Social ångest-mobbad då yngre.

Lyssna

Fråga

Hej! Jag vill gärna fråga om social ångest. Jag är rädd för att vara med andra människor. Det blev bättre, fungerar bättre nu därför att jag börjat jobba, gjort i ett år. Men ibland känner jag mig fortfarande rädd och blir jag svettig i kontakt med människor. När jag var 13 år förekom mobbning på skolan under två år sedan slutade det. Det påverkas mig i 4 år. Nu har det börjat några människor som mobbade mig också genom att tramsa med mig och säga dåliga saker, då kommer jag ihåg de dåliga händelser förra tiden. Jag vill gärna fråga om det finns möjlighet att jag glömmer alla dåliga händelser och kan ha kontakt med människor lätt? Mvh

Svar

Hej, tack för ditt mail. Du skriver att du har social ångest, vilket innebär att ha ångest och vara rädd i sociala situationer, alltså i sammanhang då andra människor är med, och då man ska prata, äta, eller göra något då andra tittar på. Det brukar också vara så att ångesten väcks INFÖR sociala situationer, och att det blir så jobbigt så man undviker den situationen. Efter en social situation så är det vanligt att man dömer sig själv på många sätt, inte tycker att man gjort något rätt eller bra, vilket också gör att sociala situationer blir ännu jobbigare. Det kan vara så att man ständigt oroar dig för om någon ska fråga dig om något, eller om du ska behöva redovisa eller är rädd för att göra något inför andra. Man är rädd för att göra fel, inte duga, eller på annat sätt" göra bort sig" Man är så rädd osäker och ångestfylld, så det känns i hela kroppen, många försöker att synas så lite som möjligt, håller sig undan, slutar att träffa andra eller prata med andra, man börjar mer och mer undvika situationer med andra människor. Detta innebär att man blir allt mer ensam och "utanför" att man får mindre och mindre träning i att vara och prata med andra, och rädslan och osäkerheten bara växer. Man vill mest avstå och undvika att vara med andra människor och det är ju den vanliga reaktionen vid stark ångest, att fly, det funkar ju bra på kort sikt, men på längre sikt så blir bara ångesten och svårigheterna värre. Man behöver möta, lära sig hantera. Ångest är smärtsamt och jobbigt, det känns i hela kroppen, det är vårt inbyggda larmsystem som ska skydda oss då faror hotar vår existens. Man upplever något som tolkas som fara, hjärnan signalerar direkt till kroppen, utan att vi hinner tänka alls ibland, och ”larmsystemet” sätter igång, det sker en massa saker i kroppen som ska göra oss snabba, starka och stridsberedda. (hjärtat slår hårt pumpar blod till musklerna, tunnelseende-bara fokus på faran, snabb ytlig andning mm) Då man har social ångest så sätter detta larmsystem igång, ibland bara av TANKEN på en social situation, som alltså egentligen inte är en fara för oss. Det blir så obehagligt så vi undviker eller flyr från situationen. Om du läser på den här sidan om oro/ångest, vad det är, hur det känns och vad man kan göra, så kommer du att läsa om att det handlar om att börja jobba med sin oro/ångest, att övervinna den och börja våga göra det man är så rädd för, tar lite tid och är jobbigt. Men framförallt DET GÅR!!! Man tränar i små steg att göra det man är rädd för, gör det medan man slappnar av, andas och väntar till ångesten lägger sig. Man börjar med ett sådant steg som man klarar av och ökar efter hand. Du beskriver att du varit mobbad under en period då du var yngre, mobbing är smärtsamt och knäckande för ens självförtroende. Det kan påverka en under lång tid. Det förvärrar ju en social ångest, man är verkligen MED om att inte duga, eller bli retad/skrattad åt, och det gör ju att man har svårt att lita på människor, är rädd att det ska hända igen, det dyker upp minnen från förr då man är i liknande situationer nu, precis som du beskriver. Att våga lita på människor igen, våga ”ta plats” våga prata och säga sin åsikt mm tar tid efter en smärtsam period av mobbing. Minnen bleknar, så är det, men kanske alltid finns kvar och triggar igång ångest igen i vissa situationer som påminner om en tidigare jobbig händelse. Då gäller det att bli medveten om att ”nu är det gamla minnen som kommer tillbaka och väcker min rädsla” ”här och nu är det ingen fara” och använda tekniker för att andas lugnt, slappna av och ”göra fast man inte törs. ( Snorkels webbsida och våra Appar har övningar i t.ex. steg för stegträning, andning och avslappning) Du har övervunnit och lärt dig hantera en hel del ångest, du har börjat jobba och klarar av många sociala situationer och har kommit en lång bit på väg. Vissa klarar inte att ta sig ur alla negativa tankar, känslor och hur de gör (flyr/undviker) på egen hand, utan behöver hjälp och stöd genom terapi/behandling. Om man har det jättejobbigt så kan man behöva hjälp med detta, från elevvården eller om det är väldigt svårt, BUP eller annan psykiatrimott beroende på ålder. När du börjar träna på detta i lagom takt och lagom nivå, så vänjer du dig mer och mer, du klarar av situationer och du blir mindre rädd. Du vet vad ångesten är när den kommer, varför den kommer, hur den känns och vad du kan göra. Ha lite koll på vilka situationer som NU triggar igång ditt obehag/ångest. Läs också andras frågor och svar om oro/ångest och social fobi. så förstår du ännu mera vad du kan göra. Kan tipsa dig om två bra böcker som handlar just om detta. Dels ”Social ångest- att känna sig granskad och bortgjord” av Anna Kåver och ”Social fobi-social ångest” av bla. Tomas Furumark. Där kan du läsa mera konkret hur behandling/träning kan gå till. Jag vet inte var du bor, men det finns också internetbehandling vid social fobi, där man har kontakt via nätet och tränar mellan kontakttillfällen. Googla på social fobi-social ångest. Berätta för nära i din omgivning, de kan vara till hjälp i situationer du behöver träna på, och ge stöd och förståelse. Skriv igen i frågelådan om du vill, kram Snorkel.