Rodnar och är så blyg

hej! jag är en tjej som alltid blir röd i ansiktet tillomed om någon frågar nått & så är jag så blyg för att vara med på gympan för jag är rädd att jag ska göra bort mig vad ska jag göra?

Hej ! Att bli röd i ansikte och att vara rädd att göra bort sig, samt att vara blyg är nog något alla har varit med om i sitt liv. Somliga är mer benägen än andra att reagera med rodnad och det brukar vara så att desto mer man tänker att nu får jag inte rodna desto mer ökar just chansen att man just rodnar. Att rodna är något som brukar tillhöra ungdomsåren och det brukar blir bättre desto äldre man blir. Benägenheten att rodna brukar vara som störst i tonåren . Inte så sällan försvinner besväret med åldern. Rodnad är en reaktion från det autonoma nervsystemet, detta nervsystem styrs inte viljemässigt. Det betyder att kroppens signalerar går av sig själv, det går att inte att hejda det hur mycket man än vill det. Rodnaden uppstår ofta i situationer, då man känner sig osäker och blyg precis som du beskriver att någon frågar något och då är du är föremål för dennes uppmärksamhet. Rädslan att rodna gör att man ibland inte kan tänka på något annat och så rodnar man just därför. Det kan bli som en reflex, som bara kommer som ett besvärligt brev på posten. När det gäller rodnad brukar upplevelsen av att man rodna vara värre än själva rodnaden ofta så tror man att det syns mer än att det faktiskt görs ett sätt att kolla det är att ta en spegel och kolla hur du ser ut. Att för sig själv ringa in vilka situationer rodnar jag är ett sätt att börja kartlägga hur det ser ut. Ett sätt att göra det är att föra dagbok över när, var och hur och hur mycket du rodnar. Har du någon kompis som kan hjälpa dig att verkligen kolla om rodnaden är så stor som du tror och upplever eller finns det något annat sätt att kolla genom att titta i en spegel eller gå på toaletten. Att skriva ned vad som är jobbigt är ett sätt att göra klart för sig vad som är besvärligt att sedan rangordna dessa situationer från mest besvärligt till mindre besvärligt. Att sedan träna på det som är besvärligt det vill säga när någon frågar något att svara trots att du rodnar och samtidigt titta dem i ögonen. Att träna på avslappning kan vara ett sätt att handskaps med att man känner sig spänd och orolig i situationer. Det finns avslappningsövningar att ladda ner från hemsidan ge inte upp det gäller att träna och träna på det. Rädslan att gör bort sig är något som också brukar tillhöra tonårstiden. Självmedvetenheten kan bli så stor så att det tar överhand, och det kan leda till att det blir precis som du beskriver att du vågar inte vara med på gympan eller att du är med under för dig stort obehag. Men ge inte upp och var med på gympan!!!. Det är bättre att vara där och göra lite än att inte vara där alls Vad skall man göra? När det är så jobbigt att man inte vågar. Att undvika det som är jobbigt är lätt att göra. Man slipper vara med om det obehagliga och man genom det får en obehags minskning. Det farliga med detta är att du blir mer och mer begränsade i vad du kan göra, och det leder till att rädslan tar överhand och blir handikappande och det är inte bra i längden för livet blir så begränsat. Människan är så fiffigt konstruerade att vi är programmerade att lära oss väldigt fort hur man undviker ”farliga” situationer. Vissa individer är bättre på det än andra och man tror att denna förmåga är viktig för vår överlevnad. Till exempel bränt barn skyr elden dvs. om man har bränt sig som barn är det bra att man lär sig fort att eld kan vara farligt så att man inte bränner sig igen. Hjärnan kan inte skilja mellan tankar om vad som är farligt och faktiskt fara så tankar om att du är rädd för att göra bort dig på gympan är för hjärnan lika med verklig rädsla och de kroppsliga reaktioner är det samma vid tanken som om du är på gympan, och gör bort dig. Inlärning vid rädsla kan se ut på följande sätt. Du tänker på att du skall vara med på gympan, obehagsnivån ökar i kroppen genom att du blir varm, svettig, skakig pulsen ökar , du andas ytligare, du känner en allmän stress och oro i kroppen . Förklaringen är att kroppen gör sig beredd att fort kunna ta sig ur den obehagliga situationen. Du beslutar dig att inte gå på gympan för att det är så obehagligt, när du har bestämt dig för det sjunker obehags känslan undan och du känner en lättnad. Inlärningseffekten blir: gympan är farlig om jag undviker att gå kommer inte de obehagliga reaktioner. Nästa gång du står inför en liknande situation kommer reaktionen fortare, och den negativa inlärnings spiralen startar tillslut kan det var så snabb att du inte hinner riktig med att du tänker tanken utan känslan av obehag kommer så automatiskt. Det finns en stor risk att denna undvikande strategi sprider sig till andra situationer och att du blir mer och mer begränsade i vad du kan göra. Vinsten är kortsiktig man räddar sig själv ur en för stunden obehaglig situation. Förlusten är som jag skrev ovan mycket större och genomgripande och kan rent av blir handikappande till slut. Men vad skall man göra då!!! Likväl som man lär sig att något är farligt på samman sätt som jag har beskrivit ovan så kan man lära sig på nytt att det är inte farligt att vara med på gymnastiken. Hur gör man då? Att skriva ned vad du tycker är besvärligt med gympan är ett sätt att se vad det är du är orolig för skall hända. När du har skrivit ned vad du är rädd för när det gäller att göra bort sig kan du rangordna det som du tycker är värst till det du tycker är minst värst eller rent av lätt att göra. Efter du har gjort det ta ett ”steg” tillbaka och tänk efter hur stor sannolikhet att det värsta skall inträffa och hur farligt är det om det gör det? Att sedan tänka ut vad du behöver träna på för att vara med på gympan. Om det är att du andas fort och ytligt finns det tekniker i avslappning och andning på hemsidan som du kan träna på ge inte upp det kan ta ngr gånger att lära sig hur du skall göra det gäller att träna och träna. Om det är tankar som är det besvärliga tänk ut ett sätt att de inte får ta överhand så att det är du och inte tankarna som bestämmer. Att prata med gymnastik läraren om att du tycker att det är besvärligt kan vara en hjälp så denne vet hur besvärligt du tycker det är, så att denne inte tror att du skolkar. När det gäller att vara med på gympan skriv ned gärna med läraren om det går vad som är lättaste att börja med till vad som är för dig det allra svåraste för dig att göra. Börjar med det lättaste och kom ihåg att ge dig själv beröm och en belöning när du försöker och när du klara av det. Ett första steg kan vara till exempel att vara med under hela gympan fast du sitter och tittar på. Inlärningseffekten blir positiv istället för negativt det vill säga att du din kropp och din hjärna lär sig sakta men säkert att gå på gymnastiken är inte farligt. Du gör inte bort dig mer eller mindre än någon annan. Lycka till kram Snorkel