Känner mig deppig, aldrig glad

Vågar inte prata! Jag vet inte vad som har hänt med mig, men det är i alla fall något som inte är som vanligt. Jag känner mig deprimerad, är aldrig glad längre. Men hur vet man att man är deprimerad då? Allt är bara så jobbigt, tar mig inte för någonting längre, äter ingenting, sover däligt ocg har svårt att koncentrera mig i skolan. Jag vet inte, kanske känner press och stress i skolan. Förlorade min pappa genom självmord när jag var sex år. Jag har aldrig pratat om honom med någon, och det är först nu som jag har börjat tänkt ordentligt. Jag stänger in mig själv mer och mer. I skolan är jag inte alls lika aktiv som jag borde vara. Jag har börjat skada mig själv och tänker allt mer på hur det skulle vara om jag inte fanns. Men nu känner jag själv att det gått för långt och jag får en enorm ångest varje gång jag gör mig själv illa. Vill berätta för någon, prata, men vågar inte ta första steget. Det känns så dumt och jag vet inte vad jag ska säga, det känns inte så allvarligt. Jag vill likson att någon till exempel lärare ska märka, men ändå är jag glad som vanligt i skolan bland kompisar och lärare, men när jag kommer hem lägger jag mig i sängen och bara gråter i stället. Jag har en lärare som jag känner att jag kan lita på men hur ska jag göra för att våga ta kontakt och säga någonting. Och vad ska jag säga? /15-årig tjej

Hej! Tack för ditt mail. Du har inte skrivit någon mailadress, så jag kan inte svara direkt till dig. Vilken jobbig situation du beskriver att du befinner dig i just nu och vilken bra beskrivning du har givit om hur du känner dig. Att börja skada sig själv och fundera på hur det skulle vara om man inte fanns är alvarliga tecken på att du inte mår bra, och är nedstämd/deppig. Vad klok du är som har tagit första steget att komma ur detta genom att: 1) skriva till snorkel 2) Att du har funderat ut vem du skulle kunna be om hjälp. Du beskriver en känsla av att allt är jobbigt, att du inte känner dig glad längre, äter och sover dåligt , inte är lika aktiv i skolan, har svårigheter med koncentrationen, att du känner press och stress i skolan. Allt det är tecken på att man är nedstämd/deppig och inte mår bra. Att skada sig själv kan vara ett sätt att avleda smärtan mar har inom sig, lättare att ha fysiskt ont, det går snabbare över. Men är ett farligt sätt och något som brara håller kvar det dåliga måendet. Du behöver andra sätt att hantera din ledsnad. Att du känner en enorm ångest efter du har skadat dig själv kan man se som tecken på att du ber dig själv om hjälp för att komma ur detta. Om man mår som du beskriver så ÄR det allvarligt men det finns hjälp att få så GE INTE UPP!! Jag förstår att du är trött efter att hållit masken i skolan varje dag.. det krävs mycket energi att försöka vara som vanligt så att ingen märker hur ledsen man är och att lägga sig ner och gråta efter en sådan tuff dag är ett sätt för kroppen och knoppen att lätta på trycket. Det är inte farligt att gråta en stund men om man har svårt för att sluta och det leder till att du får ångest och skadar dig så finns det tips om avslappningsövningar och mindfullness på hemsidan som du kanske kan testa. Du skriver att din pappa tog livet av sig när du var sex år och att du inte har pratat med någon om detta och det verkar som om du har många funderingar kring detta, finns det någon du kan fråga din mamma, farmor farfar, farbror etc. om vad som hände. Det är inte konstigt om du har många funderingar på vad som hände och varför. Att våga be någon om hjälp, behöva berätta om hur man tänker, känner och mår kan kännas jätteläskigt och det är lätt hänt att man, som du skriver , försöker intala sig själv att det inte är så farligt, och en önskan om att någon skulle se och förstå hur man mår ändå, är också lätt att förstå för då slipper man ta första steget själv. Jag tycker att du är jättemodigt som har tagit första steget och skrivit till Snorkel. Säg till din lärare att du vill prata enskilt med henne, sedan skulle du kunna visa detta brev eller skriva ett nytt, till din lärare och på så sätt be denne om hjälp, det blir lättare då att prata med henne om hur du faktiskt mår, efter hon läst det du skrivit. Och hon kan hjälpa dig vidare med att hitta någon annan mera lämplig att prata med sedan. Kan du gå till skol kuratorn eller skolsyster.. ett annat förslag är ungdomsmottagning. Du kan också få hjälp att komma i kontakt med BUP. tel nr till bup finns på hemsidan, läs också mera om vad som är viktigt, vad man kan göra då man känner sig ledsen och nedstämd. Kram Snorkel (Skriv gärna och berätta hur det går för dig)