Klarar inte träningen längre, är jag deprimerad?

Lyssna

Fråga

Hej! Jag undrar vad jag skall ta mig till. Jag är en 14 årig tjej och många säger att tonåren är tuffa. För mig har 2 månader varit väldigt tuffa och jag känner att det nästan känns som en depression. Jag har alltid varit en tuff tjej, men det lär jag vara eftersom jag hatar att visa mig svag. Jag har alltid hört ”bit ihop elr bryt ihop” och ”tyck inte synd om dig själv, det är bara du som kan göra något åt saken”. Nu klarar jag inte att vara med på ett halvt pass innan jag tappar allt. Jag kör handboll på hög nivå, 6 ggr i veckan. Kraven är höga och om man skall sänka dem så kan man lika gärna sluta. I 2 månader, lika länge som jag känt mig nere har träningen gått åt skogen. Träningen betyder allt för mig och i min familj kallas sporten för livsstil. I skolan är jag bäst i klassen. Hemma är jag älskad av min familj och jag älskar dem. Ingenting är egentligen fel, men på nåt sätt har allt blivit fel. Jag har alltid fått höra vilken glad och vacker tjej jag är och hur stolta alla är över mig. Jag vill inte göra de missnöjda och inte heller mig själv. Dock känner jag mig nästan aldrig glad längre och jag är rädd att förlora mina vänner. Om jag inte sätter träningen snarast kommer mina tränare skippa mig. Jag kan inte tänka mig ett liv utan handboll. Jag vet att alla säger ”Prata med någon”. Men det är inte så himla lätt. Mina vänner vet om min situation och en 18 årig tränare råkade veta av misstag samt mina huvudtränare som jag idag nämnde det för. Jag skulle tycka det var skönt att få ett svar på vad som är fel... för nu vet jag inte vad det är och jag vill få ett svar innan det går för långt. Jag drabbas ibland av ångest i samband med måendet och det kan vara över allt. I hallen, på träningen, i skolan elr hemma. Jag river och nyper sönder mina armar då och ibland händer det att jag bryter ihop på t.ex. toalettgolvet. Det är svårt att få med allt som pågår och jag läste om depressionen på 1177 och tyckte att allt passade in på mig. Jag vill veta vad det är och utan att mina föräldrar blir inblandade.

Svar

Hej, tack för ditt mail. Du beskriver en tuff och slitsam livssituation, dessutom beskriver du tankar om att behöva eller be om hjälp, att inte orka, att må dåligt, är tecken på svaghet. Det du beskriver är kanske en reaktion på just det, att det är symtom på stress och ångest att du fått svårare att klara träningen, upplever "panikkänslor" och att du känner dig nedstämd och nästan aldrig glad. Du kanske är fysiskt och psykiskt ”slutkörd” efter en mycket tung period. Ofta blir vi mer medveten om detta först då vi haft en allt för stressande livssituation under en längre period. (då det gått lite för långt) Stress kan vara något bra, något som gör oss alerta, fokuserade och förberedda på någon ”svår uppgift eller situation” vi ska klara av. Det är samma system i kroppen som vid ångest. Det som är viktigt är återhämtning, att man låter kropp och knopp hitta ett lugnt läge igen, och naturligtvis är sömnen jätteviktig. (Vi kan nog klarar oss under en kortare period med lite sömn och för lite återhämtning, men sedan orkar inte kropp och knopp längre, och man märker av olika symtom, både från hjärnan och rent fysiskt. Som sömnsvårigheter, koncentrations och minnes svårigheter, nedstämdhet, depression, ångestsymtom mm) Tyvärr är det inte så enkelt med sömnen och återhämtning, om man ligger och tänker att "jag måste sova" "jag måste slappna av" "jag borde träna" "hur ska det gå för mig" osv då går det inte alls, kroppen blir då uppstressad, försvarsinställd, kampberedd, och vem kan sova eller vara lugn och avslappnad mitt under en livsviktig kamp. Så även där är det att träna andning, avslappning och tekniker för lugn o ro, kvällsrutiner mm som "intalar" kroppen att det är OK att slappna av och komma till ro, den behöver inte vara "stridsberedd". Fysisk aktivitet är en jättebra återhämtning, OM inte den också till slut blir ett stressmoment, med allt för mycket krav och ger mindre energi än den tar. Du tränar otroligt mycket, och hamnat i ett läge då "träningen är allt" även för din familj, då finns risken att träningen börjar kännas som ett krav.. Tror att detta är något som de flesta som tränar och tävlar på hög nivå kan känna igen. Du beskriver att du börjat få allt mer ångest, då du t.o.m nyper och skadar dig själv för att "återta" kontrollen, detta är något att ta på stort allvar och som du behöver få hjälp med. Det låter nästan som om du "straffar" dig själv. Att vara bra, t.o.m med jättebra och "bäst" är fantastiskt, men även det skapar krav och tankar på vad som skulle hända OM jag inte var bäst längre, om jag skadar mig, om jag inte orkar. Som all ångest ställer dessa "tänk om" tankar till problem och skapar en ständig inre oro och press. Du är inte "villig" att minska på träning, tyvärr är det väl så att din kropp håller på att "sätta stopp" att du slitit för hårt under en längre period, både fysiskt och psykiskt, pressat dig själv och kanske känt en sorts inre press från omgivningen. Nu orkar du inte längre varken fysiskt eller psykiskt. Då blir träningen lidande fast du inte vill det. Att lyssna på din kropp och knopp, satsa på återhämtning, minska lite på kraven, berätta om hur du mår för familj och tränare, ta emot hjälp, är kanske det bästa du kan göra för ett fortsatt gott träningsresultat på sikt. Det är lite olika vad som blir återhämtning för olika personer, men tekniker som avslappning, medveten närvaro och andningsövningar kan vara ett sätt. Det finns många instruktioner och övningar både på webbsidan samt vår App Snorkelövning som du laddar ner gratis. Går man länge med en förhöjd stressnivå, utan återhämtning, det kan vara skadligt för kroppen, och man börjar få symtom, som tex tryck över bröstet, ont i magen, extra känslig, svårt att sova mm i en ond cirkel (läs mera om stress under flikarna VAD ÄR och VAD GÖRA på webbsidan) Hur ser det ut i ditt liv just nu, prova att fyll i formuläret BALANS I LIVET och använd VECKOKORT FÖR BALANS I LIVET som finns på webbsidan, vad ger dig kraft och energi och vad tar kraft och energi? Det kan ge dig en hint om saker du kanske behöver förändra, öka eller minska i livet. För naturligt vis, OM man har en allt för stor obalans, ständigt lever i stark stress och press, så behöver man minska på det, inte bara jobba med återhämtning. Fundera lite över din livssituation, hur du skulle kunna få mera balans, plats för återhämtning och vila, och få en rofylld sömn. Läs mera på denna webbsida prova övningar och ladda ner Appen Snorkelövning. Berätta för din familj, du behöver deras stöd och de behöver få veta hur du mår, och för dina tränare, detta måste vara en känt problem för dem, krav, stress och press, balansen mellan träning och övriga livet. Det finns kanske ett stödprogram för detta inom din klubb. Lyssna på dig själv och din kropp, ta ditt mående på allvar. Med stöd och hjälp finns alla chanser att du börjar må bättre igen. Skriv igen i frågelådan om du vill och berätta mera. Kram från Snorkel