Panikångest 3

Panikångest!

Hej jag är en tjej på 19 år.

För ca 6 månader sedan fick jag en fruktansverk obehaglig yrsel som slutade med att jag kontaktade vårdcentralen. Doktorn gav mig antideprission tabletter men vägrade genast äta de.

Snabbt som möjligt bytte jag vårdcentral och doktor, där jag fick reda på att jag har panikångest och inte en sjukdom som ja då trodde.

Jag var mycket rädd att jag hade en allvarlig sjukdom. Jag fick snabbt en tid hos en psykolog som ja går till varannan vecka. Men även att jag går till denna psykolog kan jag inte tro och fatta att jaghar panikångest.

Jag tror hela tiden att jag är sjuk och nu har jag börjat känna en konstig känsla i huvudet, som om det är något fel på mig. Ingen tror mig, vad ska jag göra?

När man nämner detta till min psykolog så säger hon att det är panikångesten som träder fram. Men jag känner att det är något fel och jag är inte mig själv.

Jag tänker ofta på döden med, som skrämmer mig jätte mycket. Jaguar aldrig tänkt så här mycket innan. Vad ska jag göra för att sluta tänka? Jag vill må bra..

Detta har tagit över min vardag! Detta har pågått så länge nu, jag orkar inte mer.

Vad ska jag göra för att må bra? Tack på förhand! Mvh

Hej, tack för ditt mail.

Du känner inte igen dig själv, har fysisk påverkan i kroppen, känner dig "sjuk" och har en konstig känsla i huvudet. Det låter som om du och din psykolog inte riktigt är överens om dina problem, du är inte riktigt med på att det är panikångest du har, utan att det är något annat "fel" på dig.

Jag kan inte utifrån det lilla du beskrivit säga att det är panikångest du har, men jag kan säga att det verkligen låter som det.

Men att du inte riktigt har fått information om vad panikångest är, hur det känns och vad man kan göra åt det.

Har du skaffat dig information om panikångest, googlat eller fått från din psykolog, du kan också läsa om ångest på den här sidan, panikångest står beskrivet under "3 vanliga ångestsituationer"och beskrivs som "rädsla för ångestsymtom" för det är precis det som ÄR panikångest.

Man får ångest, och då får man en massa olika symtom i kroppen som t.ex. hjärtklappning, man hyperventilerar,(andas snabbt och ytligt) svettningar, yrsel, tunnelseende m.m. man blir jätterädd för dessa obehagliga kroppssensationer, tänker att man är svårt sjuk eller håller på att dö.

Sedan fastnar man i en ond cirkel i att scanna av sin kropp för att känna av om dessa kroppssensationer är på väg, och så fort man känner minsta lilla så blir man jätte rädd och man driver igång en ångestattack.

Man börjar också undvika platser, aktiviteter och situationer då man har fått en ångestattack eller där man är rädd för att få en.

Ens liv blir mer och mer begränsat och man har allt fokus på sig själv och sin kropp.

Känner du igen det här?

Varför får man då en sådan här attack från första början, alltså första gången?

Det kan vara av olika orsaker, men under en period då man är särskilt sårbar, stressad eller på annat sätt belastad så kan olika symtom i kroppen uppstå, helt normalt.

Det som sedan driver igång det hela till panikångest, är den RÄDSLA och SKRÄCK, man känner för detta i kroppen, och att man tror att man är allvarligt sjuk eller håller på att dö.

Ångest är hjärnans sätt att signalera till kroppen att "här är det fara på färde, nu måste vi fly eller slåss för livet"

Din hjärna ger alltså din kropp signalen att det är "krig" vid minsta lilla kroppsförändring, och du blir jätterädd och ångesten stiger snabbt i kroppen.

Ångesten i kroppen känns väldigt oobehagligt, så det är inte alls konstigt att du blir rädd när du känner att du inte vet och kan lita på att det inte är något farligt.

Om du t.ex. har sprungit fort och snabbt, ansträngt dig riktigt mycket, så slår hjärtat hårt, andningen blir flåsig, hettar i kroppen, svettas, huvudet dunkar, flimrar framför ögonen m.m. men då känns det inte konstigt eller skrämmande, vi är vana att det känns så då vi ansträngt oss.

Det är samma reaktioner i kroppen som drivs igång vid ångest, Blir vi jagade av en ilsken björn, eller vi måste försvara oss mot en inbrottstjuv, då behöver vi kunna vara snabba och strka, kroppen måste ha allt fokus på att vara stark och smidig, alltså en "verklig fara" då känns detta alarmsystem inte alls lika skrämmande.

Men sätter alarmsystemet igång då man tänker tankar som"känns det inte konstigt i mitt huvud nu" eller "dunkar inte mitt hjärta väldigt högt" då blir det "på sant" att det verkligen var något konstigt och farligt pågång i min kropp, det är fel när det känns så här i kroppen".

Läs mera om ångest på den här sida, och läs även andras frågor och svar om ångest i frågelådan.

Träna magandning, istället för att hyperventilera då ångesten börjar,

träna avslappning och mindfulness.

Att börja närma sig de saker man undviker att göra p.g.a. sin panikångest.

Kartlägga vilka situationer ångesten triggas igång och sedan i steg börja träna att hantera sin ångest i dessa situationer. Kanske också prova att känna igen de symtom man får i kroppen, att det är samma som man känner då man t.ex. snurrar fort runt i en stol, springer snabbt upp och ned i en trappa, andas snabbt och ytligt m.m.

Ångest är inte farligt (men obehagligt) utan om jag stannar kvar i situationen, andas lugnt och slappnar av, så sjunker den undan.

Dessa saker är säkert sådant som du och din psykolog pratar om och jobbar med.

Många hälsningar Snorkel.