Rädd att bli sjuk av maten.

Hej

Har ett problem när det kommer till mat.

Jag är jätterädd att bli sjuk av det jag äter fast jag vet att jag inte blir det.

Värst är det om jag äter kyckling, fisk och kött, men även pålägg blir jag nojig över. Jag får ångest över vad jag ätit och oroar mig att jag ska bli sjuk och kräkas upp det jag nyss åt. Jag avskyr att kräkas så det sätter också igång en ångest som inte försvinner.

Åt nyss kyckling som säkert var helt okej och ingen fara med den men känns ändå som jag ska bli sjuk och kräkas en massa gånger för jag ätit kyckling.

Har haft detta problemet i några år nu att jag tycker det är jobbigt att äta vissa saker som jag inte vet hur det hanterats, tillagats m.m.

Vet inte vad jag ska göra längre...jag kan snart inte tänka på annat än "om jag äter detta kommer jag bli sjuk då?" Eller "nej tänk om jag blir sjuk nu för jag åt kyckling eller den skinkan på smörgåsen"

Jag äter som vanligt ändå trots detta för innan jag ätit är jag inte alls orolig utan bara lite, utan det kommer efteråt och sen släpper inte tankarna/ångesten förrän det gått 12-24-48h för då märker jag "okej, jag blev inte sjuk denna gången" och så börjar det om för jag åt pålägg, kött eller någon fisk.

Jag vill bara ha lite hjälp för hur jag ska försöka släppa alla tankar och ångest och kunna äta utan alla "tänk om"..känns hopplöst att inte kunna njuta av mat som är så gott egentligen.

Mvh trött tjej

Hej, tack för ditt brev.

Du har fastnat i en negativ spiral av stark ångest gällande dina ”katastroftankar” att bli sjuk av maten du ätit.

Ångest är inte logiskt, utan handlar om känslor, som styrs av delen i hjärnan som heter Amygdala- vårt logiskt tänkande styrs av våra frontallober, och vid starka känslor har vi ingen kontakt med frontalloberna.

Läs mera om känslor- vad är och vad göra på

www.snorkel.se

Ångest och rädslor lever vi alla med, ångest- dvs vårat "stress och larmsystem" har vi alla och det triggas igång av verkliga faror och faror som vi bara tänker, som bara finns i vårat huvud utan att vara något direkt hot för oss i stunden. Larmsystemet kickar igång för att "varna och förbereda oss för att fly eller slåss mot hotet".

Det är en "överlevnadsstrategi" och har varit livsviktigt för oss i vår utveckling.

Då vi levde som "grottmänniskor" fanns väldigt många direkta faror och hot. Just ångesten kring ”giftiga saker” mat, bär, frukter med mera, var jättestark och viktig, just för att vi ska reagera starkt och sedan undvika, då vi själva eller någon i omgivningen blev sjuka av något de ätit, viktigt för vår överlevnad/fortlevnad.

(Även idag, om man ätit något strax innan man blir magsjuk, som inte alls har med magsjukan att göra, så har man mycket svårt att äta detta en period efteråt. Man blir verkligen illamående, får stark avsmak, hjärnan kommer ihåg.)

Om det handlar om en verklig fara, t.ex. en bil som kör mot oss på fel sida av vägen, jagad av en ilsken björn eller att vi överrumplar en inbrottstjuv då vi kommer hem, så är larmsystemet till livsviktig hjälp genom att göra oss snabba, starka och fokuserade.

Vår hjärna kan inte skilja på ”verkliga faror” och de som bara finns i våra negativa tankar, katastroftankar och föreställningar (tänk om tankar)

Larmsystemet går igång ändå. Då faran bara finns i vårat huvud, i fantasi och föreställningar, så känns alla de kroppreaktioner som startar mycket obehagliga, gör rädslan och obehaget värre, hjärtat slår snabbt och hårt för att pumpa blod ut till musklerna, för att vi ska bli snabba och starka, andningen blir snabb och ytlig för att syresätta blodet av samma anledning, vi får tunnelseende (alltså minskas synfältet) för att vi ska ha fokus på faran, man kan bli svettig, varm, kroppen blir spänd och beredd mm.

