Kämpat med ångest under många år, blir inte bättre.

Hej. Jag har haft panikångest i minst 30år. Har gått allt som går att gå. Provat troligen samtliga mediciner som finns. Känner igen allt som jag läst om men lärt mig hantera det.

Saken är den att nu sitter det bara i huvudet och är en social fobi. Vissa människor går bra och ibland får jag det ändå. Men nu är det så jobbigt att jag väljer att vara hemma själv mycket. Jag jobbar men tar 20-30mg stesolid för att klara av att vara på jobbet.

Jag får även lyrika utskriven men det hjälper inte.

Stesolid hjälper men jag vet att de är vanebildande. Jag slutade med alkohol för tre år sedan för det ökade och det blev de gånger jag var fri från panikångest. Jag tränar nästa varje dag äter rätt och gör alla övningar jag blivit tillsagd att göra. Hade kontakt på Affecta och har gjort många olika tester och de har kommit fram till att jag stressat för mycket i livet.

Frågan är kan det vara så att jag aldrig blir fri från det. Finns i släkten på båda sidor mina tre bröder har haft det men efter som jag kände till det så har de fått hjälp snabbt och kommit över det. Så sen som igår beställde jag en telefontid hos läkaren om min medicin. Jag har fått svaret att jag får lära mig att leva med det. Men hur skoj är det att inte kunna åka till vänner eller bara gå på en film utan att behöva ta massa stesolid för att fixa det.

Jag utsätter mig flera gånger dagligen för min panikångest så att utmana den det gör jag varje dag flera gånger. Helger och alla tillfällen jag får sover jag bort för att orka en ny vecka.

Börjar bli riktigt jobbigt att leva så här. Jag har inga självmordstankar eller liknande. Bara trött på att inget hjälper fast jag ger 100% både på övningar och min kondition.

Det enda positiva är att jag har fått reda på att det är stress. Så jag försöker att göra allt saktare öva på andningen men det är något jag gjort i många år.

Kan det vara så att man aldrig blir av med det. För varje sätt som panikångest har uppträtt har jag lyckats bryta. Men inte nu med min sociala fobi. Inget roligt liv att leva om det inte går att åka till sina vänner. Tycker efter mer än 30 år och de senaste 7-8 åren har jag jobbat med att bli fri från det och de sista 3åren har jag jobbat på allt som jag fått från läkare eller som jag läst mig till, men inget ger resultat. Ska säga att det var för ca 8 år sedan jag fick en remiss till en psykolog.

Hej, tack för ditt brev.

Du är lite "överårig" för denna frågelåda, men ångest är detsamma oavsett ålder så svarar dig ändå. Du har verkligen kämpat med din ångest under många år, och även gjort väldigt många bra saker för ditt liv och din livskvalitet. Du slutade med alkohol för flera år sedan, tränar nästan varje dag och äter "rätt och bra". Du är trött och less på att du kämpar med att "göra allting rätt" men att du ändå inte blir "ångestfri". Det du dock fastnat i är att du tar 20-30 mg Stesolid för att kunna vara på jobbet, och kanske även Lyrica ibland (även det starkt beroendeframkallande). Förståeligt på kort sikt, för att kunna arbeta, men konsekvensen på längre sikt är som att du ständigt säger till dig själv "du klarar inte din ångest på egen hand". Du kan heller inte delta i några sociala situationer, vara med vänner, bio etc, utan "kryckan" av Stesolid.

Egentligen är det så att den "träning" du gör i sociala situationer inte är "träning i att klara svåra situationer och hantera din ångest" eftersom du bara klarar det "tack vare" att du tagit Stesolid. Vill verkligen stryka under att jag inte på något sätt ifrågasätter ditt behov av och att du tar Stesolid, bara vill ge en förklaring till att du trots allt ditt jobb och din träning får i stort sett lika mycket ångest i alla fall. Alla former av undvikanden blir en fälla då det gäller ångest, det vidmakthåller problembeteenden och ångesten kan både eskalera och sprida sig till fler situationer. har du jobbat med att identifiera säkerhetsbeteenden och dina andra undvikanden?

