Konstiga symtom från kroppen som skrämmer mig mycket.

Hej, jag är 16 år och har en fråga angående ångest. Det är en lång historia så kommer göra den så kort som möjligt. min pappa drabbades av stroke när jag var 2 år gammal och med det epilepsi. jag var ofta med när han fick anfall och påverkas av händelserna än idag.

Jag har mardrömmar om det rätt så ofta och har svårt att på något sätt bli påmind om det som hänt. Jag har nu, ända sen jag kan minnas, upplevt konstiga symtom men länge tänkt att jag bara över analyserar min kropp för jag är rädd att jag själv ska drabbas av ett anfall någon gång. Nu börjar jag däremot tvivla på om det verkligen är så. Det är svårt att beskriva känslan - det är som att min kropp skakar inuti, men det syns inte på utsidan. Jag känner mig svag och har svårt att koncentrera mig och fokusera på det jag gör. Jag blir klumpig för det känns som jag ska svimma. Jag fastnar i mina tankar och övertänker. Detta händer i princip varje dag och har varit så som sagt sen jag va liten, men fortfarande är det lika skrämmande varje gång.

Min fråga är helt enkelt, är detta symtom på ångest? Eller borde jag vara mer orolig än vad jag redan är? Om det är ångest, hur kan jag då få det att sluta?

Hej, tack för ditt brev.

Det låter nästan som om dina upplevelser, tankar och känslor i samband med din pappas sjukdom under din uppväxt har satt djupa spår. Nästan blivit ett trauma för dig, som du kämpar med att tränga bort och inte minnas. Just detta att "tränga bort" det jobbiga du upplevt kan ha blivit en fälla för dig, gjort att du fastnat i din rädsla. Låter nästan som PTSD symtom.

Om man varit med om ett trauma av något slag, (vad som upplevs som trauma är väldigt individuellt) så kan man efteråt drabbas av PTSD, post traumatiskt stressyndrom eller sk ”stressreaktioner”.

De mest framträdande symtomen på PTSD är:

• överdriven vaksamhet

• undvikande beteende – ovilja/oförmåga att prata om traumat eller något som relaterar till det

• återupplevande av traumat, ofta som påträngande minnen, så kallade flash-backs, eller mardrömmar

Personer som lider av PTSD kan bli känslomässigt avskärmade, får koncentrationssvårigheter, sömnproblem, ångest, depressioner, med mera.

Många människor som upplevt traumat ”läker av sig själva” men om man ”fastnat i symtomen” och inte kommer vidare, fastnat i undvikanden och hög ångest, så kan man behöva psykologisk behandling för just detta. Under 1177 region Uppsala och V G region finns bra information och material om ptsd och andra traumareaktioner.

Ångest är smärtsamt och mycket obehagligt ibland, men inte på något sätt farligt. Ångest är kroppens reaktion på en "upplevd fara" det är en överlevnadsstrategi som vi haft sedan vi var "grottmänniskor", och helt avgörande för mänsklighetens varande, fortlevnad och utveckling. Även idag är det viktigt, än om vi inte alls lever med "faror" på samma sätt som förr, då giftiga växter, farliga djur och insekter, vattenmassor, jordskred, och andra krigsinställda infödingar var en stor del i vår vardag. Vi upplever en "fara, ett obehag", (ofta är reaktionen inlärd utefter tidigare erfarenheter,) (och vi har som en "inbyggd scanner" som scannar av omgivningen efter dessa faror vi är rädda för) hjärnan signalerar FARA och hela kroppen ställer in sig för att kämpa eller slåss, fly eller undvika denna "upplevda fara, kämpa för överlevnad.

Problemet är att hjärnan kan inte skilja på en "verklig" fara, och en fara som bara finns i vårt huvud, tankar och fantasier. Systemet kickar igång på samma sätt.

Om man blir jagad av ett livsfarligt djur, och man måste använda alla sina sinnen för att fly och slåss mot detta djur, så behövs en massa "extra styrka" i kroppen. Hjärtat pumpar snabbt, slår hårt, pulsen ökar och andningen blir snabb och ytlig. Detta för att blodet snabbt ska ut till musklerna för att göra oss starka och snabba, andningen blir snabb och ytlig för att syresätta blodet snabbt, av samma anledning. Vi får tunnelseende - allt fokus på faran, inget annat ska ta uppmärksamheten. Det är även så att det vi uppmärksamma förstärks och ökar (visst har du sovit bredvid någon som snarkar extra högt, man kan inte tänka på något annat, känns som det ekar i hela rummet). Kroppen blir spänd och flykt eller försvarsinställd. man upplever ett starkt "inre kaos". Hyperventilering (snabb ytlig andning) innebär ofta att man får obalans mellan koldioxid och syre, vilket ger yrsel, illamående och svimningskänslor.  

