Sådan ångest för att jag skulle vara allvarligt sjuk och ha en hjärntumör.

Hej! Det känns som jag på riktigt håller på att bli galen. Jag har under någon månads tid varit övertygad att jag har en hjärntumör. Detta är något jag går runt och tänker på exakt hela tiden. Jag kan aldrig slappna av utan går runt och oroar mig hela dagarna. Allting började med att jag hittade en knöl bakom örat. Först tänkte jag inte så mycket men jag sökte upp på Google för säkerhets skull. Jag läste igenom och hittade att de kan vara ett symtom för hjärntumör. Jag fick genast panik och läste igenom resten av symtomen. Jag hade inget annat symtom utöver knölen men oroade mig väldigt mycket ändå. Även fast knölen sedan försvann så började jag bli mer och mer orolig. Jag började få overklighetskänslor, höll hela tiden koll på min puls så att den inte var för hög, började känna mig yr, fick huvudvärk som satt på specifika ställen och jag började inse att jag ibland får suddig syn som går över ifall jag blinkar hårt. Jag började alltså få fler och fler av symtomen jag läst om och började därför oroa mig mer och mer. Jag har börjat uppleva panikattacker, är rädd för att sova för att jag är rädd att jag inte ska vakna upp på morgonen. Jag har nu dom senaste dagarna märkt att ena pupillen är större än den andra och att jag har en knöl i bakhuvudet. Jag har viljat ringat 1177 men jag vågar inte. Har också tänkt på att besöka en läkare men är så himla rädd att jag ska få ett besked om att jag bara har några månader kvar att leva. Eftersom jag tänker på detta absolut hela hela tiden så har jag nu övertygat mig själv att jag är sjuk. Jag är bombsäker att jag har en hjärntumör och det gör mig så himla rädd. Jag har tidigare trott att jag har haft olika cancerformer men det har aldrig varit så starkt som hur jag känner nu. Människor runt omkring mig säger att jag bara har ångest och att jag övertänker. Men tänk ifall dom har fel? Tänk om jag verkligen är sjuk och kommer dö snart? Jag vill verkligen inte dö. Min pappa dog i cancer för över två år sedan. Jag vet inte ifall det är därför jag känner som jag gör. Min pappa hade troligtvis sin cancer i flera år innan han blev diagnostiserad eftersom cancern hade spridit sig i kroppen. Tänk om jag har en hjärntumör som har spridit sig i hela hjärnan? Jag försöker tänka logiskt och jag känner mig faktiskt bättre efter jag har pratat med någon. Men bara några minuter efter kommer tankarna tillbaka och jag börjar oroa mig igen. Har även blivit rädd för att någon i min familj kommer dö eller att något hemskt kommer hända. Jag måste hålla koll på vart dom är och får panik ifall dom inte svarar i telefon. Får även stress när jag åker bil för att jag tror att bilarna kommer köra in i bilen jag åker i. Jag orkar inte oroa mig hela tiden och jag vet inte vad jag ska göra för att få ett stopp på det. Tack för att jag fick skriva av mig!

Hej, tack för ditt mail.

Man blir berörd av din starka skräck/ångest som påverkar dig jättemycket och skapar ett starkt lidande för dig. Du håller inte på att bli ”galen” fast det kanske känns så, däremot har du stark ångest och riktigt fastnat i din skräck och dina försök att hantera den, genom att du läser, kollar, kontrollerar kroppen, och fastnat i katastroftankar.

Du har hamnat i en ond cirkel av stegrande ångest som påverkar hela din livssituation och allt du gör, du får svårare att göra saker och tänka på annat och säkert svårare att sova, vila och "koppla av" och för lite sömn ger ännu starkare ångest, och dina ”upplevelser” i form av kaos i ditt huvud ökar, vilket ger ytterligare ångest osv..

Du kämpar så hårt med att återta ”kontrollen” hindra att katastroftankar i form av din "dödsskräck" skulle inträffa, kontrollerar din kropp och "känner efter" hela tiden. Din ständigt höga stress/ångest nivå gör också att din ångest sprider sig till fler situationer, då du inte har verktyg alls att hantera den, utan tvärt om, "eldar under" genom dina katastroftankar. Du har det verkligen superjobbigt.

Detta beteende av kontrollerade och kollande av kroppen och hur du "känner av" efter symtom, för att du ska ”känna dig säker” ökar också din ångest och skräck. Det är ungefär som då man går ute på kvällen, blir lite rädd då man hör något litet ljud, tänker tanken att någon är efter en, börjar springa och när man springer ökar rädslan till ”vild panik” man är övertygad om att någon jagar efter en.. Känner du igen det?

Beteendet sätter igång kroppens ”larm och stressystem”, som ångest är, med en massa olika kroppsreaktioner för att göra oss snabba7starka (ökat puls, hjärtat slår hårt, snabb andning, spänd i kroppen med mera)

Ångest är smärtsamt och mycket obehagligt ibland, men inte på något sätt farligt. Som du säkert redan vet så är ångest kroppens reaktion på en "fara" det är en överlevnadsstrategi som vi haft sedan vi var "grottmänniskor", och helt avgörande för mänsklighetens varande, fortlevnad och utveckling. Att vi varit vaksamma och skyddat oss från faror på olika sätt.

