Orolig för en vän

Hej! Jag är en 14-årig tjej och på sista tiden har jag märkt hur min farbror och hans fru behandlar min kusin väldigt illa. Vi kallar min kusin för Gustav, och hans pappa dog när han var väldigt liten. Sedan dess har han bott med sin mamma, styvpappa och sina "nya" småsyskon. Jag har aldrig hört någon i den familjen säga något snällt eller uppmuntrande till Gustav. ALDRIG. Gustav har de senaste åren vart nedstämd och ledsen.. Senaste gången jag var hos de så såg jag skär-märken upp över hela hans armar. Jag är så himla orolig för honom!!! Jag vill jättegärna prata med honom, men hur ska det gå till?? Vad ska jag säga/göra??? SNÄLLA SVARA, detta är något som jag kan ligga och grubbla på dagarna långa!

Hej, tack för ditt mail. Jag uppfattar att du skrivit tidigare, jag kunde då svara till din mail, vet inte om du fick det svaret. Nu har du inte uppgivit någon mailadress. Du är orolig för din kusin, har märkt att han inte har det bra hemma, att han blir kränkt på olika sätt och att han troligtvis har gjort sig själv illa med flit. Med största sannorlikhet så mår han inte bra, och du är väldigt väldigt orolig. Man kan inte ta ansvar för hur någon annan mår, men att säga till honom att du ser att han inte mår bra, berätta för honom om vilka alternativ till hjälp som finns, och/eller se till att någon pålitlig vuxen vet om hur han mår, samt att motivera honom att ta emot den hjälp som finns, är viktiga och betydelsefulla saker man kan göra. När man själv är ung behöver man "lämna över" ansvaret till någon vuxen. Man kan vända sig till socialtjänsten, både anonymt eller med namn. Det kan man göra som "orolig medmänniska" som misstänker att någon far illa, en så kallad "orosanmälan" eller han kan ringa själv. Han kan också vända sig till elevvården på sin skola, ungdomsmottagningen eller till BUP. När man fyllt 18 år, så blir det kontakt med unga vuxna inom psykiatrin. Har du berättat för dina föräldrar om vad du misstänker och har sett? Kan de hjälpa dig att prata med din "kusin"? Då kan ni berätta att ni sett att han inte mår bra, verkar ha det tungt hemma samt att ni vill hjälpa honom. Att göra sig själv illa, du har sett skärmärken, eller ännu allvarligare, att han försökt ta sitt liv, är något man ska ta på allvar! Du kan visa honom den här sidan, om självskadebeteende och om vad man kan göra. Det finns också mycket information under andras frågor och svar i frågelådan. Du går och oroar dig nu, mår dåligt själv över det du misstänker och det du sett, berätta för dina föräldrar så att du slipper gå ensam med din oro. Ni har inte kontakt så ofta, står inte varandra så nära, tycker du att det skulle vara svårt att prata med honom om detta? Kanske kan du skriva till honom, maila eller ringa. Säga precis som det är att du är jätteorolig, och att du pratat med dina föräldrar. Han kanske redan har en kontakt, som hjälper och stöttar honom, att få veta det kan också göra dig lite lugnare. Många hälsningar Snorkel