Orolig över kroppsymtom och overklighetskänslor- panik.

Hej, i slutet av sommarlovet så fick jag en riktig panik attack. Sedan dess har jag haft flera stycken och jag har varit jätte orolig att det varit något fel på mig. Det började med att jag började googla en massor för jag upplevde som en overklighets känsla (gör inte det längre men då gjorde jag det) då kom det upp att det var symptom på psykos sedan dess har jag varit skit rädd att jag ska ha det jag är jätte rädd att jag ska börja få hallucinationer. Jag mår jätte dåligt och jag vill bara höra från någon kunnig att det inte är det. Även fast jag inte känner overklighets kännslan lägre så har det liksom fastnat ”tänk om jag har det…”. Ända sen jag varit liten så har jag alltid oroat mig för olika saker, Men nu känns det som det blivit värre….

Hej, tack för ditt brev. Du skriver att du fått en panikattack, och nu är så rädd att något är fel, att du är ”sjuk” på något sätt. Panikångest innebär hög ångest med starka symtom i kroppen och en väldig stark rädsla just för de kroppsliga symtomen, det är det som ÄR beskrivningen på panikångest-paniksyndrom.

Samt att man börjar undvika platser och situationer där man har fått eller är rädd att få dessa attacker.

Det brukar ofta bli så att bara TANKEN på att man skulle kunna få en attack, sätter igång en attack., eller just TANKEN på att man kanske är sjuk, ”tänk om”…

Jag vill verkligen understryka att panikattacker är väldigt obehagligt, just den där känslan av att man inte riktigt har kontroll, för det tror man inte att man har!

Därför har man den där starka rädslan för att få ytterligare en attack, att något är ”farligt eller fel”.. man är då väldigt "lyhörd" för vad som händer i kroppen och "scannar av" hela tiden, är på sin vakt, spänd och "beredd" tänker nästan hela tiden på att nu får jag ännu en attack, nu, nu, o.s.v.

Denna höga rädsla och höga beredskap gör att kroppen hela tiden ÄR på gång att få en attack..

Det är som om man ”smög omkring” i ett tätt område med massor av livsfarliga lejon och måste vara på sin vakt. Skillnaden är att det inte finns några lejon, bara dina skräcktankar.

Kunskapen om sina symtom och vad man kan göra åt dem är så viktigt.

Jag kan inte utifrån det lilla du beskrivit säga att det är panikångest du har, men jag kan säga att det verkligen låter som det.

Men att du inte riktigt har fått information om vad panikångest är, hur det känns och vad man kan göra åt det. Du kan också läsa om ångest på den här sidan, panikångest står beskrivet under "3 vanliga ångestsituationer" och beskrivs som "rädsla för ångestsymtom" för det är precis det som ÄR panikångest.

Man får ångest, och då får man en massa olika symtom i kroppen som t.ex. hjärtklappning, man hyperventilerar,(andas snabbt och ytligt) svettningar, yrsel, tunnelseende m.m. inte heller ovanligt att just stark ångest ger ”overklighetskänslor” ofta på grund av obalans mellan syre och koldixid, till hjärnan eftersom man ”hyperventilerar” andas snabbt och ytligt.

Man blir jätterädd för dessa obehagliga kroppssensationer, tänker att man är svårt sjuk eller håller på att dö. Sedan fastnar man i en ond cirkel i att scanna av sin kropp för att känna av om dessa kroppssensationer är på väg, och så fort man känner minsta lilla så blir man jätte rädd och man driver igång en ångestattack.

Man börjar också undvika platser, aktiviteter och situationer då man har fått en ångestattack eller där man är rädd för att få en. Ens liv blir mer och mer begränsat och man har allt fokus på sig själv och sin kropp.

Känner du igen det här?

Varför får man då en sådan här attack från första början, alltså första gången? Det kan vara av olika orsaker, men under en period då man är särskilt sårbar, stressad eller på annat sätt belastad så kan olika symtom i kroppen uppstå, helt normalt. Du skriver att du ”alltid” haft en sårbarhet, ängslighet och haft lätt till oro/ångest.

Det som sedan driver igång det hela till just panikångest, är den RÄDSLA och SKRÄCK och OBEHAG , man känner för detta i kroppen, och att man tror att man är allvarligt sjuk eller håller på att dö.

Ångest är hjärnans sätt att signalera till kroppen att "här är det fara på färde, nu måste vi fly eller slåss för livet"

Din hjärna ger alltså din kroppsignalen att det är "krig" vid minsta lilla kroppsförändring, och du blir jätterädd och ångesten stiger snabbt i kroppen.

Ångesten i kroppen känns väldigt obehagligt, så det är inte alls konstigt att du blir rädd när du känner att du inte vet och kan lita på att det inte är något farligt.

Om du t.ex. har sprungit fort och snabbt, ansträngt dig riktigt mycket, så slår hjärtat hårt, andningen blir flåsig, hettar i kroppen, svettas, huvudet dunkar, flimrar framför ögonen m.m. men då känns det inte konstigt eller skrämmande, vi är vana att det känns så då vi ansträngt oss.

Det är samma reaktioner i kroppen som drivs igång vid ångest. Blir vi jagade av en ilsken björn, eller vi måste försvara oss mot en inbrottstjuv, då behöver vi kunna vara snabba och starka, kroppen måste ha allt fokus på att vara stark och smidig, alltså en "verklig fara" då känns detta alarmsystem inte alls lika skrämmande.

