Rädd att sluta andas

Hej,

jag har under längre tiden nu tänkt på min andning under större tiden jag är vaken på dygnet. Det första jag tänker på när jag vaknar är min andning då den känns snabb och jobbig tex, när jag är ute och går så måste jag gäspa och ta djupa andetag hela tiden för att jag ska få tillräckligt med syre.

Jag måste hela tiden ta djupa andetag för att känna mig nöjd oxå. Jag har varit på en del besök hos både akuten och VC där dom gjort massa EKG o.s.v. men aldrig hittat något.

Men är så rädd att jag bara ska sluta andas varje dag.

Det känns som en kamp varje dag att överleva när folk säger till mig att vi ska göra de nästa helg så tänker jag alltid att ja hoppas jag lever då och inte har slutat att andas.

Tacksam För svar

Hej, tack för ditt brev.

Du har det väldigt tufft just nu, som du själv beskriver det så ”känns varje dag som en kamp för att överleva”

Vi lever nu i en tid med extra mycket tillfälle till ”oro och ångest” i och med Corona, vi matas ständigt med information och rapporter.

Vilket naturligtvis är bra, men vår medvetenhet, vår uppmärksamhet, vårat sätt att tro och tolka, blir hela tiden påverkat. Mycket av informationen har handlat om symtomet ”andningssvårigheter” vilket kanske påverkar din oro.

Med en ökad risk att man blir ”överorolig” och fastnar i orostankar och tolkningar av kroppsymtom som förvärrar oro och ångest..

Lite som det du beskriver.

Du har en rädsla att sluta andas, anstränger dig, ”känner du efter” ”kollar av” hela tiden, hur du andas.

Du beskriver en ganska klassisk utveckling och ökning av ångest. Som gäller utveckling de flesta former av ångest och av särskilt panikångest som handlar om ”rädsla för kroppssymtom” och extra koll och fokus på just kroppen och kroppssymtom.

Utveckling av paniksyndrom/panikångest kan se ut såhär;

Ett obehagligt kroppsymtom (kan vara hjärtklappning, svårt att andas, yrsel och svettningar mm) som kommer av ”naturliga orsaker” man kanske är lite förkyld, har oro för något, man kanske har stressat mycket, man har inte ätit/druckit ordentligt, kroppen ”säger ifrån” på något sätt.

Just dessa symtom från kroppen- helt ofarliga men obehagliga- väcker stor rädsla och skräck- man TOLKAR/TROR att man är allvarligt sjuk, man kanske söker hjälp, kanske till och med akut, ofta då till somatiska sjukvården.

Där görs undersökningar, provtagningar och EKG m.m. , man är naturligtvis jätterädd och orolig.

Inget hittas, alla prover och undersökningar är OK, och man får åka hem igen.

MEN EFTER detta, så är man rädd att det ska hända igen, detta var detta så läskigt, obehagligt, smärtsamt med mera, så man är kort och gott ”livrädd” att det ska hända igen.

(DU tänker att du skulle kunna sluta andas, och rent av dö)

Man kanske tänker mer och mer på kroppen och sina kroppssymtom- känner efter, kollar av, tolkar det som att något är ”fel”. Man börjar undvika att göra vissa saker, har fokus på kroppen och kroppsreaktioner hela tiden, tolkar minsta lilla symtom som att det är på väg att hända igen och så vidare.

Man andas ”speciellt” spänner hals och strupe.

Du har aldrig tidigare tänkt på, hur det känns i bröstet/lungorna då du andas, hur automatiskt man faktiskt andas. NU gör du det, känner efter, tycker att du inte får luft, kanske tänker att det är svårt att få luft, känns stelt i halsen, tycker att du inte kan andas av dig själv, blir rädd, får skräcktankar och drar igång kroppens egna alarmsystem- ÅNGEST.

Ångest är en naturlig, helt ofarlig och livsviktig reaktion, en "överlevnadsstrategi" som vi haft sedan urminnes tider. Ett "alarmsystem" i kroppen som sätter igång då vår kropp uppfattar FARA, t.ex. jagade av en tjuv, överfallen av ett lejon eller på väg att bli påkörd av en bil. VI måste då reagera snabbt, automatiskt och effektivt.

All styrka, allt blod behövs ut i musklerna så vi blir snabba och starka, för att fly eller slåss. Andningen ökar blir snabb och ytlig, hjärtat pumpar snabbt blodet ut i musklerna, kroppen spänns och blir ”beredd”,

en massa sidoeffekter av detta sker i kroppen, som tunnelseende, svettningar, symtom från magen, yrsel, overklighetskänslor m.m.

Om du tänker dig att du varit ute och sprungit, löptränat hårt, så har du hjärtklappning, yrsel, svettningar och värmekänsla, flåsig m.m. när du stannar, det reagerar du inte alls på eller tycker att det är konstigt, eller hur? Stark rädsla, ångest, fysisk ansträngning eller stress, ger samma sensationer i kroppen.

När du blir ännu mera rädd, som händer då du börjar få symtom på panikattack, så larmar hjärnan FARA och systemet kör igång ännu värre, och attacken är ett faktum...

Hänger du med?

Läs mera under ångestfliken, "rädsla för kroppssymtom" på hemsidan. Hög ångest med starka symtom i kroppen och en väldig stark rädsla just för de kroppsliga symtomen, det är det som ÄR beskrivningen på panikångest-paniksyndrom. Samt att man börjar undvika platser och situationer där man har fått eller är rädd att få dessa attacker.

