Rädd för farliga sjukdomar

Jag oroar mig jätte mycket för att få hjärnblödning, tumör med mera.

Jag såg ett program på TV när jag var liten. Det var en kvinna som beskrev hur hon fick stroke.

Hon sa "Jag vaknade upp en morgon och helt plötsligt kändes det som iskall glass rann ner på ena sidan av mitt huvud. Jag provade att duscha men det funkade inte.

Jag kände hur hjärnhalvan med jämna mellanrum slutade fungera."

Jag kan inte få ut det ur mitt huvud. I princip varje natt sedan dess har jag legat med täcket över huvudet.

Jag är rädd att det ska bli "för kallt".

För ett tag sedan blev det värre.

Jag var i skolan och höll på att bli förkyld. Jag hade precis sett en dramatisk film där de nämnde ordet "hjärnhinneinflammation".

Jag kände yrsel och fick rysningar genom huvudet.

Jag tog för givet att det var hjärhinneinflammation och fick panik. Nu var det några veckor sedan dess.

Jag tänker på dödliga sjukdommar varje dag.

Jag kan inte koncentrera mig i skolan.

Jag kan inte sova på nätterna. Ibland får jag panik.

Mina orostankar har gått i perioder genom hela mitt liv. Det har alltid varit orimliga saker. Till exempel att mina ögon helt plötsligt ska ramla ut.

"Basilisken" ska döda mig ecetera.

Logik hjälper inte. Lite hjälper det. Men inte tillräckligt.

Jag vet att det finns folk som har det mycket värre så om ni har tid, ge mig något tips på hur jag kan hantera min oro. Skriv INGET om symptom det gör det bara värre.

Tack i förhand! //En orolig tjej på 13 år

Hej, tack för ditt brev, jag såg att du ställt ungefär samma fråga flera gånger, så jag svarar på din sista.

Du har det jättetufft just nu, har stark rädsla och ångest, är jätterädd, och kämpar på olika sätt att få bort din rädsla, att göra dig själv "säker" och i och med det slippa din skräck.

Problemet för dig är att din kamp för att "skydda dig" alla sätt där du försöker undvika "det hemska" med att göra på ett visst sätt, t.ex. undvika att bli kall, sova med täcket över huvudet, inte se eller höra om symtom eller sjukdomar, bara gör att du blir allt mera rädd och orolig.

Och jag är ganska säker på att du hela tiden har fokus, kollar av dig själv och "försäkrar dig om " att du inte är sjuk eller drabbad på något sätt, av någon farlig sjukdom.

Allt det du gör, alla dina tankar och allt du gör för att försäkra dig om att du inte har någon farlig sjukdom, gör att du fastnat totalt i skräck, och den tar allt mera av din uppmärksamhet, ditt liv och din livskvalité.

Att du försöker kämpa så för att "unvika att vara sjuk" blir din fälla, på samma sätt som om man säger till sig själv "jag får inte tänka på en rosa elefant!"...

Prova det, bara genom att tänka/säga så till sig själv så tänkar man på en rosa elefant, så ekvationen är omöjlig..

Alla dina undvikanden, alltså saker du inte kan göra för att du är rädd för att bli sjuk eller rädd för att få mera ångest gör din situation allt värre, det är så ångest fungerar!

Gissar att det är så, att du gör en massa saker för att inte "det farliga ska hända" ångest brukar funka så.

Ingen vill känna skräck, eller hur, och då försöker vi skydda oss och undvika det vi TROR är farligt...

Är man t.ex. rädd för hundar, (man kanske har blivit riktigt skrämd någon gång av en hund och börjat bli rädd,) så tänker man ju att ALLA hundar är livsfarliga, att de kan skada en svårt, att man måste akta sig för alla hundar etcetera.

Man blir rädd bara man hör talas om hundar, eller hör en hund skälla.

Man kanske går långa omvägar för att slippa se eller möta en hund, slutar att gå hem till kompisar med hundar eller inte vill se på TV, IFALL det kanske dyker upp en hund i något program..

Man är spänd och uppmärksam hela tiden, kollar, lyssnar, så att man ska vara beredd, kan skydda sig och fly.

Man går och är rädd och orolig hela tiden, och vid minsta lilla misstanke om att en hund är i närheten, så blir man livrädd, fast man med furnuftet vet att den är kopplad, instängd i en låst bil, inte är mer än en liten valp och ofarlig...

För man törs inte lita på sig själv, eller andra, den SKULLE ju kunna vara farlig, TÄNK OM den är farlig, kommer ut, rusar på mig... etcetera.

Så där håller ångesttankar på om och om igen.

Jättejobbigt. Ångest är ett system vi har i kroppen för att göra oss starka och snabba vid verkliga faror, då behöver vi allt blod ut i musklerna, vi behöver kunna fokusera på faran, springa snabbt etc. Vår hjärna larmar ut i kroppen och systemet sätter igång, hjärtat pumpar ut blod, vi andas snabbare för att syresätta blodet, vispänner och och förbereder oss i kroppen, med mera. (läs mera om just ångest på den här hemsidan)

helt ofarligt och inte konstigt alls om vi rusar iväg från ett farligt lejon eller försvarar oss mot en rånare som försöker ta något ifrån dig, men när du sitter i klassrummet och tänker på farliga sjukdomar, och hjärtat börjar dunka, du andas snabbare och blodet rusar i kropp och huvud, då blir man ännu räddare och verkligen TROR PÅ att man är sjuk.

Du skulle behöva lista ner alla situationer då du blir rädd och orolig, och skriva ner vad du gör då, och även skriva ner alla saker du INTE kan göra, för att du är så rädd och orolig.

Just de sakerna behöver man börja göra igen, träna på att göra i små steg. Och då använda tekniker som andning och avslappning för att kunna stanna kvar i situationen, och ångesten och rädslan sjunker undan.

Som t.ex. det där med att sova med täcket över huvudet... det är ju inte konstigt att du sover dåligt då, du blir varm och det blir kvavt där under.

Och varje gång du vaknar till, så gör du dig själv rädd genom att tänka " jag måste ha täcket över huvudet, annars blir jag sjuk!!.

Och så är rädslan igång.

Ibland kan man även behöva jobba med att distrahera sig själv, bryta sina tankar om sjukdomar och svåra saker, då man har fastnat i dem eller behöver koncentrera sig på andra saker, som t.ex. i skolan.

Har du någon att prata med, som känner till din ångest, vet dina föräldrar?

Vet de vad ångest är? Kan ni inte tillsammans läsa på den här hemsidan? Har du någon kontakt på elevhälsan? Det kan vara så att du behöver hjälp för att kunna hantera din ångest, våga sluta med dina undvikanden, och hur du hela tiden kollar, och kontrollerar.

Du kan behöva hjälp med tekniker för att hantera din ångest, som t.ex. avslappning, andningsövningar och medveten närvaro.

(du hittar sådana övningar på den här hemsidan).

Prata med dina föräldrar och så får ni tillsammans fundera på om ni behöver hjälp ifrån elevhälsan eller kanske från BUP.

Skriv gärna igen om du vill, många kramar Snorkel.