Så stark ångest, känns som kaos i huvudet, håller jag på att bli galen?

Jag är en 15 årig tjej och Jag tror jag håller på att bli galen.

Det är som att allt är kaos i mitt huvud, som att folk skriker och kastar runt saker där inne.

När jag blundar är det som att jag hör och ser saker i mitt huvud.

Jag vet hur det låter, men jag förtydliga att jag skulle aldrig skada någon! Jag har också börjat få helt orimligt mycket dödsångest både för mig själv och för andra. Jag kan inte sova, kan inte gå nära vägar och så vidare, för jag tror att jag ska bli påkörd. Jag har börjat bli jätteparanoid också, låser alla dörrar, kollar mig om ryggen och det känns konstant som jag är iaktagen.

En släkting jobbar på ett rättspsyk och jag har hört fruktansvärda historier därifrån, jag vill inte söka hjälp om det finns en chans för att jag behöver sitta på mentalsjukhus.

Inget speciellt har hänt, det har bara kommit av sig själv. Håller jag på att bli galen?

Hej, tack för ditt mail.

Man blir berörd av din starka skräck som påverkar dig jättemycket och skapar ett starkt lidande för dig.

Du håller inte på att bli ”galen” fast det kanske känns så, däremot har du stark ångest och sömnsvårigheter.

Du har hamnat i en ond cirkel av stegrande ångest som påverkar sömnen, du kan inte sova, och för lite sömn ger ännu starkare ångest, och dina ”upplevelser” i form av kaos i ditt huvud ökar, vilket ger ytterligare ångest osv..

Du kämpar så hårt med att överta ”kontrollen” hindra att katastroftankar i form av din dödsångest skulle inträffa, kontrollerar, låser, ”aktar dig” känner dig iakttagen, vågar inte sova eller gå nära vägar.

Detta beteende för att du ska ”känna dig säker” ökar också din ångest och skräck.

Det är ungefär som då man går ute på kvällen, blir lite rädd då man hör något litet ljud, tänker tanken att någon är efter en, börjar springa och när man springer ökar rädslan till ”vild panik” man är övertygad om att någon jagar efter en..

Känner du igen det? Beteendet sätter igång kroppens ”larm och stressystem”.

Ångest är smärtsamt och mycket obehagligt ibland, men inte på något sätt farligt. Som du säkert redan vet så är ångest kroppens reaktion på en "fara" det är en överlevnadsstrategi som vi haft sedan vi var "grottmänniskor", och helt avgörande för mänsklighetens varande, fortlevnad och utveckling. Att vi varit vaksamma och skyddat oss från faror på olika sätt.

Även idag är det viktigt, än om vi inte alls lever med "faror" på samma sätt som förr, då giftiga växter, farliga djur och insekter, vattenmassor och jordskred, och andra krigsinställda infödingar var en stor del i vår vardag.

Vi upplever en "fara, ett obehag", ofta är reaktionen inlärd utefter tidigare erfarenheter, (och vi har som en "inbyggd scanner" som scannar av omgivningen efter dessa faror vi är rädda för) hjärnan signalerar FARA och hela kroppen ställer in sig för att kämpa eller slåss, fly eller undvika denna "upplevda fara, kämpa för överlevnad.

Om man blir jagad av ett livsfarligt djur, och man måste använda alla sina sinnen för att fly och slåss mot detta djur, så behövs en massa "extra styrka" i kroppen.

Hjärtat pumpar snabbt, slår hårt, pulsen ökar och andningen blir snabb och ytlig. Detta för att blodet snabbt ska ut till musklerna för att göra oss starka och snabba, andningen blir snabb och ytlig för att syresätta blodet snabbt, av samma anledning.

Vi får tunnelseende - allt fokus på faran, inget annat ska ta uppmärksamheten.

Det är även så att det vi uppmärksamma förstärks och ökar (visst har du sovit bredvid någon som snarkar extra högt, man kan inte tänka på något annat, känns som det ekar i hela rummet).

Andra funktioner i kroppen sätts i vila, då de inte behövs i kriget för överlevnad, tex matsmältning, vilket ger olika symtom från mage och tarm. mm.

Det händer mycket i kroppen. Våra tankar blir också helt fokuserade på allt detta med "faran" och det som händer i kroppen.

