskt också reaktionen ”frys” som hen hel del djur har, typ att ”spela död” för att lura den som attackerar.) Detta ”larmsystem” sitter i den äldsta delen av hjärnan Amygdala, den delen som främst var utvecklad i människans tidiga utveckling, senare utvecklades mera av främre delar av hjärnan, frontalloben, där förmågan att tänka klart och logiskt, se mönster, planera, stå emot impulser mm sitter. Amygdala kickar igång systemet snabbt vid ”minsta risk” vi ska agera och skydda oss utan att ”tänka så mycket” det är viktigt och effektivt vid verkliga faror, som att en bil kommer mot oss snabbt på fel sida av vägen, att vi överrumplar en inbrottstjuv eller blir jagade av en ilsken Björn. Detta system har varit avgörande för människans överlevnad och utveckling. När detta system kickar igång vid en verklig fara, så tänker vi inte på hur hjärtat slår hårt för att pumpa blod ut till musklerna o göra oss starka/snabba, hur andningen blir snabb och ytlig för att syresätta musklerna, att vi får tunnelseende för att ha fullt fokus på faran, inte distraheras av annat, värme känsla, svettningar, yrsel mm är en följd av ökad koldioxidhalt i blodet. Allt fyller en funktion. Problemet är att stressystemet inte kan skilja på en verklig fara och en fara som bara finns i vårat huvud, i våra tankar. Systemet sätter i gång, vi upplever stark stress/ångest, kan inte tänka klart utan tankarna blir mera katastroftankar och scannern ser faror överallt i allt. Efter en graviditet/förlossning/då man fått barn / är också ”stressystemet” mera aktiverat, vi måste vara förberedda och ”vakna” för att skydda både oss själva och barnet. Att massor av hormoner är aktiva i kroppen då, och att dessa hormoner påverkar oss mycket. Du växte upp under stor och stark stress, fick nog vara ständigt ”beredd” och förberedd på ”faror/hot” och svåra situationer. Det gör nog att ”din inre scanner” är extra överkänslig”. Det jag tänker lite på är om denna utsatthet som du haft som barn, vilket ju är mycket traumatiskt för ett barn, gjort att du drabbats av PTSD. Post traumatiskt stressyndrom. I vilket fall har du en fullt begriplig ”stressreaktion”. Om man tänker utifrån ”egenvård” och vad kan du jobba med på egen hand, få funderar jag på följande; - Förstå ångest- använda tekniker för att hantera ångest och starka känslor ( prova t.ex. Appen Skills Uppsala, Snorkel reglera känsla använd kod X330- gör sedan eget enkelt lösenord. Där kan du läsa om känslor, vad känslan vill få oss att göra samt träna på att stanna upp, andas lugnt och slappna av- då får man kontakt med kroppens ”lugn och ro” det parasympatiska systemet. Läs mera om ångest t.ex. på Snorkel och kolla på SVt-play din hjärna-stress med Anders Hansen. - Träna medveten närvaro, mindfulness- oro och negativa tankar handlar ofta om vad som varit, som vi inte kan förändra och vad som eventuellt komma skall, som vi inte vet något om. Här och NU, håller fokus på i det vi är i nu. Läs mera på Snorkel och i Appen Snorkelövning, prova att träna på att styra uppmärksamhet till att vara här och nu. Tränar oss också på att bli medveten om våra tankemönster, hur vi fastnar i dem och hur de och våra känslor påverkar oss. - Mat, sömn och motion är grundstenar i allt fysiskt och psykiskt mående. - Balans i livet mellan vad som ger energi, kraft, ork och glädje och mellan vad som tar detsamma. (läs mera om livsbalans på Snorkelwebben) Planera in positiva aktiviteter. - Försök att inte googla på minsta symtom eller olika beskrivningar av psykos/schizofreni, stå emot impulsen. Det är vanligt och helt normalt att existentiella funderingar och minnen blir mer aktiva när man blir/är förälder. De tankar som uppkommer kan vara jobbiga men oftast inte farliga. Om du känner att du missar saker i sitt liv, att du till exempel inte kan vara riktigt närvarande med ditt barn för att du är upptagen av att oroa sig, kan det vara idé att söka hjälp för att må bättre. - Kanske kontakta vårdcentral för att få veta mer om psykos, psykostecken och vad som är normalt att tänka när hjärnan är i ett stresstillstånd. - Ev kontakta en anhörigförening, antingen kring psykossjukdom eller föreningar som har fokus på anhöriga till personer med psykossjukdom - Om du känner att ditt mående handlar om de trauman du utsattes för som barn, att du har en stressreaktion pga detta så finne det god evidens för olika PTSD-behandlingar tex. - Prolonged exposure (Edna Foa) finns inom primärvård, psykiatri och privata aktörer. - EMDR (Eye movement desensitization and reprocsessing9 Kan finnas inom primärvård, psykiatri och privat. - Cognitive processing terapy for PTSD 8Restick) - Cognitive therapy for PTSD (Anke Ehlers) - Traumafokuserad KBT. Om du söker på VG region så har de bra material om PTSD, PE och vanliga traumareaktioner, läs mera där. Hoppas detta kan vara en bit på vägen. Sköt om dig själv. Kram Snorkel

Ständig oro och rädsla för att bli sjuk som min mamma, PTSD?

Fråga

Svar

Beteendecoach

Snorkelövning

Skills/Snorkel – Reglera känslor

Translate

Fråga

Svar

Beteendecoach

Snorkelövning

Skills/Snorkel – Reglera känslor