Även idag är det viktigt, än om vi inte alls lever med "faror" på samma sätt som förr, då giftiga växter, farliga djur och insekter, vattenmassor och jordskred, och andra krigsinställda infödingar var en stor del i vår vardag. Vi upplever även nu en "fara", eller något som vi tolkar som en eventuell fara, ett obehag", ofta är reaktionen inlärd utefter tidigare erfarenheter och händelser, och kanske det är så som du beskriver, att din pappas död i cancer, och hur hans diagnos kom väldigt sent, påverkar dig mycket i dina skräcktankar. (och vi har som en "inbyggd scanner" som scannar av omgivningen/oss själva efter dessa "faror" vi är rädda för, som du som "scannar av" efter hjärntumör eller annan cancer) hjärnan signalerar "FARA" vid minsta lilla (kanske helt normala) symtom, och hela kroppen ställer in sig för att kämpa eller slåss, fly eller undvika denna "upplevda fara, kämpa för överlevnad.

Om man blir jagad av ett livsfarligt djur, och man måste använda alla sina sinnen för att fly och slåss mot detta djur, så behövs en massa "extra styrka" i kroppen. Hjärtat pumpar snabbt, slår hårt, pulsen ökar och andningen blir snabb och ytlig. Detta för att blodet snabbt ska ut till musklerna för att göra oss starka och snabba, andningen blir snabb och ytlig för att syresätta blodet snabbt, av samma anledning. Vi får tunnelseende - allt fokus på faran, inget annat ska ta uppmärksamheten.

Det är även så att det vi uppmärksamma förstärks och ökar (visst har du sovit bredvid någon som snarkar extra högt, man kan inte tänka på något annat, känns som det ekar i hela rummet). Andra funktioner i kroppen sätts i vila, då de inte behövs i kriget för överlevnad, tex matsmältning, vilket ger olika symtom från mage och tarm. mm. Det händer mycket i kroppen. Våra tankar blir också helt fokuserade på allt detta med "faran" och det som händer i kroppen. Du skulle inte reagera på detta OM du blev jagad av ett farligt djur, men om man är hemma i soffan, börjar tänka på något man tycker är hemskt, eller om man har panikångest och "faran" är minsta lilla pirr i huvudet, eller prick på kroppen och katastroftankarna börjar snurra, och just denna rädsla driver igång hela alarmsystemet/paniken, så blir det mycket obehagligt.

Vid stark ångest behöver man få igång kroppens andra system "lugn och ro" systemet. Och få kontakt med hjärnans främre delar, frontalloberna, där logiskt tänkande, planering, förmåga att se mönster och konsekvenser mm utgår ifrån.

Starka känslor utgår från hjärnans del Amygdala, och allt man tänker och gör då man är i en stark känsla blir känslostyrt, alltså utan förnuftigt tänkande. Katastroftankarna snurrar igång utan något som helst "sunt förnuft". 

Du har säkert tänkt eller gjort saker då du varit mitt uppe i en stark känsla och efteråt då känslan lagt sig funderat varför du gjorde/sa/tänkte så där…

Om man som du kämpar och kämpar med att få bort ångesten, kollar, kontrollerar, fastnar i sitt tänkande och är fullt krigsberedd, andas snabbt och ytligt, har fullt fokus på "faran" spänner hela kroppen, och "tänker paniktankar" (varför släpper det inte, står inte ut, detta är så fruktansvärt, vad ska jag göra, jag har cancer, kommer att dö, osv.) just för att du är så rädd att ”något hemskt kan hända” så tar det mycket längre tid att ångesten släpper, ångesten sjunker.

Man är spänd och uppmärksam hela tiden, kollar, lyssnar, så att man ska vara beredd, kan skydda sig och fly. Man går och är rädd och orolig hela tiden, och vid minsta lilla misstanke om att "något kan vara fel"  så blir man livrädd, fast man med förnuftet vet att det inte ÄR något. För man törs inte lita på sig själv, eller andra, det SKULLE ju kunna vara farlig, TÄNK OM det är farlig, de har missat något, de kan ha fel... etcetera. Så där håller ångesttankar på om och om igen.

Man får ytterligare en mycket obehaglig erfarenhet - nästa gång i en liknande situation blir man jätterädd att det ska bli så igen- och så börjar alarmsystemet gå igång just av den rädslan... I en ond cirkel.

Stark ångest kan också göra att man känner "overklighetskänslor" Man tappar tidsuppfattning och verklighetsuppfattning.

Då man har denna starka ångest, kroppen är ”krigsberedd” så är det helt omöjligt att kunna sova inte konstigt alls, vem lägger sig och sover då man upplever att man är mitt uppe i ett slagfält, i ett krig???

Detta med att du inte får sova, vila ordentligt, att kroppen får återhämta sig, gå ner i varv, och att inte larmsystemet är på full styrka hela tiden, är en viktig del för att hantera sin ångest.

Sömmen och återhämtning är en otroligt viktig grundsten i all psykisk och fysisk hälsa. Vem som helst blir smått ”förvirrad” efter några nätters sömnlöshet.

