Rädd efter mycket jobbig upplevelse

Hej! Jag är en tjej som den 15 augsti var jag på The voice konserten i stockholm. Som för mig och många andra inte slutade bra. Det var någon som kastade i tårgas i publiken och halva publiken vände sig om och sprang bakåt. Jag stod nästan längst bak med min pojkvän, bror och kusin. Jag hade två stor väskor mellan min med så när alla kom springades i mot mig kunde inte jag vända mig som alla andra och springa. Utan jag vart ner knuffad av den första som kom emot mig och sen sprang alla över mig. Jag svimmade efter några stycken, men vaknade sen och reste på mig. Kuinde troligen göra det för att jag hade så mycket adrenalin för smärtan. min bror och pojkvän hittade mig ganske mig snabbt och försökte få hjälp åt mig. sen kom 2 tjejer och hjälpte mig. Jag blev undersökt i ett tält som andra. dom undersökte mig och konstatera att jag var tvungen att tas till sjukhus. Jag vart person 2 till sjukhus med ambulans. På sjukhuset röntgade dom med och undersökte mig igen och kom fram till at inget var brutet men jag fick mjukdelsskador och vrikade foten och ena handen. Men efter det har jag även fått svårt att möta folk. I skolkorridorerna när det kommer t.ex. 3 på rad mot mig vänder jag och går. det är jätte jobbigt. Jag blir rädd och vill bara springa där i från. Första gången vart jag bara stel och vände mig och började grina. Nu gringar jag inte men men det är fortfarande jobbigt varje gång dom kommer i mot mig känns det som om det är massa människor fast det kanske bara är 3 och det känns dom ska göra som dom andra gjorde spring över mig. Jag har varit och pratat med min kurator och ska dit igen men hon tycket jag skulle pröva eran sida också. Har ni något förslag på vad jag kan göra? Jag prövar det som behövs. Jag vill klara av att möta människor som vanligt utan att bli rädd och tro att dom vill mig illa. Tack på förhand

Hej, tack för ditt mail. Har du läst på hemsidan om oro/ångest, varför man har ångest och hur den uppstår? Du har varit med om en jätteläskig situation, faktiskt med fara för ditt eget och andras liv! Du blev nedsprungen, avsvimmad, det var säkert kaos, skrik, tumult och väldigt obehagligt. Di hjärna vill skydda dig från faror, vill se till att du håller dig undan från farliga situationer. Detta var en ny händelse, och ditt "varningssystem" söker av andra liknadne situationer, som skulle kunna vara en liknande händelse igen, uppfattar din hjärna att något liknande är på gång så sätter känsloreaktionen, ångestsymtomen igång för att se till att du "aktar" dig. Problemet är att hjärnan inte kan skilja på en verklig fara och vad som är en naturlig ofarlig situation, att möta människor i skol korridoren... Hjärnan uppfattar bara att "några kommer imot dig... det påminner om din "skräckupplevelse" och systemet drar igång.. Det är precis så ångestproblem uppstår... Och ångest i kroppen, obehagskänslorna, rädslan, minnen av det hemska som hände, gör att vi börjar undvika, går undan, slutar göra saker som väcker detta obehag, inte konstigt alls... Men en negativ cirkel uppstår och det finns risk för att ångesten blir värre och värre... För det första så var det så nyligen detta hemska hände, har du fått prata om det så mycket du behöver, minnas, se vad som hände, hur läskigt det var och hur rädd du blev? Situationer, ljud, röster, lukter, platser.. det kan finnas många saker som väcker dessa obehagliga minnen och som drar igång din rädsla och din vilja att fly undan. Fundera över dessa, var när och hur, vad triggar igång? Du har kontakt med skolkurator, det är bra, ni kan tillsammns i lugn takt börja jobba med detta. Det man sedan gör för att övervinna sin rädsla, för att kunna börja leva som vanligt igen, är att i små stek utsätta sig för dessa saker, alltså det som triggar igång rädslan. Utsätta sig för det istället för att fly och undvika. Man kan ta hjälp av andnings och avslappningsövningar för att kunna klara av det. Då man får ångest i kroppen spänner man kroppen och andas ytligt och snabbt, gör tvärt om istället! Låt detta få ta lite tid, tillåt dig själv att vara rädd en period, minnet kommer att blekna med tiden, men närmaste tiden är det inte konstigt alls att tankarna på det obehaglika som hände sätter igång då du möter folk i korridoren, Andas lugnt, slappna av, gå i vanlig takt, möt med blicken, o,s,v, öva öva öva, så kommer du att klara detta så småning om. Beröm dig själv då du övar, klandra dig inte då du inte klarar av, detta är skittufft! Läs mera om ångest på sidan tillsammans med din kurator. Skriv gärna igen och berätta om hur det går för dig. Många hälsningar Snorkel.