Oroar mig för framtiden och ensamhet.

Hej, är en tjej på 18 år som har problem med ensamhet.

Jag har under en längre tid känt mig ensam. Jag är mest orolig för framtiden och hur det kommer bli efter sommarens slut.

Jag kommer att gå ett extra år på gymnasiet, och min vän har redan tagit studenten. Och jag har ett specialschema som gör att jag är i skolan mellan 2-3 dagar i veckan.

Då sitter jag i biblioteket i ca 4 timmar i skolan ensam. Under förra året var jag väldigt ensam men då hade jag iallfall min vän jag umgicks med i skolan.

Men detta året som kommer nu, så kommer jag inte ha min vän och hon har kille nu och jobbar mycket och hör inte av sig så ofta till mig. Och jag är så säker på att jag under detta året i skolan kommer vara mera ensam än förr. Och jag känner att jag inte klarar det.

Det enda jag gör med mitt liv är att gå till skolan, där jag oftast sitter och lyssnar på musik och deppar över en man jag älskat i över 2 år men pga omständigheter kommer det aldrig att vara möjligt för oss att vara tillsammans.

Sen går jag hem och tittar på film och serier och drömmer om en verklighet som inte finns utan bara finns i filmer. Jag fantiserar otroligt mycket tyvärr, men jag känner att jag mår väldigt bra av att fantisera och leva mig in i en overklighet.

Men ibland kan jag försvinna bort så mycket att jag inte kan skilja på overklighet och verklighet. Detta är vad jag gör med mitt liv och så träffar jag en kompisar mellan 3-4 ggr i månaden.

Det jag behöver hjälp med är, tips på hur jag kan få mitt liv känns värdigt att leva och vad jag kan göra åt ensamheten. Dessutom behöver jag tips på någon psykolog att prata med, det är så jäkla mycket mer som tynger ned mig.

Så jag vet snart inte vad jag ska ta vägen.

Vet ni någon psykolog som tar emot klienter, tänker nu pga corona träffas man nog inte i verkligheten utan man pratar digitalt men jag gillar inte att ha möten digitalt. Då det känns så obekvämt och på något sätt känner jag mig väldigt utsatt av att använda elektroniken vid samtal.

//Väldigt tacksam för svar och hjälpen

Hej, tack för ditt brev.

Ursäkta att du fått vänta på svar, men vi har haft några tekniska problem i frågelådan förra veckan, men nu fungerar allt igen.

Du beskriver på ett mycket bra sätt hur saker vi gör, beteenden, fungerar väldigt bra och är positiva på kort sikt, men på längre sikt blir de direkt negativa, får oss att ”fastna” i negativt beteende och i en ond cirkel.

Du beskriver också dilemmat med att leva i ”där och då” istället för ”här och nu”.

Du skriver att du mår bra av dina ”fantasier” leva i en ”fantasivärld” och det gör man ju ibland, och kortsiktigt.

Men på längre sikt så hindrar det en att ”ta tag” i sin ensamhet, hitta sätt att möta andra, förändra, lära nytt, gå vidare etc. Det hindrar dig på lång sikt.

Du vet med förnuftet att det inte blir ni två, men din känsla är att du fortsätter fantisera och deppa.

Prova BETEENDEANALYS på webbsidan om du vill, en hjälp att se hur problembeteenden- som ofta fungerar på kort sikt, hindrar oss och ställer till problem på lång sikt.

Se och läs instruktion och information, prova först med färdiga svarsalternativ.

Hur bryter man ensamhet? Gå med i en förening, skaffa nytt intresse, börja träna, våga ta initiativ till småprat (träna stegvis) vistas i sammanhang som ökar möjligheten att träffas, fundera om det finns någon i närmiljön du SKULLE vilja vara med mera/lära känna.

Etc. Att ”stanna hemma” och fantisera är tyvärr motsatsen.

Du kämpar på med en gymnasieutbildning, du har i detta ändå framtidsplaner och framtidsmål.

Att ha tydliga målsättningar, målbilder är viktigt för att ”hitta rätt” Vet vi inte vart vi vill och ska är risken stor att man tappar motivation eller går vilse.

Vart är jag nu och vart vill jag nå. Vad behövs för att komma dit. Läs mera om målsättningar på www.snorkel.se

Du har också fastnar i skräck och rädsla- negativa tankar, om hösten, skolan och ensamhet. Det är inte konstigt, eftersom du upplevde dig ensam förra året MEN, om du tänker detta redan nu, tänker negativt och detta får dig naturligtvis att bli ledsen och orolig- denna ledsnad och oro påverkar det du sedan gör.

