Rädd och rodnar när jag ska redovisa

Hej! Jag har ett stort problem som jag verkligen måste komma över nu. Det är så att jag blivit otroligt blyg sedan jag började årskurs sex och nu går jag i fösta ring i gymnasiet. Jag blir väldigt pressad av att stå framför klassen och redovisa, de flesta gångerna känns det varmt om kinder (tror att jag blir röd i ansiktet men mamma säger att jag bara blir rosa) och hjärtat klappar och huvudet dunkar. Jag är väldigt obekväm i denna situation och jag brukar få huvudvärk efteråt. Det har blivit så allvarligt att jag ibland blir "röd" i ansiktet vid vanliga tillfällen som att äta lunch med kompisarna eller prata med en lärare. Jag vill vara mitt gamla jag, egentligen är jag väldigt pratglad och oblyg. Vad kan jag göra åt mitt problem?

Hej, tack för ditt mail. Du beskriver väldigt bra hur ångest i sociala situationer ser ut, känns och även hur det kan förvärras och sprida sig till fler och fler situationer. Att just ha ångest i sociala situationer och främst då vid redovisning, när man ska "visa upp sig" inför andra, bli bedömd och "synad" , är mycket vanligt. Och det kan vara ett jättestort och svårt problem för många, hela skoltiden kan påverkas. Att ha ångest är jättejobbigt, det känns obehagligt och säkert lite "pinsamt" för dig. När man får ångest, du beskriver symtom i kroppen som; hjärtklappning, dunkar i kroppen, värmekänsla, rodnad m.m., vill man helst undvika eller lämna / fly ifrån) de situationer som framkallar ångesten. Man blir också väldigt fokuserad på sig själv, kollar av hela tiden hur man framstår, (hur låter jag, ser ut, rodnar jag nu? nu kanske jag säger fel, vad tänker andra om mig, känns som om jag ska svimma etc.) Ångest är en naturlig reaktion på rädsla/obehag, en viktig egenskap som gör oss vaksamma beredda och förbereder oss att fly ifrån eller kämpa och slåss i en "farlig" situation. Men kroppen kan inte skilja på verkliga faror och det som vi "bara" upplever som farligt och obehagligt, reaktionen blir den samma om vi ger signaler till kroppen att detta är obehagligt och "farligt". Och att man har sådan koll och fokus på sig själv sätter igång denna "varnings signal, d.v.s. startar och framkallar ångestreaktionen i kroppen, de känner att du t.ex. börjar bli varm och blir då ännu räddare, och så är det igång. Det är det som gör att det sprider sig fler och fler situationer, rädslan för att det ska komma ... förstår du?? Man behöver träna på att utsätta sig för det man är rädd för i små steg, lära om, känna att man klarar, att det inte är farligt, få nya erfarenheter. Lära sig att "ignorera" att ångest symtomen kommer i kroppen, fokusera på något annat (t.ex. någons kläder, färger, etc. titta riktigt konsentrerat på något) och fortsätta prata, fråga, redovisa vad man nu höll på med. När man är rädd och tycker att det är obehagligt att bli röd i ansiktet så är man som jag sa mycket fokuserad på det. Oftast är ingen annan det, de ser inte att man rodnar. Man kan ju vara röd i ansiktet av olika orsaker, om man solat, kallt ute, om man sprungit m.m. Hur ofta tänker du på andras ansiktsfärg? Hur "allvarligt" är det att bli röd? Du skriver att du egentligen är oblyg och pratsam, det är bra då KAN du, alltså vet hur du ska göra, säga, prata etc. Ibland har rädslan gjort att personer nästan aldrig vågar prata eller säga något, och har då väldigt dålig träning, vet inte riktigt hur man kommuniserar med andra. Avslappning och andningsövningar kan också vara till hjälp, spänner man sig blir det också lättare att ångesten stiger. Fundera ut hur du kan träna i steg, är det saker du inte kan göra, vad tycker du är svårast, vilka situationer klarar du nu. Börja med det lättaste, träna att fokusera på annat än dig själv och dina kroppsreaktioner. Ge inte upp, det tar lite tid. Finns det någon som kan hjälpa och stötta dig? Läs mera om oro/ångest, räsla för sociala situationer, på hemsidan. Hör gärna av dig igen om hur det går. Många hälsningar Snorkel