Andra funktioner i kroppen sätts i vila, då de inte behövs i kriget för överlevnad, tex matsmältning, vilket ger olika symtom från mage och tarm. mm. Det händer mycket i kroppen. Våra tankar blir också helt fokuserade på allt detta med "faran" och det som händer i kroppen. man skulle inte reagera på detta OM man blev jagad av ett farligt djur, men om man är hemma i soffan, börjar tänka på något man tycker är hemskt, eller om man har panikångest och "faran" är minsta lilla pirr i magen och en stark rädsla för att få en panikattack och just denna rädsla driver igång hela alarmsystemet/paniken, så blir det mycket obehagligt.

Då det handlar om ångest behöver få igång kroppens andra system istället "lugn och ro" systemet. Om man kämpar och kämpar med att få bort ångesten, upplever symtomen som mycket skrämmande, är fullt krigsberedd, andas snabbt och ytligt, har fullt fokus på "faran" spänner hela kroppen, och "tänker paniktankar" (varför släpper det inte, står inte ut, detta är så fruktansvärt, vad ska jag göra osv.) just för att du är så rädd att det inte ska släppa, eller undrar över vad det EGENTLIGEN är, så tar det mycket längre tid att det släpper, ångesten sjunker. Man får ytterligare en mycket obehaglig erfarenhet - nästa gång i en liknande situation blir man jätterädd att det ska bli så igen- och så börjar alarmsystemet gå igång just av den rädslan... I en ond cirkel. Tror du att det kunnat bli så för dig?

På denna webbsida, där man under VAD ÄR och VAD GÖRA hittar strategier och verktyg för att på olika sätt träna sig i att hantera ångest, alltså inte bli så rädd när den kommer, utan bemöta alarmsystemet (om man inte behöver fly eller slåss) med att så att säga- säga till kroppen, "det är ok, lugna ner dig, behövs er inte fly eller slåss"

Viktiga strategier är att andas lugnt, slappna av, distrahera sig själv, skifta fokus, göra saker som får igång lugn o ro-systemet (ta ett varmt bad/dusch, smörja in sig, se vackra minnesbilder, lyssna på vacker musik mm.

Du har det jättetufft, har stark rädsla och ångest, gissar att du också är jätterädd för att bli/ha blivit  sjuk, få stroke och/eller epilepsi. Och du kämpar på olika sätt att få bort din rädsla, att göra dig själv "säker" och i och med det slippa din skräck. Kontrollera, känna efter, kolla av.

Problemet är att om man kämpar för att "skydda sig" och på olika sätt försöker undvika och förhindra, alltså sätt där du försöker undvika "det hemska" med att kontrollera, läsa eller höra om symtom eller sjukdomar, bara gör att du blir allt mera rädd och orolig.

Och jag gissar att du hela tiden har ditt fokus, kollar av dig själv och "försäkrar dig om " att du inte är sjuk eller drabbad på något sätt, av någon farlig sjukdom, eller tecken på begynnande "reaktioner i kroppen".

Allt det du gör, alla dina tankar och allt du gör för att försäkra dig om att du inte har någon farlig sjukdom, gör att du fastnat totalt i skräck, och den tar allt mera av din uppmärksamhet, ditt liv och din livskvalité.

Att hela tiden ”kolla av" så man inte är sjuk” eller kämpar för att undvika att tänka på när din pappa var sjuk och vad som hände, blir din fälla, på samma sätt som om man säger till sig själv "jag får inte tänka på en rosa elefant!"...Får absolut inte tänka på den rosa elefanten med sin långa rosa snabel.. Prova det, bara genom att tänka/säga så till sig själv så tänker man på en rosa elefant, så ekvationen är omöjlig.

Alla dina undvikanden, alltså saker du inte kan göra för att du är rädd för att bli sjuk eller rädd för att få mera ångest eller rädd för dina minnen, gör din situation allt värre, det är så ångest fungerar! Gissar att det är så också, att du gör en massa saker för att inte "det farliga ska hända" ångest brukar funka så.

Ingen vill känna skräck, eller hur, och då försöker vi skydda oss och undvika det vi TROR är farligt...

Är man t.ex. rädd för hundar, (man kanske har blivit riktigt skrämd någon gång av en hund och börjat bli rädd,) så tänker man ju att ALLA hundar är livsfarliga, att de kan skada en svårt, att man måste akta sig för alla hundar etcetera.

Man blir rädd bara man hör talas om hundar, eller hör en hund skälla.

Man kanske går långa omvägar för att slippa se eller möta en hund, slutar att gå hem till kompisar med hundar eller inte vill se på TV, IFALL det kanske dyker upp en hund i något program..

Man är spänd och uppmärksam hela tiden, kollar, lyssnar, så att man ska vara beredd, kan skydda sig och fly.

Man går och är rädd och orolig hela tiden, och vid minsta lilla misstanke om att en hund är i närheten, så blir man livrädd, fast man med förnuftet vet att den är kopplad, instängd i en låst bil, inte är mer än en liten valp och ofarlig...

För man törs inte lita på sig själv, eller andra, den SKULLE ju kunna vara farlig, TÄNK OM den är farlig, kommer ut, rusar på mig... etcetera.

Så där håller ångesttankar på om och om igen.