Om du läser mera om Social fobi och ångest, om något som heter säkerhetsbeteenden, saker man gör för att inte "det värsta skulle hända" Microsoft Word - Social fobi modul 1 till hemsidan.doc (internetpsykiatri.se)

 (tipsar också om boken Social ångest, att känna sig granskad och bortgjord, av Anna Kåver, om du inte läst den.

Exponering i all ära, det gäller ju att utsätta sig för sin ångest, gå emot känslan och träna svåra situationer, det låter det verkligen som om du gör. Men det är också HUR man gör det. Om jag går in i en situation, till exempel går på restaurang, "blundande" med hela kroppen på helspänn, kan bara sitta på ett visst ställe, inte titta på någon, inte äta något, samt måste ta lugnande innan, så kan det absolut vara ett första steg att bara gå dit, men om jag "fastnar där" inte tar nästa steg, känner att jag kan vara mer och mer avslappnad i detta första steg, tränar att titta upp, dricka/äta något, byta platser, prata med någon, och minska på Stesolid till att göra övningen utan, så går det inte framåt.

Jag vet ju inte alls på vilket sätt du tränat, men vill beskriva hur stegvis träning kan gå till. 

Du har fått veta att du stressar mycket, och javisst stress påverkar ångesten mycket, det är SAMMA system stress/ångest. Har du kollat på SVT play, din hjärna med Anders Hansen, säsong 1 avsnitt 1 handlar om vårt stress/ångest system. anders hansen svt. din hjärna – 1. stress - Sök på Google

När det handlar om stress, yttre och inre, så är det avgörande med vilken återhämtning man har. Du skriver att du sover bort helger och alla tillfällen du får. Förstår att du är på "helspänn" en arbetsdag, och blir totalt slut efteråt. Man blir ju också väldigt trött av Stesolid. Sömn och vila är viktig återhämtning, men det finns också andra viktiga sätt för återhämtning.  Läs mera om vad göra stress här  Snorkel - Minska din stress

Tipsar dig om att prova beteendeanalys, finns på startsidan på vår webbsida www.snorkel.se, "se en kedja av händelser". Som handlar om att "lära känna" sig själv, sina problembeteenden, undvikanden och vilka konsekvenser det får på kort och lång sikt. Situation, tankar, känslor, det som händer i kroppen och det vi sedan GÖR- beteenden, hänger ihop och påverkar varandra. Det vi gör får konsekvenser på kort och lång sikt. Just vid ångest handlar problembeteenden om olika former av undvikanden. 

Se instruktionsfilmen, läs info, kolla på färdiga kedjor med mera. Prova först med färdiga alternativ.

Det var ett konstigt svar du fick av läkaren "lära dig leva med det", kan lätt missuppfattas. ja stress7ångestsystemet behöver vi, vi måste kunna reagera snabbt och starkt vid verkliga faror. Men man kan träna på att se när "brandlarmet" går igång av matos, eller om det verkligen brinner.

Ångest är smärtsamt och mycket obehagligt ibland, men inte på något sätt farligt. Och "sitter i huvudet" . Hjärnan kan inte skilja på en "verklig" fara, eller en "fara" som bara finns i våra tankar, fantasier och föreställningar. Som du säkert redan vet är ångest kroppens reaktion på en "fara" det är en överlevnadsstrategi som vi haft sedan vi var "grottmänniskor", och helt avgörande för mänsklighetens varande och, fortlevnad och utveckling. Även idag är det viktigt, än om vi inte alls lever med "faror" på samma sätt som förr, då giftiga växter, farliga djur och insekter, vattenmassor och jordskred, och andra krigsinställda infödingar var en stor del i vår vardag. Vi upplever en "fara, ett obehag", ofta är reaktionen inlärd utefter tidigare erfarenheter, (och vi har som en "inbyggd scanner" som scannar av omgivningen efter dessa faror vi är rädda för) hjärnan signalerar FARA och hela kroppen ställer in sig för att kämpa eller slåss, fly eller undvika denna "upplevda fara, kämpa för överlevnad.

