Jätteproblem med att svälja, ångest och tänker på det konstant.

Hej! Jag är en man på 21 år och har på senaste tiden haft jätte mycket problem med min sväljning, allt började för 4 år sen alltså 2018 då jag fick ett väldigt långt hår i matstrupen. Halva delen av håret satt långt ner i svalget och den andra halvan var ute, den hängde ut. Jag fick en rejäl panik vilket gjorde att jag blev rädd för o kvävas och även dö, håret var jätte tunt och gav inte så mycket problem men det kändes obehagligt.

Enda sedan dess har jag tänkt på det konstant och vet inte om det är orsaken till mina sväljsvårigheter i dagsläge, dessutom har jag väldigt stark reflux vilket gör att jag spyr konstant, undviker viss mat och får inte tillräckligt med näring. Jag är 182cm lång & väger 54,3kg. Jag är väldigt rädd för vad framtiden håller för mig & hur det kommer att sluta upp.

Jag har haft många funderingar kring döden på senaste tid då det känts väldigt konstigt i kroppen som påverkat mig psykiskt.

När jag till exempel äter får jag jätte konstiga tiks som jag aldrig gjort tidigare, de gör att jag skäms när jag behöver äta framför folk då de bara påverkar mig mest i samband med mat.

Det kan även ske utöver måltiden men det är mer sällan, jag har varit i kontakt med läkare som misstänker att jag har dysfagi (sväljsvårigheter för vuxna) men inget som jag fått diagnoserat då jag inte varit på läkare kontroll för det.

Så jag undrar om det är något som satt sig i psyket på grund av min tidigare händelse som startade igång det hela? Jag har aldrig haft det förr och vill gärna få hjälp med hur jag kan träna för att motverka detta, om det är psykiskt eller fysiskt.

Hej, tack för ditt brev.

Vi på Snorkel är ju bara en "frågelåda" och kan inte diagnostisera dig på något sätt, bedöma huruvida du har Dysfagi som diagnos eller inte. Men din berättelse påvisar tydliga tecken på just hur mycket "kropp och knopp" hänger ihop, och hur ett starkt ångesttillfälle verkligen kan "fastna" och påverka oss länge efteråt, fast att själva "faran" egentligen är borta. Ofta precis så som ångest utvecklas, och kan som för dig, bli väldigt handikappande. Det låter som om du verkligen skulle ta steget att träffa en läkare och få konstaterat vad det handlar om rent fysiskt. Och kanske få remiss för att få hjälp hur du kan jobba med den psykologiska delen. Denna webbsida handlar om "hjälp till självhjälp" och jag kommer att ge dig lite exempel på övningar och träning som kan hjälpa dig.

Vem som helst kan hålla med om att det är riktigt "äckligt, obehagligt och vidrigt" att få hår i munnen och halsen. Lätt att sätta sig in i hur obehagligt det kändes för dig med det långa håret i långt ner i det känsliga svalget. Detta tillfälle blev mycket obehagligt för dig, du fick "panik" och detta blev ett "inlärningstillfälle" "betingningstillfälle" för stark ångest runt att svälja, äta/dricka kanske bara av att ha något i munnen.

Du har också lätt till "kräkreflex" vilket komplicerar ytterligare. Du undviker helt att äta vissa saker, har fullt fokus hela tiden på hur det känns i halsen, och går säkert med en förhöjd ångestnivå bara du tänker på att äta, eller "känner av" hals, mun och strupe. Senaste tiden har du även haft "konstiga tics" i samband med att du ska äta, det låter också som att du har kraftigt förhöjd stressnivå i samband med ätandet. Nu måste du ju tänka på/kolla av, så ingen ser då du äter, eller hitta på olika sätt att undvika att äta med andra. Och har inte bara obehaget för att svälja ha något i halsen, utan även obehaget/rädslan för att få ticsen. Inte konstigt att du äter alldeles för lite och har undervikt.

MEN, dess onda cirklar är något du behöver jobba med för att vända, träna på, precis som du skriver. Att du får i dig så lite näring och är underviktig gör också att din motståndskraft för ångest/stress är låg. Du får en ökad känslighet/sårbarhet.

I öppningen till matstrupen sitter en muskel, matstrupsmunnen (eller matstrupssfinktern, PES), som ska slappna av för att släppa ner maten i matstrupen.

När diafragman inte gör sitt jobb i svälj-processen fungerar inte matstrupsmunnen som den ska. Den kan inte slappna av och öppna ingången till matstrupen på ett korrekt sätt.