Men sätter alarmsystemet igång då man tänker tankar som "känns det inte konstigt i mitt huvud nu" eller "dunkar inte mitt hjärta väldigt högt" då blir det "på sant" att det verkligen var något konstigt och farligt på gång i min kropp, det är fel när det känns så här i kroppen".

Så Läs mera om ångest på den här sida, och läs även andras frågor och svar om ångest i frågelådan. Vad ångest är, varför vi har ångest och vad man kan göra (läs mera under VAD ÄR och VAD GÖRA på ww.snorkel.se)

Träna lugn magandning, istället för att hyperventilera då ångesten börjar, träna avslappning och mindfulness.

Mindfulness medveten närvaro, handlar om att träna på att styra fokus och uppmärksamhet. Styra den utåt till det man gör eller det som händer omkring, istället för att fastna och känna av kroppen hela tiden, eller fastna i sina negativa tankar.

Läs också mera om NEGATIVA TANKAR på www.snorkel.se

Att börja närma sig de saker man undviker att göra p.g.a. sin panikångest. Kartlägga vilka situationer ångesten triggas igång och sedan i steg börja träna att hantera sin ångest i dessa situationer. Kanske också prova att känna igen de symtom man får i kroppen, att det är samma som man känner då man t.ex. snurrar fort runt i en stol, springer snabbt upp och ned i en trappa, andas snabbt och ytligt m.m. Ångest är inte farligt utan om jag stannar kvar i situationen, andas lugnt och slappnar av, så sjunker den undan. 

Prova också beteendeanalys som finns på startsidan på webbsidan, för att se mönster och hur vi kan fastna i beteenden som ställer till problem på lång sikt.

Vad vi gör, tänker och känner o det som händer i kroppen, och hur det påverkar oss.

Klen tröst kanske, men du är långt långt ifrån ensam, massor av människor har paniksyndrom, en mycket vanlig ångestproblematik.

Ångest är alltså en naturlig, helt ofarlig och livsviktig reaktion, en "överlevnadsstrategi" som vi haft sedan urminnes tider. Ett "alarmsystem" i kroppen som sätter igång då vår kropp uppfattar FARA, t.ex. jagade av en tjuv, överfallen av ett lejon eller på väg att bli påkörd av en bil. VI måste då reagera snabbt, automatiskt och effektivt.

All styrka, allt blod behövs ut i musklerna så vi blir snabba och starka, för att fly eller slåss. Andningen ökar blir snabb och ytlig, hjärtat pumpar snabbt blodet ut i musklerna, en massa sidoeffekter av detta sker i kroppen, som tunnelseende, svettningar, symtom från magen, yrsel, overklighetskänslor m.m.

Om du tänker dig att du varit ute och sprungit, löptränat hårt, så har du hjärtklappning, yrsel, svettningar och värmekänsla, flåsig m.m. när du stannar, det reagerar du inte alls på eller tycker att det är konstigt, eller hur? Eller om du snurrar snabbt snabbt runt i en gunga, du blir yr, vimsig kan knappt se etc. du blir inte rädd av det heller...

Det är alltså samma kroppssensation, samma känsla i kroppen, men ena gången d.v.s. i panikattacken, så blir du rädd, tänker att det är farligt, att det aldrig ska gå över eller att du är sjuk, knäpp och konstig.

Stark rädsla, ångest, fysisk ansträngning eller stress, ger samma sensationer i kroppen.

När du blir ännu mera rädd, som händer då du börjar få symtom på panikattack, så larmar hjärnan FARA och systemet kör igång ännu värre, och attacken är ett faktum... Hänger du med?

Hur man jobbar för att lära sig hantera och på sikt minska ångest, är just information och kunskap för att lära sig om sin ångest, och att den klingar av, att det inte är farligt etc.

Kartlägga situationer där ångesten triggas igång, samt att närma sig sin ångest i steg, de situationer som väcker ångest. Göra ”tvärt emot” andas lugnt, slappna av, styra fokus utåt, stanna kvar i situationen etc.

Det är jättevanligt att man undviker, börjar stanna hemma, gör vissa saker för att inte få ångest, och detta leder bara till att ångesten ökar.

Det kan ta lite tid att lära sig detta, men det går, man blir bättre, lär sig bemästra sin ångest, lär sig att leva fullt ut TROTS att man får ångest ibland, det får ALLA.

Jag törs säga helt säker att du kommer att bli bättre, om du också vågar tro på det och stegvis träna på att klara av. Tanken styr! Tänker du fara så känns det fara!

Denna webbsida och appar handlar ju om tidig upptäckt och tidiga insatser, så det finns många saker man kan göra själv, eller tillsammans med elevhälsa eller annan kontakt.

På Snorkelwebben och i Snorkels appar Snorkelövning och Skills Snorkel reglera känslor, kod X330, finns många övningar som kan lära dig hantera/minska ångest.

Avslappning, lugn magandning, steg för steg träning och mindfulness läs och prova.

Vet din familj om hur jobbigt du har det?

Har du pratat med till exempel elevhälsan om hur du mår?

Du kanske behöver hjälp och stöd. Fundera tillsammans med dina föräldrar om du är under 18 år.

Vårdcentral, ungdomsmottagning, första linjen, Bup.

Skriv gärna igen och berätta hur det går för dig,

många hälsningar Snorkel.