(läs mera under VAD ÄR oro/ångest och varför man har ångest)

Ofta flyr vi eller undviker den "tänkta faran/hotet, just för att det känns så obehagligt.

T.ex. går hem från skolan och ångesten startar i skolan, lämnar affären om ångesten startar där, eller om ångesten väcks av tanken på att möta en orm så undviker man skogen, kan inte gå i gräs etcetera.

Detta fungerar kortsiktigt men på längre sikt lär vi oss inte att hantera, klara av svåra situationer och hantera ångest, för egentligen ÄR ju inte svenska ormar och att redovisa i skolan "fara och hot" så vi kan alltså träna för att stanna kvar och klara av, lära oss att hantera och minska ångesten inför det vi är rädda för.

Om man hela tiden undviker och flyr från TÄNKTA FAROR, så blir man allt mera ångestfylld i allt fler situationer, man tänker och tror att det "jobbiga svåra" kan hända/dyka upp nästan var som helst, det SKULLE ju kunde hända, TÄNK OM det hände och så vidare.

Och så blir livet allt mera begränsat och vi blir allt mera ångestfyllda och rädda. Har inga andra strategier än att fly undan, kontrollera, och ”akta sig” (Precis som det blivit för dig gällande katastroftankar kring att bli sjuk av maten.)

Det är lättare att beskriva detta då det handlar om antingen direkta faror (som björnen) eller saker som egentligen inte alls ÄR farliga (skolan, att redovisa, svenska spindlar mm) sedan finns det saker som faktiskt kan hända, och faktiskt är en VISS LITEN RISK, som att bli magsjuk/matförgiftad.

Eller att krocka med bilen, krascha i ett flygplan, påkörda då vi cyklar, båten sjunker, få i sig en giftig svamp då man äter svampstuvning, få nedsatt hörsel av hörlurar, nedsatt syn av att använda dator och mobilskärmar, biten av en orm, hund, geting, bli smittad av influensa då man träffar andra människor, med mera.

OM vi tog alla dessa eventuella faror på största allvar, alltså gjorde allt för att skydda oss mot dem och undvika dem, så skulle vi leva ett mycket handikappande liv, isolerade och utan att komma någonstans eller utan att kunna vara bland andra människor.

Det finns faror ja, och det finns alltid en viss liten "risk" med nästan allt, men vi behöver ta den risken, leva här och nu och njuta av livet.

Om vi ständigt går omkring och oroar oss, ska vara på vår vakt, inte utsätta oss för något, så blir det inte mycket kvar av "livet".. Vi behöver lära oss att leva med "ovissheten" att vi faktiskt inte riktigt vet vad som påverkar och kan skada oss.

Vet dina föräldrar, din familj, om din starka rädsla?

Får du den hjälp och det stöd du behöver?

Läs mera på denna webbsida om just oro/ångest och stress vad det är och vad man kan göra. Det finns många verktyg på webbsidan och i våra appar.

Skills Snorkel reglera känslor som handlar om känslor, vilka beteenden som kopplas till dessa känslor och övningar för att reglera starka känslor. Använd kod x330

Snorkelövning med röstövningar i till exempel avslappning, lugn andning (som är viktigt för att hantera ångest) medveten närvaro-mindfulness, som handlar om att styra fokus och uppmärksamhet. Finns information/övningar på webbsidan www.snorkel.se

och i appen Snorkelövning.

Steg för steg träning handlar om att i steg utsätta sig för det man är rädd för, istället för att undvika på olika sätt. I ditt fall handlar det ju om att låta bli att kontrollera och ha en massa fokus på kroppen ”känna efter”. Styra fokus och uppmärksamhet till det du GÖR, inte på dina tankar.

Aktivt resa dig upp, göra något annat, och bryta dina tankar.

Jag undrar också om du har annan ångest, alltså att ditt larmsystem triggas igång av andra "katastroftankar" än att du kan ha ätit något olämpligt?

Hoppas att detta var en liten hjälp på vägen. Skriv gärna igen och berätta hur det går. Kram Snorkel