Overklighetskänslor och ångest.

Hej, jag heter xxx. För några månader sedan fick jag overklighetskänslor vilket gjorde att jag kände att jag knappt fanns, alltså att det bara var ett glas mellan mig och mitt öga och verkligheten.

Det var oerhört obehagligt och jag visste knappt om jag levde eller vad som hände.  Detta försvann väldigt snabbt, efter en vecka ungefär, och allt var som vanligt och jag var mig själv i min egna kropp och allt kändes verkligt igen. Nu har detta börjat hända igen.

Det som händer är att jag börjar tänka på något och så tänker jag på att jag tänker på det osv osv. Och detta gör att jag ”försvinner” från verkligheten ungefär.

Det är extremt svårt att förklara och jag vet inte vem jag ska vända mig till men jag testar er och ser om ni har några svar. Jag kanske behöver besöka en psykolog. Det som händer är att jag får panik i stunden vilket gör att jag måste gå därifrån eller göra något, detta gör att jag får panik över att jag måste göra något, dvs. jag får panik över att jag får panik. 

För några veckor sedan gjorde min tjej slut efter ett år tillsammans. Men det tog inte riktigt slut då vi fortsatte att ses då jag framförallt fortfarande älskade henne och hon blev alldeles varm när jag visade det för henne vilket gjorde att hon också ville fortsätta träffa mig, det som hände var alltså att vi inte var officiella längta men vi var precis som vi var innan när vi var tillsammans.

Det tog fortfarande väldigt hårt på mig och det var då jag började känna dessa känslor igen, alltså; ”händer detta verkligen, typ. Och det gjorde att jag fick panik när jag var med min tjej, vi kunde t.ex ligga i sängen och bara göra ingenting, sen kunde jag tänka på situationen jag befann mig i, om och om och om igen. Detta gjorde att jag fick panik och ville vända runt mig osv. T.ex om hon la sig över mig tänkte jag på det igen och igen och behövde flytta henne för ja fick bara panik av händelsen, eller rättare sagt av att jag tänkte på händelsen.

Det här skedde flera gånger på olika sätt och min tjej tror/trodde att jag var sinnesjuk och nu, just idag, tror jag det är helt slut mellan henne och mig och en anledning till det är att hon tycker jag är obehaglig pga. min panik. Och jag förstår henne. Så jag behöver ta tag i mig själv först innan jag kan börja fokusera på henne igen. Jag vet inte om dessa känslor beror på att jag kanske förlorat en del känslor men jag är osäker för jag vet hur mycket ja tycker om henne. Sen vet ja inte heller om vi tycker om varandra eller om vi bara vill ha någon att krama och eftersom vi litar på varandra så tar vi varandra.

Jag vet inte vad jag ska göra men jag måste bli ”frisk” eller i alla fall veta vad ja ska göra när jag börjar tänka på samma sak igen och igen och känner att jag ”försvinner” lite från verkligheten. Jag är väldigt rädd för jag tycker allt det här med mina overklighetskänslor är läskigt. 

Just nu när jag skriver det här är det ganska bra men det skulle kunna komma ikväll, i eftermiddag, vad vet jag, men jag måste lösa det och jag behöver hjälp.

Jag vet inte om det är tvångstankar jag har eller vad det är för jag kan inte så mycket om sjukdomar och sånt men jag skulle behöva hjälp.  Jag vet inte om ni kan hjälpa mig eller om det måste vara någon speciell psykolog men jag skulle gärna vilja att ni kanske visar denna text för någon som kan hjälpa mig, det är svårt att förklara mina känslor och jag vill inte uppfattas som psyksjuk och jag är därför rädd att ta kontakt med någon vän eller så.

Fast jag har berätta för min tjej, eller ja, ex kanske det är nu och hon tycker jag är obehaglig som tänker så konstigt och så, och hon tycker såklart synd om mig också. Jag vet inte om alla dessa panikattacker, och känslor som är obehagliga, kommer pga. min tjej, xxx heter hon förresten, men oavsett vad det kommer ifrån skulle jag behöva hjälp.

Jag har även märkt idag att jag inte har någon aptit och jag brukar äta EXTREMT mycket, men klockan är 15:49 nu och jag har inte ätit lunch…

Så tack så mycket du som tar dig tid att läsa allt detta och hoppas du kan hjälpa mig eller i alla fall få någon annan att hjälpa mig. Hälsningar xxx!