Jättejobbigt. Ångest är alltså ett system vi har i kroppen för att göra oss starka och snabba vid verkliga faror, då behöver vi allt blod ut i musklerna, vi behöver kunna fokusera på faran, springa snabbt etc. Vår hjärna larmar ut i kroppen och systemet sätter igång, hjärtat pumpar ut blod, vi andas snabbare för att syresätta blodet, vi spänner och och förbereder oss i kroppen, med mera. (läs mera om just ångest på den här hemsidan) helt ofarligt och inte konstigt alls om vi rusar iväg från ett farligt lejon eller försvarar oss mot en rånare som försöker ta något ifrån dig, men när du sitter i soffan och tänker på farliga sjukdomar, får minnen och hjärtat börjar dunka, du andas snabbare och blodet rusar i kropp och huvud, då blir man ännu räddare och verkligen TROR PÅ att man är sjuk.

Du skulle behöva lista ner alla situationer då du blir rädd och orolig, och skriva ner vad du gör då, och även skriva ner alla saker du INTE kan göra, för att du är så rädd och orolig.

Just de sakerna behöver man börja göra igen, träna på att göra i små steg. Och då använda tekniker som andning och avslappning för att kunna stanna kvar i situationen, och ångesten och rädslan sjunker undan.

Ibland kan man även behöva jobba med att distrahera sig själv, bryta sina tankar om sjukdomar och svåra saker, då man har fastnat i dem eller behöver koncentrera sig på andra saker, som t.ex. i skolan.

Medveten närvaro- mindfulness, handlar om att styra fokus och uppmärksamhet. Styra den utåt, i det som händer i det man gör, istället för att att ha all uppmärksamhet på tankar om kroppen och sjukdomar.

Har du någon att prata med, som känner till din ångest, vet dina föräldrar? Vet de om din rädsla för att även du skulle drabbas av t.ex. en stroke?

Vet de vad ångest är? Kan ni inte tillsammans läsa på den här hemsidan? Har du någon kontakt på elevhälsan? Det kan vara så att du behöver hjälp för att kunna hantera din ångest, våga sluta med dina undvikanden, och hur du hela tiden kollar, och kontrollerar.

Då man har denna starka ångest, kroppen är ”krigsberedd” så är det helt omöjligt att kunna sova, inte konstigt alls, vem lägger sig och sover då man upplever att man är mitt uppe i ett slagfält, i ett krig??? Du har också ofta mardrömmar.

Det är viktigt att kroppen får återhämta sig, gå ner i varv, att inte larmsystemet är på full styrka hela tiden. Sömnen är viktig och kan vara svårt att vända på egen hand, du kan behöva hjälp under en period.

Prata med dina föräldrar om kontakt på VC, Bup eller börja med att prata med skolsköterska eller kurator på din skola.

På denna webbsida, www.snorkel.se där man under VAD ÄR och VAD GÖRA hittar strategier och verktyg för att på olika sätt träna sig i att hantera ångest, alltså inte bli så rädd när den kommer, utan bemöta alarmsystemet (om man inte behöver fly eller slåss från en verklig fara) med att så att säga till kroppen, "det är ok, lugna ner dig, behövs er inte fly eller slåss" inte spänna sig, inte fly, inte tro på sina katastroftankar.

Viktiga strategier är att andas lugnt, slappna av, distrahera sig själv, skifta fokus, göra saker som får igång lugn o ro-systemet (ta ett varmt bad/dusch, smörja in sig, se vackra minnesbilder, lyssna på vacker musik mm. Läs mera under krisfärdigheter. Prova t.ex. TIPP-färdigheter, se filmen på webbsidan.

Våra appar

Skills uppsala Snorkel reglera känsla (använd kod X330 gör sedan ett eget enkelt lösenord) handlar om just känslor, varför man har dem, beteenden som är kopplat till känslan och övningar i att reglera starka känslor som ”tar över” och nästan dränker oss (just övningar i att stanna upp, andas lugnt och slappna av)

Snorkelövning är olika röstövningar och instruktioner i att hantera ångest, krisfärdigheter, avslappning, andning mm

Prova också beteendeanalys som finns på Snorkels startsida, kan vara en hjälp att förstå sig själv, se sina reaktioner och beteendemönster man fastnat i.

Detta blev ett mycket långt svar, men tipsar dig också att läsa mera om negativa tankar på Snorkels webbsida, om hur tankar påverkar och styr oss. Snorkel - Tankar

Hoppas att detta kan vara en bit på vägen.

Prata med dina föräldrar och med skolsköterska/skolkurator. 

Läs också andras frågor och svar om oro/ångest i frågelådan.

Skriv i frågelådan igen om du vill

Kram från Snorkel

Du kan behöva hjälp med tekniker för att hantera din ångest, som t.ex. avslappning, andningsövningar och medveten närvaro.

(du hittar sådana övningar på den här hemsidan).

Prata med dina föräldrar och så får ni tillsammans fundera på om ni behöver hjälp ifrån elevhälsan eller kanske från BUP.

Skriv gärna igen om du vill, många kramar Snorkel.