Om man blir jagad av ett livsfarligt djur, och man måste använda alla sina sinnen för att fly och slåss mot detta djur, så behövs en massa "extra styrka" i kroppen. Hjärtat pumpar snabbt, slår hårt, pulsen ökar och andningen blir snabb och ytlig. Detta för att blodet snabbt ska ut till musklerna för att göra oss starka och snabba, andningen blir snabb och ytlig för att syresätta blodet snabbt, av samma anledning. Vi får tunnelseende - allt fokus på faran, inget annat ska ta uppmärksamheten. Hela kroppen blir spänd och beredd på aktivitet, fly eller slåss. Det är även så att det vi uppmärksamma förstärks och ökar (visst har du sovit bredvid någon som snarkar extra högt, man kan inte tänka på något annat, känns som det ekar i hela rummet).

Andra funktioner i kroppen sätts i vila, då de inte behövs i kriget för överlevnad, tex matsmältning, vilket ger olika symtom från mage och tarm. mm. Det händer mycket i kroppen. Våra tankar blir också helt fokuserade på allt detta med "faran" och det som händer i kroppen. Du skulle inte reagera på detta OM du blev jagad av ett farligt djur, men om man är hemma i soffan, börjar tänka på något man tycker är hemskt, eller om man har panikångest och "faran" är minsta lilla pirr i magen och en stark rädsla för att få en panikattack och just denna rädsla driver igång hela alarmsystemet/paniken, så blir det mycket obehagligt. 

Man behöver få igång kroppens andra system "lugn och ro" systemet. Om man som du kämpar och kämpar med att få bort ångesten, tar Stecolid, är fullt krigsberedd, andas snabbt och ytligt, har fullt fokus på "faran" spänner hela kroppen, och "tänker paniktankar" (varför släpper det inte, står inte ut, detta är så fruktansvärt, vad ska jag göra, klarar inte detta osv.) just för att du är så rädd att det inte ska släppa, så tar det mycket längre tid att det släpper, ångesten sjunker. Man får ytterligare en mycket obehaglig erfarenhet - nästa gång i en liknande situation blir man jätterädd att det ska bli så igen- och så börjar alarmsystemet gå igång just av den rädslan... I en ond cirkel.

Har du provat medveten närvaro? Att styra fokus och uppmärksamhet. Du kan läsa och prova övningar på denna webbsida och i appen Snorkelövning.

Det låter också som om du fastnat lite i negativa tankar, vilket är väldigt vanligt vid social ångest.

Tankar är vårt ständiga "småprat" med oss själva. Som att ha någon gående bredvid sig som hela tiden dömde, kommenterade eller ifrågasatte allt som hände och som man gjorde, då påverkas man mycket. Vissa tänker mera negativt än andra, och då ofta mera negativt om sig själv.

Vad utlöser dina negativa tankar, är det då du ska göra något, känner krav/förväntningar på dig, träffa någon, ser TV, hör viss musik.. Är det tankar på att inte duga, inte klara av, eller inte kan göra rätt?

Tankar är bara tankar, ingen sanning, men vi har en tendens att TRO på våra tankar, i alla fall de negativa. Om vi tänker positiva tankar som att vi kommer att ha alla rätt på provet, vinna en massa pengar eller att vi är älskade av alla så tror vi inte alls på det, men om vi tänker motsatsen så tror vi på det.

Det är lätt att fastna och "älta" negativa tankar, och att de tynger ner en och skapar en massa onödig oro.

Att försöka "tvinga sig själv" att inte tänka på något går inte, prova med att säga till dig själv "jag får inte tänka på en rosa elefant, får absolut inte tänka på en rosa elefant, med sin långa rosa snabel och stora rosa öron. Får inte tänka på den rosa elefanten. Vad händer då? Jo det är precis just det du gör, tänker på den rosa elefanten.. Eller hur?

Läs mera om negativa tankar här Snorkel - Negativa tankar

Det var 8 år sedan du fick remiss till psykolog, det är länge sedan, kanske dags att ge det en chans igen. Det finns också behandling för social ångest via internet numera. Googla.

Jag vet inte om svaret kan vara till någon hjälp, hoppas det.

Skriv gärna igen om du vill. Läs Anna Kåvers bok om du inte redan gjort det.

Vänliga hälsningar Snorkel