Panikattack av kompisens panikattack

Hej! Jag har en kompis som lider av både ångest och grov depression. Vi jobbar även på samma jobb och idag mitt under en lektion så fick hon en panikattack, jag fick hjälpa henne med den och en annan snäll kompis hoppade in åt henne så hon kunde lugna ner sig.

Jag blev väldigt orolig och när jag själv skulle återgå till mig lektion så kunde jag knappas inte prata då jag själv drabbades av en panikattack. Jag mår själv inte så bra häller men vill inte berätta för någon så min mamma tycker det är trams och jag vill inte berätta för mina vänner. Jag undrar om det verkligen är möjligt att få en panikattack för att jag oroade mig över min kompis panikattack. Tack för möjligheten att prata av mig.

Hej, tack för ditt brev.

Vill börja med att säga att det låter jättetråkigt att din mamma inte riktigt förstår och vet vad ångest är, hur det känns och fungerar. Det är i allra högsta grad inte trams. Men helt ofarligt, en naturlig reaktion, ett livsviktigt larmsystem vi alla har. Men vid panikattacker och stark ångest kommer larmet tyvärr i ”ofarliga situationer”.

Kanske du och din mamma kan läsa tillsammans på denna webbsida www.snorkel.se, om oro/ångest. VAD ÄR och VAD GÖRA.

När man har tendens till ett ”extra känsligt” larmsystem i kroppen, så är vår medvetenhet, vår uppmärksamhet, vårat sätt att tro och tolka, hela tiden ”på sin vakt” och har en liten beredskap på någon ”fara”. Vid panikattacker är det just symtom från kroppen som är ”faran” och ångest/oro

ÄR symtom från kroppen. Ångest är väldigt fysiskt just för att det handlar om att förbereda kroppen för att fly eller slåss mot verkliga ”faror” och hot.

Vi blir ”överoroliga” och fastnar i orostankar och tolkningar av kroppsymtom som förvärrar oro och ångest.

Ett obehagligt kroppsymtom (kan vara hjärtklappning, svårt att andas, yrsel och svettningar, ansträngning m.m.) som kommer av ”naturliga orsaker” man kanske är lite förkyld, har oro för något, man kanske har stressat mycket, man har inte ätit/druckit ordentligt, kroppen ”säger ifrån” på något sätt.

Just dessa symtom från kroppen- helt ofarliga men obehagliga- väcker stor rädsla och skräck- man TOLKAR/TROR att man är allvarligt sjuk, (hjärtinfarkt, hjärnblödning, håller på att bli ”allvarligt psykiskt sjuk” m.m.)

Ibland söker man hjälp akut, ofta till somatiska sjukvården. Där görs undersökningar, provtagningar och EKG m.m. , man är naturligtvis jätterädd och orolig. Inget hittas, alla prover och undersökningar är OK, och man får åka hem igen.

EFTER detta, alltså efter sin första attack, så är man rädd att det ska hända igen, dels kanske man inte vill ”besvära” sjukvården igen, dels så kanske man inte riktigt TROR på de resultat de levererat, dels så var detta så läskigt, obehagligt, smärtsamt med mera, så man är kort och gott ”livrädd” att det ska hända igen.

Man börjar känna efter, undvika att göra vissa saker, har fokus på kroppen och kroppsreaktioner hela tiden, tolkar minsta lilla symtom som att det är på väg att hända igen och så vidare. Så utvecklas ofta paniksyndrom.

Ångest, kroppens egna alarmsystem är en naturlig, helt ofarlig och livsviktig reaktion, en "överlevnadsstrategi" som vi haft sedan urminnes tider. Ett "alarmsystem" i kroppen som sätter igång då vår kropp uppfattar FARA, t.ex. jagade av en tjuv, överfallen av ett lejon eller på väg att bli påkörd av en bil.

VI måste då reagera snabbt, automatiskt och effektivt. All styrka, allt blod behövs ut i musklerna så vi blir snabba och starka, för att fly eller slåss. Andningen ökar blir snabb och ytlig, hjärtat pumpar snabbt blodet ut i musklerna, en massa sidoeffekter av detta sker i kroppen, som tunnelseende, svettningar, symtom från magen, yrsel, overklighetskänslor m.m.

Om du tänker dig att du varit ute och sprungit, löptränat hårt, så har du hjärtklappning, yrsel, svettningar och värmekänsla, flåsig m.m. när du stannar, det reagerar du inte alls på eller tycker att det är konstigt, eller hur?

Eller om du snurrar snabbt snabbt runt i en gunga, du blir yr, vimsig och kan knappt se, och så vidare. Du blir inte rädd av det heller...

Det är samma kroppssensation, samma känsla i kroppen, men ena gången d.v.s. i panikattacken, så blir du rädd, tänker att det är farligt, att det aldrig ska gå över eller att du är knäpp och konstig.

Stark rädsla, ångest, fysisk ansträngning eller stress, ger samma sensationer i kroppen.

