Rädd att inte mina föräldrar tror på min ångest.
Fråga
Vad ska jag göra ifall min förälder inte tror på att jag har ångest eller kanske till och med ADHD?
Svar
Hej, att vara rädd för att inte bli trodd eller för att bli missuppfattad är jättejobbigt, väcker många starka känslor och negativa tankar, och får en naturligtvis att tveka lite.
Du har ångest och kanske också en misstanke om att du har ADHD, men är då rädd att inte dina föräldrar förstår och/eller tror på dig.
Det är viktigt med stöd och förståelse från omgivningen, särskilt då familjen. Man kan behöva hjälp att träna på strategier för att hantera, klara av, sin ångest och minska den på sikt, och man kan behöva fundera på tillsammans om det behövs åtgärder i skolan, eller på sikt en utredning, om man misstänker ADHD.
Kan du skriva ett brev till dem där du beskriver hur du känner, och att du är rädd för att inte bli trodd. Kan du hänvisa dem till Snorkel? Kan ni läsa på webbsidan tillsammans?
Denna webbsida www.snorkel.se handlar mycket om ångest, många ungdomar skriver hit och vill ha tips och råd vad man kan göra för att må bättre. Läs mera på sidan om ångest och negativa tankar, läs också andras frågor/svar i frågelådan om det, gärna tillsammans med din mamma och pappa.
Bup har också en webbsida som heter www.sjalvhjalppavagen.se som handlar om olika funktionsnedsättningar, som till exempel ADHD, ni kan också kolla också på Adhd - Riksförbundet Attention där finns mycket information om just ADHD.
Ett annat alternativ är att du pratar med din mentor om dina känslor och funderingar, ångest och ADHD, eller skolsköterska/kurator på skolan. Ni kan bolla lite vad du tänker/känner, du kan få hjälp med strategier och du kan kanske få hjälp att berätta för mamma/pappa.
Vad som är viktigast är att du inte går ensam med dina tankar och känslor. Kanske finns någon annan vuxen i din närhet som du har förtroende för och kan prata med. Som kanske också kan hjälpa dig att berätta för mamma/pappa.
Läs mera på webbsidorna så att du får mera kunskap och information, och ta steget att våga berätta för någon vuxen.
Skriv igen i frågelådan om du vill, berätta om hur det går för dig.
Kram Snorkel