Hej, tack för ditt brev.

Vill börja med att säga att ”overklighetskänslor” är obehagligt, men inte farligt eller skadligt på något vis, det ingår ganska ofta i en ”panikattack”.

Du skriver; ”panik över att jag får panik” det var en väldigt bra formulering på panikångest, exakt så är det. Man får ”panik” alltså ångestsymtom i kroppen av ångestsymtomen i kroppen, i en ond cirkel.

Också så klokt tänk att ”ta tag i mig själv först innan jag kan fokusera på tjejen”, dvs. DU behöver veta och vara lite trygg i vad det handlar om, innan du kan förklara för henne så att hon förstår och kan vara lugn.

Det låter som om du hamnat i en ond cirkel av stark ångest/panik, att du ”över analyserar, och ”överfokuserar”, vilket ökar ångesten och dina ”panikkänslor”. Just panikångest handlar ju också om rädslan att få så här igen, sedan känner man efter, är vaksam, uppmärksam på minsta ”symtom” tecken, att något är på gång. Man tolka in minsta känsla, och det kickar igång ångesten och en ny ”attack”. I en ond cirkel.

Just i närheten av din tjej, så är du säkert ”extra orolig” att det ska komma en ”frånvaroattack” särskilt om du tänker att hon tycker att du är ”knäpp eller konstig”.

Ångest är smärtsamt och mycket obehagligt ibland, men inte på något sätt farligt. Ångest/stress är mycket fysiskt, flera olika symtom från kroppen. Ångest är kroppens reaktion på en "fara/hot" det är en överlevnadsstrategi som vi haft sedan vi var "grottmänniskor", och helt avgörande för mänsklighetens varande och, fortlevnad och utveckling.

Även idag är det viktigt, än om vi inte alls lever med "faror" på samma sätt som förr, då giftiga växter, farliga djur och insekter, vattenmassor och jordskred, och andra krigsinställda infödingar var en stor del i vår vardag. Vi upplever en "fara, ett obehag", ofta är reaktionen inlärd utefter tidigare erfarenheter, (och vi har som en "inbyggd scanner" som scannar av omgivningen efter dessa faror vi är rädda för) hjärnan signalerar FARA och hela kroppen ställer in sig för att kämpa eller slåss, fly eller undvika denna "upplevda fara, kämpa för överlevnad.

Det finns också en reaktion som kallas ”frys” att man helt stelnar till, stänger av ”spelar död” för hotet eller för sig själv. Något som är vanligt då vi blir fysiskt överfallna.

Om man blir jagad av ett livsfarligt djur, och man måste använda alla sina sinnen för att fly och slåss mot detta djur, så behövs en massa "extra styrka" i kroppen. Hjärtat pumpar snabbt, slår hårt, pulsen ökar och andningen blir snabb och ytlig. Detta för att blodet snabbt ska ut till musklerna för att göra oss starka och snabba, andningen blir snabb och ytlig för att syresätta blodet snabbt, av samma anledning. Just denna snabba ytliga andningen kan ställa till det en del, den leder till för mycket koldioxid och lite syre i blodet, kan också orsaka yrsel, svimningskänsla, illamående och overklighetskänslor. Vi får tunnelseende - allt fokus på faran, inget annat ska ta uppmärksamheten. Vi blir spända i kroppen och förberedda för att agera. Det är även så att det vi uppmärksamma förstärks och ökar (visst har du sovit bredvid någon som snarkar extra högt, man kan inte tänka på något annat, känns som det ekar i hela rummet). Andra funktioner i kroppen sätts i vila, då de inte behövs i kriget för överlevnad, tex matsmältning, vilket ger olika symtom från mage och tarm. mm.

Det händer mycket i kroppen. Våra tankar blir också helt fokuserade på allt detta med "faran" och det som händer i kroppen. Du skulle inte reagera på detta OM du blev jagad av ett farligt djur, men om man är hemma i soffan, börjar tänka på något man tycker är hemskt, eller om man har panikångest och "faran" är minsta lilla pirr i magen och en stark rädsla för att få en panikattack och just denna rädsla driver igång hela alarmsystemet/paniken, så blir det mycket obehagligt.

Man behöver få igång kroppens andra system "lugn och ro" systemet. Det får man genom att göra precis tvärt om, d.v.s. andas lugnt, ända ner i magen, slappna av i kroppen, och fokusera på annat än det ”upplevda hotet”.