Det brukar ofta bli så att bara TANKEN på att man skulle kunna få en attack, sätter igång en attack. Jag vill verkligen understryka att panikattacker kan vara väldigt obehagligt, just den där känslan av att man inte riktigt har kontroll, för det tror man inte att man har!

MEN ÄR HELT OFARLIGT!

För att man har den där starka rädslan för att få ytterligare en attack, inte kunna andas, är då väldigt "lyhörd" för vad som händer i kroppen och "scannar av" hela tiden, är på sin vakt, spänd och "beredd" tänker nästan hela tiden på att nu kan jag inte andas, jag får verkligen ingen luft nu, o.s.v.

Denna höga rädsla och höga beredskap gör att kroppen hela tiden är på gång att starta ”larmsystemet”

Det är som om man ”smög omkring” i ett tätt skogsområde med massor av livsfarliga lejon och måste vara på sin vakt. Skillnaden är att det inte finns några lejon, bara dina skräcktankar.

Du är på din vakt, spänner dig, andas ytligt, har fokus på kroppen etc. och det påverkar din andning!

Så att det faktiskt KÄNNS konstigt då du andas..

Gör tvärt emot istället, det vill säga andas lugnt ända ner i magen, slappna av i kroppen, ha fokus utåt på det som händer omkring dig och på det du GÖR.

Då tänker du inte på andningen, är inte bara fokuserad på kroppen, och ”allt är som vanligt”. Andningen sker helt automatiskt, du har säkert försökt hålla andan någon gång, det går liksom inte man bara MÅSTE andas till slut. Det finns ett inbyggt ”överlevnadssystem” som gör att man ”svimmar av” om man håller andan för länge, så att andningen kommer igång automatiskt.

Rädsla är inte logiskt, fast man VET, att inte något är fel, så kommer skräcktankar i alla fall ”tänk om” ….

Tänk om det ändå är något fel, ”tänk om” jag slutar andas. Att bryta dessa tankar, inte fastna i dem. Läs också mera om negativa tankar under VAD ÄR och VAD GÖRA på, och om ångest och hur man kan hantera ångest. www.snorkel.se.

Prova också beteendeanalys som finns på startsidan webbsidan om du vill, för att se mönster och hur vi kan fastna i beteenden som ställer till problem på lång sikt. Vad vi gör, tänker och känner och hur det påverkar oss. Läs information, kolla på instruktionsfilmen.

Ditt problembeteende handlar om att ”överkontrollera” fastna i negativa tankar, med mera.

Klen tröst kanske, men du är långt långt ifrån ensam, massor av människor har paniksyndrom, en mycket vanlig ångestproblematik.

Läs andras frågor och svar här i frågelådan t.ex. Hur man jobbar för att lära sig hantera och på sikt minska ångest, är ungefär samma vid olika typer av ångest. I

nformation och kunskap för att lära sig om sin ångest, och att den klingar av, att det inte är farligt etcetera.

Kartlägga situationer där ångesten triggas igång, samt att närma sig sin ångest i steg, de situationer som väcker ångest och jobba för att rikta fokus utåt istället för inåt och vad som händer i kroppen.

Vara i det du gör.

Det är jättevanligt att man undviker, börjar stanna hemma, gör vissa saker för att inte få ångest, och detta leder bara till att ångesten ökar.

Det man ska försöka bryta är alltså överdrivna tolkningar och ständigt fokus på kropp och eventuella symtom från kroppen.

Man behöver vara i den ångestladdade situationen, andas lugnt, slappna av, ha strategier "verktyg" för att kunna stanna kvar tills ångesten sjunker undan.

När du börjar fokuserar på din andning, får skräcktankar, så res dig upp och gör något annat istället.

Slappna av och andas lugnt. Det tar lite tid att lära sig detta, men det går, man blir bättre, lär sig bemästra sin ångest, lär sig att leva fullt ut TROTS att man får ångest ibland, det får alla.

Jag törs säga helt säker att du kommer att bli bättre, om du också vågar tro på det och stegvis träna på att klara av. Tanken styr!

Tänker du fara så känns det fara!

Denna webbsida och appar handlar ju om tidig upptäckt och tidiga insatser, så det finns många saker man kan göra själv, eller med annan kontakt.

Du har haft kontakt med VC, har man inte diskuterat att du skulle få kurator eller psykologkontakt för att lära dig mera om ångesthantering?

Det kan vara svårt på egen hand. Ta upp detta med VC.

Det finns övningar på Snorkelwebben och i Snorkels appar;

Snorkelövning med instruktioner och röstövningar, i att andas lugnt, vara medvetet närvarande – mindfulness, hantera ångest med mera.

Skills Snorkel reglera känslor, kod X330, handlar om känslor och olika sätt att reglera, minska en känsla.

Avslappning, lugn magandning, steg för steg träning och mindfulness, läs och prova.

Hoppas detta kan vara en bit på vägen och som sagt, det är helt ofarligt, men ju mera fokus du har på kroppen och din andning, desto konstigare känns det och ju mera rädd blir du…

Känner du att du behöver hjälp med detta, så tveka inte att kontakta din VC igen. Eller naturligtvis BUP om du är under 18 år.

Skriv igen i frågelådan om du vill, kram Snorkel