Boka en tid på Vårdcentralen. Det kanske är så att du behöver göra en kroppsundersökning, ta prover och kolla upp din fysiska hälsa, få ett besked, för att du ska våga tro på att detta är ångest och att du kanske behöver ha någon kunnig att prata med, som kan hjälpa dig med träning i att hantera ångest och skräcktankar. 

Tankar är vårt ständiga "småprat" med oss själva. Som att ha någon gående bredvid sig som hela tiden dömde, kommenterade eller ifrågasatte allt som hände och som man gjorde, då påverkas man mycket. Vissa tänker mera negativt än andra, och då ofta mera negativt om sig själv. Tankar är bara tankar, ingen sanning, men vi har en tendens att TRO på våra tankar, i alla fall de negativa och våra "skräcktankar". Om vi tänker positiva tankar som att vi kommer att ha alla rätt på provet, vinna en massa pengar eller att vi är älskade av alla så tror vi inte alls på det, men om vi tänker motsatsen så tror vi på det.

Det är lätt att fastna och "älta" negativa tankar, och att de tynger ner en och skapar en massa onödig oro och ångest.

Att försöka "tvinga sig själv" att inte tänka på något går inte, prova med att säga till dig själv "jag får inte tänka på en rosa elefant, får absolut inte tänka på en rosa elefant, med sin långa rosa snabel och stora rosa öron. Får inte tänka på den rosa elefanten. Vad händer då? Jo det är precis just det du gör, tänker på den rosa elefanten.. Eller hur?

Man kan träna på att bara notera hur dina negativa tankar ser ut, bara se på dem som just tankar, acceptera att du har dom som alla andra tankar du har. Det är bara tankar. Föreställ dig att tankarna glider förbi som moln på himlen, kommer, glider förbi och ett nytt moln, en ny tanke kommer och går. Låt dem glida förbi utan att fastna i dem. Säg till dig själv, "där kom en TANKE om att jag är värdelös" Och där kommer en tanke om att jag kommer att misslyckas" "en tanke om att det är något farligt" osv.

Detta handlar om mindfulness, medveten närvaro att vara precis här och nu i det som händer. Läs mera om medveten närvaro och prova övningar här på webbsidan eller i Appen Snorkelövning som du kan ladda ner gratis.

Du kan också prova att distrahera dig själv på olika sätt, gå helt in i det du gör istället för att ha fokus på tankarna. Beskriv tyst för dig själv det du gör, nu går jag vägen fram här, ser bilar, träd, människor, nu tar jag fram en tallrik, sked, öppnar kylen tar fram fil och flingor.. etc.

Fysisk aktivitet, att träna ganska hårt är också en bra distraktionsteknik.

Att verkligen säga STOPP till sig själv då man börjar tänka katastroftankar, älta och fastna i sina tankar är också en teknik, att man verkligen reser sig upp och GÖR något annat, har fokus på det.

På denna webbsida, där man under VAD ÄR och VAD GÖRA hittar strategier och verktyg för att på olika sätt träna sig i att hantera ångest, (och negativa tankar) alltså inte bli så rädd när den kommer, utan bemöta alarmsystemet (om man inte behöver fly eller slåss från en verklig fara) med att så att säga till kroppen, "det är ok, lugna ner dig, behövs er inte fly eller slåss" inte spänna sig, inte fly, inte tro på sina katastroftankar.

Viktiga strategier är att andas lugnt, slappna av, distrahera sig själv, skifta fokus, göra saker som får igång lugn o ro-systemet (ta ett varmt bad/dusch, smörja in sig, se vackra minnesbilder, lyssna på vacker musik mm. Läs mera under krisfärdigheter. Prova t.ex. TIPP-färdigheter, se filmen på webbsidan www.snorkel.se 

Våra appar

Skills uppsala Snorkel reglera känsla (använd kod X330 gör sedan ett eget enkelt lösenord) handlar om just känslor, varför man har dem, beteenden som är kopplat till känslan och övningar i att reglera starka känslor som ”tar över” och nästan dränker oss (just övningar i att stanna upp, andas lugnt och slappna av)

Snorkelövning är olika röstövningar och instruktioner i att hantera ångest, krisfärdigheter, avslappning, andning mm

Jag hoppas verkligen att du ska släppa lite på din stora skräck och våga be om och ta emot hjälp, inte låta dina skräckfantasier hindra dig från att få hjälp.

Vet inget om ditt liv i stort, din familj eller hur gammal du är, men prata med din familj, berätta hur du mår och hur du kämpar. Utifrån hur gammal du är kontakta Vårdcentral eller prata med skolsköterska/skolkurator för hjälp med att komma igång med din "träning" i att hantera dina tankar och din ångest. Ju längre du väntar desto sämre mår du.

Några nätter avslappnande sömn kanske gör att du får ork att träna att stå emot dina katastroftankar på ett helt annat sätt.

Läs också andras frågor och svar om oro/ångest och negativa tankar i frågelådan.

Skriv i frågelådan igen om du vill, hoppas detta var en liten bit på vägen. Kram från Snorkel