(kanske ”ger upp”, är ledsen och inte öppen för nya kontakter, ångestfylld och bara fokus på kroppen, deppar hela sommaren, klankar ner på dig själv, isolerar dig etc etc)

Tankar är vårat självprat- som vi hade en person på axeln som hela tiden kommenterade, och sa saker till oss om vad vi gjorde, vad som händer mm.

Om man TROR på dessa tankar, tar dem för sanning, och FÖLJER tankarna så kan det bli problem.

Tankar är tankar, ingen sanning, men de styr och påverkar oss mycket.

Om vi tänker positiva tankar som att vi kommer att ha alla rätt på provet, vinna en massa pengar eller att vi är älskade av alla så tror vi inte alls på det, men om vi tänker motsatsen så tror vi på det.

Det är lätt att fastna och "älta" negativa tankar, och att de tynger ner en och skapar en massa onödig oro.

Att försöka "tvinga sig själv" att inte tänka på något går inte, prova med att säga till dig själv "jag får inte tänka på en rosa elefant, får absolut inte tänka på en rosa elefant, med sin långa rosa snabel och stora rosa öron. Får inte tänka på den rosa elefanten.

Vad händer då?

Jo det är precis just det du gör, tänker på den rosa elefanten.. Eller hur?

Börja med att lägg märke till och notera hur dina negativa tankar ser ut, bara se på dem som tankar, acceptera att du har dom som alla andra tankar du har.

Det är bara tankar. Föreställ dig att tankarna glider förbi som moln på himlen, kommer, glider förbi och ett nytt moln, en ny tanke kommer och går. Låt dem glida förbi utan att fastna i dem. Säg till dig själv, "där kom en TANKE om att jag blir ensam"

Och där kommer en tanke om att jag kommer att misslyckas" osv.

Detta handlar om mindfulness, medveten närvaro, att styra fokus och uppmärksamhet, om att vara precis här och nu i det som händer, istället för ”där och då” det som vi inte kan påverka eller vet något om.

Din oro för hösten redan nu, förstör och påverkar din sommar, och MINSKAR chansen att hösten blir bra och fungerar, du kanske träffar någon helt ny kompis.

Läs mera om medveten närvaro och prova övningar här på webbsidan

eller i Appen Snorkelövning som du kan ladda ner gratis.

Du kan också prova att distrahera dig själv på olika sätt, gå helt in i det du gör istället för att ha fokus på tankarna om ”framtida tänkta katastrofer”.

Beskriv tyst för dig själv det du gör, nu går jag vägen fram här, ser bilar, träd, människor, nu tar jag fram en tallrik, sked, öppnar kylen tar fram fil och flingor.. etc.

Fysisk aktivitet, att träna ganska hårt är också en bra distraktionsteknik.

Du kan träna att parera varje negativ tanke om dig själv med en positiv.

Gör en lista över positiva saker om dig själv att ha tillhands.

Tex jag är en bra vän, jag är bra på matte, jag har ett vackert hår, jag har klarat att sjunga inför publik, jag är bra på att lyssna och inte avbryta andra, jag gör så gott jag kan etc.

Du kan be någon närstående om hjälp med att göra listan.

Att säga STOPP till sig själv då man börjar jämföra sig med andra är också en teknik, man är bra på olika saker, den enda man egentligen kan jämföra med är sig själv och hur man kämpar mot sina egna (rimliga) mål.

Annat som kan vara till hjälp, då du fastnar i dina negativa tankar, när de kommer, är att ifrågasätta dem lite, inte ta dem för annat än tankar, inte någon sanning. Det är en skillnad att tänka;

-Jag ger upp! eller -Jag ska pröva ett annat sätt

-Jag kan inte göra bättre eller -jag kan alltid bli bättre

-jag kommer aldrig att klara det eller -jag ska lära mig hur man gör

-Det här är för svårt eller -Det här kanske tar lite längre tid

Du önskar någon att prata med, hjälp med att hitta en psykolog.

Jag vet inte alls var du bor, men visst finns det psykologer som tar emot klienter in vivo trots Corona.

Jag tror att du måste fråga där du bor, börja med Vårdcentralen eller elevhälsan på din skola.

Hoppas detta var en liten bit på vägen.

Skriv i frågelådan igen om du vill. Läs också andras frågor/svar. Kram från Snorkel