När du blir ännu mera rädd, som händer då du börjar få symtom på panikattack, så larmar hjärnan FARA och systemet kör igång ännu värre, och attacken är ett faktum... Hänger du med?

Läs mera under ångestfliken, "rädsla för kroppssymtom" på hemsidan.

Hög ångest med starka symtom i kroppen och en väldig stark rädsla just för de kroppsliga symtomen, det är det som ÄR beskrivningen på panikångest-paniksyndrom.

Samt att man börjar undvika platser och situationer där man har fått eller är rädd att få dessa attacker. Det brukar ofta bli så att bara TANKEN på att man skulle kunna få en attack, sätter igång en attack.

Man kan ha ”panikattacker” dvs – få stark ångest, utan att ha paniksyndrom, men ville förklara vad det är.

Jag vill verkligen understryka att panikattacker är väldigt obehagligt, just den där känslan av att man inte riktigt har kontroll, för det tror man inte att man har! Därför har man den där starka rädslan för att få ytterligare en attack, man är då väldigt "lyhörd" för vad som händer i kroppen och "scannar av" hela tiden, är på sin vakt, spänd och "beredd" tänker nästan hela tiden på att nu får jag ännu en attack, nu, nu, o.s.v.

Denna höga rädsla och höga beredskap gör att kroppen hela tiden ÄR på gång att få en attack..

Det är som om man ”smög omkring” i ett tätt område med massor av livsfarliga lejon och måste vara på sin vakt. Skillnaden är att det inte finns några lejon, bara dina skräcktankar.

Du är på din vakt, spänner dig, andas ytligt, har fokus på kroppen etc. Gör tvärt emot istället, det vill säga andas lugnt ända ner i magen, slappna av i kroppen, ha fokus utåt.

Så alltså, en obehaglig upplevelse, där din jobbarkompis får en panikattack, triggar DIN ångest, och du får en ångestattack. Inte konstigt alls.

Kunskapen om sina symtom och vad man kan göra åt dem är viktigt. Vad ångest är, varför vi har ångest och vad man kan göra (läs mera under VAD ÄR och VAD GÖRA på ww.snorkel.se)

Prova också beteendeanalys som finns på startsidan webbsidan, för att se mönster och hur vi kan fastna i beteenden som ställer till problem på lång sikt. Vad vi gör, tänker och känner och hur det påverkar oss.

Situationer, tankar, känslor, kroppen och det vi sedan GÖR, styr och påverkar oss mycket. Beteendeanalys- se en kedja av händelser, handlar om att lära känna sig själv, sina tankar, känslor, kropp och reaktioner, och lära sig göra annorlunda. Bryta negativa beteenden som gör att man förvärrar ångest och ångesttankar. Vilka situationer triggar igång just din ångest?

Klen tröst kanske, men du är långt långt ifrån ensam, massor av människor har ångest, panikattacker och paniksyndrom, mycket vanlig med ångestproblematik.

Hur man jobbar för att lära sig hantera och på sikt minska ångest, är ungefär samma vid olika typer av ångest.

Information och kunskap för att lära sig om sin ångest, och att den klingar av, att det inte är farligt etc. Kartlägga situationer där ångesten triggas igång, samt att närma sig sin ångest i steg, de situationer som väcker ångest och jobba för att rikta fokus utåt istället för inåt och vad som händer i kroppen.

Vara i det du gör.

Det är jättevanligt att man undviker, börjar stanna hemma, gör vissa saker för att inte få ångest, och detta leder bara till att ångesten ökar.

Det man ska försöka bryta är alltså överdrivna tolkningar och ständigt fokus på kropp och eventuella symtom från kroppen.

Man behöver vara i den ångestladdade situationen, andas lugnt, slappna av, ha strategier "verktyg" för att kunna stanna kvar tills ångesten sjunker undan.

Det tar lite tid att lära sig detta, men det går, man blir bättre, lär sig bemästra sin ångest, lär sig att leva fullt ut TROTS att man får ångest ibland, det får alla.

Tanken styr! Tänker du fara så känns det fara!

Till exempel skulle det kunna vara så, att tanken på det som hände, med din kompis och sedan dig, är så obehaglig, så att bara tanken väcker ångest.

Du spänner dig, börjar andas snabbt och ytligt, hjärnan tolkar fara, hjärtat slår snabbare, du blir yr, tunnelseende, svettas m.m. Och en ångestattack sätter igång. I en ond cirkel.

Denna webbsida och appar handlar ju om tidig upptäckt och tidiga insatser, så det finns många saker man kan göra själv.

Det finns övningar på Snorkelwebben, och i Snorkels appar;

 Snorkelövning med instruktioner och röstövningar, i att andas lugnt, vara medvetet närvarande – mindfulness, hantera ångest/hur man häver en ångestattack med mera.

Skills Snorkel reglera känslor, kod X330, handlar om känslor och olika sätt att reglera, minska en känsla. Avslappning, lugn magandning, steg för steg träning och mindfulness, läs och prova.

Hoppas detta kan vara en bit på vägen. Kram Snorkel