Känns som jag ska dö av ångestattack.

Känns som jag dör varje gång jag får en ångestattack i skolan men också hemma, men vet inte vad som triggar eller hur jag får stopp på det.

Hej, tack för ditt brev.

Ångest är smärtsamt och mycket obehagligt ibland, men inte på något sätt farligt. Ångest kroppens reaktion på en upplevd "fara" det är en överlevnadsstrategi som vi haft sedan vi var "grottmänniskor", och helt avgörande för mänsklighetens varande, fortlevnad och utveckling. Även idag är det en mycket viktigt funktion, än om vi inte alls lever med "faror" på samma sätt som förr, då giftiga växter, farliga djur och insekter, vattenmassor och jordskred, och andra krigsinställda infödingar var en stor del i vår vardag, och vi behövde reagera och agera snabbt och utan att tänka.

Problemet är att vår hjärna inte kan skilja på en "verklig" fara, eller en "fara" som bara finns i våra tankar eller fantasier, något som inte händer just nu utan vi bara tänker att det kanske skulle kunna hända... Hjärnan uppfattar bara våra "katastroftankar" om fara och signalerar till kroppen att det ÄR fara... faktiskt helt i onödan.

Vi upplever en "fara, ett obehag", ofta är reaktionen inlärd utefter tidigare erfarenheter, vi har tidigare upplevt något liknande obehagligt, (och vi har som en "inbyggd scanner" som scannar av omgivningen efter dessa faror vi är rädda för) hjärnan signalerar FARA och hela kroppen ställer in sig för att kämpa eller slåss, fly eller undvika denna "upplevda fara, kämpa för överlevnad.

Om man blir jagad av ett livsfarligt djur, eller det börjar brinna i huset, och man måste använda alla sina sinnen och uppmärksamhet för att fly och slåss mot detta, så behövs en massa "extra styrka" i kroppen. Hjärtat pumpar snabbt, slår hårt, pulsen ökar och andningen blir snabb och ytlig. Detta för att blodet snabbt ska ut till musklerna för att göra oss starka och snabba, andningen blir snabb och ytlig för att syresätta blodet snabbt, av samma anledning. Vi får tunnelseende - allt fokus på faran, inget annat ska ta uppmärksamheten. Kroppen blir spänd och "beredd på aktivitet"

Det är även så att det vi uppmärksammar, har fokus på, förstärks och ökar i styrka (visst har du sovit bredvid någon som snarkar extra högt, man kan inte tänka på något annat, känns som det ekar i hela rummet).

När man har ångest och kroppen uppfattar det som om vi ska "kämpa för vårat liv" så sätts andra funktioner i kroppen i vila, då de inte behövs i kriget för överlevnad, tex matsmältning, vilket ger olika symtom från mage och tarm. mm. Det händer mycket i kroppen.

Våra tankar blir också helt fokuserade på allt detta med "faran" och det som händer i kroppen. Du skulle inte reagera på detta om du blev jagad av ett farligt djur, men om man är hemma i soffan, eller i klassrummet, börjar tänka på något man tycker är hemskt, som kanske skulle kunna hända, åtminstone i tankarna, eller om man har panikångest och "faran" är minsta lilla pirr i magen och en stark rädsla för att få en panikattack och just denna rädsla driver igång hela alarmsystemet/paniken, så blir det mycket obehagligt.

När man upplever att en situation eller händelse är "obehaglig och farlig" på detta sätt, så sätter kroppens "larmsystem" igång, det förstärker då vår uppfattning om hur obehagligt och farligt detta är. Ofta så flyr man från situationen, slutar göra något eller undviker. Detta förstärker bara känslan, och man blir allt mera hindrad i att leva som man vill och ångesten ökar i allt fler situationer.

Istället behöver man få igång kroppens andra system "lugn och ro" systemet. Om man kämpar och kämpar med att få bort ångesten, är fullt krigsberedd, andas snabbt och ytligt, har fullt fokus på "faran" spänner hela kroppen, och "tänker paniktankar" (varför släpper det inte, står inte ut, detta är så fruktansvärt, vad ska jag göra, känns som jag ska dö osv.) just för att du är så rädd att det inte ska släppa, så tar det mycket längre tid att det släpper, ångesten sjunker. Man får ytterligare en mycket obehaglig erfarenhet - nästa gång i en liknande situation blir man jätterädd att det ska bli så igen- och så börjar alarmsystemet gå igång just av den rädslan... I en ond cirkel.

Man behöver skaffa sig lite kunskaper om sin egen ångest, just vad som triggar igång, hur man tänker, hur det känns i kroppen, vad man gör (undviker, flyr på olika sätt) samt vilka konsekvenser det får på kort och lång sikt.

Vad gör du hemma och i skolan då du upplever ångest? Har du några "krisfärdigheter" och strategier för känsloreglering och för att hantera ångest?

På denna webbsida, där man under VAD ÄR och VAD GÖRA hittar strategier och verktyg för att på olika sätt träna sig i att hantera ångest, alltså inte bli så rädd när den kommer, utan bemöta alarmsystemet (om man inte behöver fly eller slåss) med att så att säga- säga till kroppen, "det är ok, lugna ner dig, behöer inte fly eller slåss" gör så här istället.

Viktiga strategier är att andas lugnt, slappna av, distrahera sig själv, skifta fokus, göra saker som får igång lugn o ro-systemet (ta ett varmt bad/dusch, smörja in sig, se vackra minnesbilder, lyssna på vacker musik mm.

En bra början för att kartlägga situationer, hur det känns i kroppen, vad som triggar, är att använda beteendeanalys- se en kedja av händelser.

Du kan hitta beteendeanalys på Snorkels startsida www.snorkel.se. Problembeteendet blir det du gör i situationer då du börjar "känna av" ångest. Kanske undviker, går hem, eller annat. Som blir en ond cirkel av ökad ångest. Läs info. se film, se färdiga exempel, så förstår du mera vad beteendeanalys handlar om.

Läs också mera på www.snorkel.se om just oro/ångest och vad man kan göra. Läs också andras frågor och svar om ångest i frågelådan.

Snorkel har också två appar

Snorkelövning, med olika röstövningar hur man kan bemöta till exempel en ångestattack.

Skills Snorkel känsloreglering, om känslor och hur man kan minska starka känslor. Använd kod x330.

Hoppas att du har stöd från din familj och från lärare, som kan hjälpa dig när du ska träna på att hantera din ångest.

Skriv igen till frågelådan om du vill. Kram Snorkel