Problemet är alltså inte vid ”verkliga faror och hot” utan då ”hotet” bara finns i vår fantasi, våra skräcktankar och föreställningar. Vår hjärna kan inte skilja på en verklig fara och något som bara ”finns i vårt huvud”

Om man som du kämpar och kämpar med att få bort ångesten, är fullt krigsberedd, andas snabbt och ytligt, har fullt fokus på "faran" spänner hela kroppen, och "tänker paniktankar" (varför släpper det inte, står inte ut, detta är så fruktansvärt, vad ska jag göra, jag tappar kontrollen osv.) just för att du är så rädd att det inte ska släppa, så tar det mycket längre tid att det släpper, ångesten sjunker. Man får ytterligare en mycket obehaglig erfarenhet - nästa gång i en liknande situation blir man jätterädd att det ska bli så igen- och så börjar alarmsystemet gå igång just av den rädslan... I en ond cirkel.

På denna webbsida, där man under VAD ÄR och VAD GÖRA hittar du strategier och verktyg för att på olika sätt träna sig i att hantera ångest, alltså inte bli så rädd när den kommer, utan bemöta alarmsystemet (om man inte behöver fly eller slåss) med att så att säga- säga till kroppen, "det är ok, lugna ner dig, behövs er inte fly eller slåss"

Just strategier som att träna på att andas lugnt, slappna av, distrahera sig själv, skifta fokus, göra saker som får igång lugn o ro-systemet.

Snorkel är Bup Uppsalas ”tidiga insatser” hjälp till självhjälp, och där kan du hitta mycket information och verktyg för att hantera ångest. Snorkel har också två appar

Snorkelövning, med många olika röstövningar och instruktioner

Skills Uppsala Snorkel reglera känslor använd kod x330, , som handlar om känslor och känsloreglering.

Om man utsätts för stark stress eller press, vid svår ångest,  är det inte alls ovanligt att man får overklighetskänslor ”man dissocierar”. Men också om man lever under svåra förhållanden, har använt droger/alkohol, sovit alldeles för lite, missköter sin kropp (svält) vid vissa fysiska sjukdomar (epilepsi, migrän, hörselnervsinflammation, avvänjning efter alkohol eller tablettmissbruk  m.m.  så kan man tappa verklighetsuppfattningen. D.V.S. vad som är verkligt eller inte, man kan få ”hallucinationer” tycka sig se eller höra saker, uppleva att saker inte är verkligt, eller tvivla på att något verkligen händer.

Vanligast är att man får overklighetskänslorvid vid stark ångest  (dvs man har svårt att vara här och nu i verkligheten) ofta för att ”skydda sig själv” ”stänga av”, (särskilt vanligt efter ”trauma”- då man varit med om svåra traumatiska upplevelser.)

Du kan läsa mera om det på denna webbsida. Där kan du också läsa om att hantera starka känslor.

Hantera känslor

Just detta med att ”stänga av” är kanske orsaken till att du inte känner så mycket känslor längre- varken negativa eller positiva. Din hjärna skyddar dig genom att ”stänga av”

Antidissociativa färdigheter, hjälp att vara ”här och nu” är till exempel att hålla sig i rörelse (gå upp och ner i trappsteg snabbt, trampa på stället, crossträna)

Skifta fokus, fokusera på något annat t.ex. läsa högt för sig själv, beskriva hur rummet eller föremål ser ut (färger, former, möbler etc)

Beröring, klappa sig själv på armarna, benen, håla något i handen (stressboll)

Smak: chili, Wasabi, sur godis, citronjuice...

Lukt: doft-olja som inte triggar, ...

Aktivering av smärtpunkter: hand (mellan tumme och pekfinger), omkring nyckelbenet, näsborrar (används bara i nödfall!)

Just medveten närvaro- mindfulness, ”att vara här och nu” inte fastna i ”skräcktankar” kan vara till stor hjälp, det handlar om att träna på att styra fokus och uppmärksamhet. Läs mera på www.snorkel.se och i våra appar.

Jag vet inte hur gammal du är, om du kan vända dig till Bup om du är under 18 år eller om det är Vårdcentralen, unga vuxna och vuxenpsykiatrin som du kan vända dig till.

Vårdcentralen är en bra början, eller en ungdomsmottagning, för en första bedömning om vilken hjälp du vill ha och behöver.

Hoppas detta kan vara en liten bit på vägen, skriv igen i frågelådan om du vill.

Kram Snorkel