Du skulle inte reagera på detta OM du blev jagad av ett farligt djur, men om man är hemma i soffan, börjar tänka på något man tycker är hemskt, eller om man har panikångest och "faran" är minsta lilla pirr i magen och en stark rädsla för att få en panikattack och just denna rädsla driver igång hela alarmsystemet/paniken, så blir det mycket obehagligt.

Man behöver få igång kroppens andra system "lugn och ro" systemet. Och få kontakt med hjärnans främre delar, frontalloberna, där logiskt tänkande, planering, förmåga att se mönster och konsekvenser mm utgår ifrån.

Starka känslor utgår från hjärnans del Amygdala, och allt man tänker och gör då man är i en stark känsla blir känslostyrt, alltså utan förnuftigt tänkande.

Du har säkert tänkt eller gjort saker då du varit mitt uppe i en stark känsla och efteråt då känslan lagt sig funderat varför du gjorde/sa/tänkte så där…

Om man som du kämpar och kämpar med att få bort ångesten, är fullt krigsberedd, andas snabbt och ytligt, har fullt fokus på "faran" spänner hela kroppen, och "tänker paniktankar" (varför släpper det inte, står inte ut, detta är så fruktansvärt, vad ska jag göra osv.) just för att du är så rädd att du ”är tokig” ska tappa kontroll” eller ”något hemskt kan hända” så tar det mycket längre tid att det släpper, ångesten sjunker.

Man får ytterligare en mycket obehaglig erfarenhet - nästa gång i en liknande situation blir man jätterädd att det ska bli så igen- och så börjar alarmsystemet gå igång just av den rädslan... I en ond cirkel.

Då man har denna starka ångest, kroppen är ”krigsberedd” så är det helt omöjligt att kunna sova, inte konstigt alls, vem lägger sig och sover då man upplever att man är mitt uppe i ett slagfält, i ett krig???

Detta med att du inte får/kan sova är väl det första du behöver få hjälp med, att kroppen får återhämta sig, gå ner i varv, att inte larmsystemet är på full styrka hela tiden.

Du skriver att du inte vill söka hjälp, men sömnen kan vara svårt att vända på egen hand, du kan behöva hjälp under en period.

Prata med dina föräldrar om kontakt på VC, Bup eller börja med att prata med skolsköterska eller kurator på din skola.

Sömnen är en otroligt viktig grundsten i all psykisk och fysisk hälsa.

Vem som helst blir smått ”förvirrad” efter några nätters sömnlöshet.

På denna webbsida, där man under VAD ÄR och VAD GÖRA hittar strategier och verktyg för att på olika sätt träna sig i att hantera ångest.

Alltså inte bli så rädd när den kommer, utan bemöta alarmsystemet (om man inte behöver fly eller slåss från en verklig fara) med att så att säga till kroppen, "det är ok, lugna ner dig, behövs er inte fly eller slåss"

inte spänna sig, inte fly, inte tro på sina katastroftankar.

Viktiga strategier är att andas lugnt, slappna av, distrahera sig själv, skifta fokus, göra saker som får igång lugn o ro-systemet

(ta ett varmt bad/dusch, smörja in sig, se vackra minnesbilder, lyssna på vacker musik mm.

Läs mera under krisfärdigheter. Prova t.ex. TIPP-färdigheter, se filmen på webbsidan.

Våra appar

Skills Uppsala Snorkel reglera känsla (använd kod X330 gör sedan ett eget enkelt lösenord) handlar om just känslor, varför man har dem, beteenden som är kopplat till känslan och övningar i att reglera starka känslor som ”tar över” och nästan dränker oss (just övningar i att stanna upp, andas lugnt och slappna av)

Snorkelövning är olika röstövningar och instruktioner i att hantera ångest, krisfärdigheter, avslappning, andning mm.

Jag vill verkligen att du ska släppa lite på din stora skräck och våga be om och ta emot hjälp, inte låta dina skräckfantasier om mentalsjukhus hindra dig från att få hjälp och snabbt kunna må bättre igen.

Prata med dina föräldrar och med skolsköterska/skolkurator. Du kan kanske visa dem ditt mail och ditt svar.

Ju längre du väntar desto sämre mår du.

Några nätter avslappnande sömn kanske gör att du får ork att träna att stå emot dina katastroftankar på ett helt annat sätt.

Läs också andras frågor och svar om oro/ångest i frågelådan.

Skriv i frågelådan igen om du vill Kram från Snorkel