Social ångest som blir värre

Hej! Jag är en tjej på 14 år. Hela mitt liv har jag varit blyg. Men dom 2 senaste åren har jag haft ångest och socialfobi. Jag började tex låsas vara sjuk för att slippa gå till skolan. Ångesten kom ca 8 månader sen då jag praoade och blev tvungen att stå i kassan flera gånger. På kvällarna så brukar jag gråta och känner mig riktigt tungt i bröstet. Nu har det blivit värre. Brukar komma på flertal ursäkter för att slippa vissa situationer eller vissa knep. Har även gjort test som vissar att jag har grov social fobi. Har inte berättat för någon förutom min bv. Men nu känner jag att jag vill ta medicin mot detta så det blir bättre (vill inte gå till en psykolog). Skulle Auroix eller Sertralin Actavis vara bra mot social fobi och ångest? Kan man även får "medicinsik marjuana"? vilket är enklast och snabbat att få tag i? 

Hej, tack för ditt mail. Du beskriver en vanlig utveckling till social fobi. En tidig sårbarhet, blyghet under uppväxten, social ångest är ofta värst under tonårstiden då det känns extra viktigt att "passa in" göra rätt" "bli accepterad av andra" etc. Du var också med om en extra svår situation där du blev "tvungen" att utsätta dig för ångestladdade situationer i för stort steg, då du stod i kassan på praoplatsen. Du börjar undvika sociala situationer allt mer, kommer med ursäkter, låtsas vara sjuk mm detta hjälper kortsiktigt, känns skönt att slippa, men långsiktigt blir ångesten värre och värre, sprider sig till allt fler situationer. Ångest/rädsla är en naturlig reaktion, en överlevnadsstrategi. Till för att skydda oss vid verklig fara; farliga djur, från att bli överkörda, överfallna etc. Reaktionen förbereder kroppen för att fly undan eller slåss mot faran. Många kroppsliga reaktioner som att hjärtat slår fort för att pumpa blod ut till musklerna för att göra oss snabba och starka, ytlig andning, tunnelseende för att hålla fokus på faran mm. Problemet är att hjärnan och kroppen inte kan skilja på en verklig fara, eller något som vi "upplever" som farligt/obehagligt. Man behöver stegvis utsätta sig för de svåra situationerna som man vill kunna klara av, träna på dem. Så att man känner att man hanterar dem. (om du hade fått träna på de olika delarna som ingår i att stå i kassan som du gjorde på praon, varit mera "förberedd" haft strategier för hur du skulle göra, så hade du klarat av det såsmåningom. Nu blev det bara för svåra "skräcksituationer") Så länge man flyr/undviker finns rädslan och ångesten kvar. Läs mera om ångest på denna webb, vad är, vad göra och "rädsla i sociala situationer". Läs också andras frågor och svar i frågelådan om oro/ångest. Det finns även en App att ladda ner, Snorkelövningar, där det finns olika övningar i avslappning, andning, häva en ångest attack mm. Detta kan man ha hjälp av då man tränar i små steg att närma sig det man är rädd för. Gör en lista över svåra situationer och gradera vad som är "lättast" "svårast". Du funderar på medicinering, det kan vara en "krycka" en hjälp för att kunna börja närma sig svåra situationer. Men det kan bara en läkare bedöma och skriva ut. Du skriver att du inte berättat för någon förut, vet inte din familj om hur du kämpar? Berätta hemma så att du kan få stöd och förståelse, samt hjälp med läkarkontakt/bedömning av behandling samt "hjälp till självhjälp" Ni kan läsa tillsammans på denna sida och prova övningar. Att vara "blyg" dvs ta hänsyn till andra, vara mycket försiktig innan man gör eller säger något, inte vilja "ta över" eller "klampa på" kan och är en mycket bra egenskap, om den inte blir för stor och hindrar oss helt i livet, i relationer och i det vi vill.. Berätta hemma om hur du mår, ta kontakt med elevhälsan på din skola, de kan också berätta mera om hur ångest fungerar. Om det är svårt att berätta för dina föräldrar, finns någon annan vuxen i din närhet som du har förtroende för? Ta tillsammans med dina föräldrar kontakt med våden, vårdcentral, BUP etc. Gå inte ensam med din ångest! Skriv igen om du vill, kram Snorkel