Då får du känslan av klump eller krampkänsla i halsen. När du känner av obehaget eller "klumpen" i halsen är det i själva verket den spända matstrupsmunnen du känner.

Ångest är vårat inbyggda ”larmsystem” som ska skydda oss vid faror. Tyvärr kan inte hjärnan skilja på verkliga faror och på faror som bara ”finns i vårat huvud, våra tankar och föreställningar. Och alltså inte innebär någon ”livsfara” för oss. Samma reaktioner och konsekvenser i kroppen som då det verkligen är ”livsfara”.

Och vid livsfara stannar andra system i kroppen av, som inte är lika viktiga då vi kämpar för överlevnad, energin och fokus ska vara på flykt och kamp- t.ex. avstannar matsmältningen och urinproduktion. Detta ger ofta symtom från mage, sura uppstötningar, illamående, orolig mage mm. Och då även en känsla av en ”klump i halsen” som gör det svårt att svälja.

Denna "klump" och obehagskänsla i halsen förstärks också av den ”enorma spänning” som sker i kroppen vid förberedelse för kamp eller flykt- alltså vid stress/ångest. (Stressystemet och ångestsystemet är samma system) Man spänner även hals och strupe.

Ångest är smärtsamt och mycket obehagligt ibland, men inte på något sätt farligt ångest är alltså kroppens reaktion på en "fara" det är en överlevnadsstrategi som vi haft sedan vi var "grottmänniskor", och helt avgörande för mänsklighetens varande och, fortlevnad och utveckling. Även idag är det viktigt, än om vi inte alls lever med "faror" på samma sätt som förr, då giftiga växter, farliga djur och insekter, vattenmassor och jordskred, och andra krigsinställda infödingar var en stor del i vår vardag. Vi upplever alltså en "fara, ett obehag", ofta är reaktionen inlärd utefter tidigare erfarenheter, just ett "betingningstillfälle" som för dig och det långa hårstrået i halsen, (och vi har som en "inbyggd scanner" som scannar av omgivningen efter dessa faror vi är rädda för) hjärnan signalerar FARA och hela kroppen ställer in sig för att kämpa eller slåss, fly eller undvika denna "upplevda fara, kämpa för överlevnad. Så blir det säkert för dig vid olika mat/ät situationer, eller bara vetskapen om att du snart ska äta.

Om man blir jagad av ett livsfarligt djur, och man måste använda alla sina sinnen för att fly och slåss mot detta djur, så behövs en massa "extra styrka" i kroppen. Hjärtat pumpar snabbt, slår hårt, pulsen ökar och andningen blir snabb och ytlig. Detta för att blodet snabbt ska ut till musklerna för att göra oss starka och snabba, hela kroppen spänns, vi ska vara beredda och "startklara", andningen blir snabb och ytlig för att syresätta blodet snabbt, av samma anledning. Vi får tunnelseende - allt fokus på faran, inget annat ska ta uppmärksamheten. Det är även så att det vi uppmärksamma förstärks och ökar (visst har du sovit bredvid någon som snarkar extra högt, efter en stund kan man inte tänka på något annat, känns som det ekar i hela rummet). 

Det händer mycket i kroppen och i vårat huvud. Våra tankar blir också helt fokuserade på allt detta med "faran" och det som händer i kroppen. Du skulle inte reagera på detta OM du blev jagad av ett farligt djur, men om man är hemma i soffan, börjar tänka på något man tycker är hemskt, eller om man har panikångest och "faran" är minsta lilla pirr i halsen och en stark rädsla för att få en "attack" något kunde fastna eller att jag kräks, och just denna rädsla driver igång hela alarmsystemet/paniken, så blir det mycket obehagligt. Och vi är funtade så att vi försöker undvika starkt obehag, och så är karusellen med en massa undvikande igång, som fungerar på kort sikt men som förvärrar ångesten och gör oss allt mer "handikappade" på lång sikt.

Vid stark ångest så följer man denna känsla, man kontrollerar, känner efter, undviker, gör på "special sätt", planerar, ältar, och har allt fokus på att slippa detta starka obehag. Det är ångestfällan. Man behöver få igång kroppens andra system "lugn och ro" systemet.

Så alltså, om man som kämpar och kämpar med att få bort/undvika att få, ångesten, är på spänn och fullt krigsberedd, andas snabbt och ytligt, har fullt fokus på "faran" spänner hela kroppen, och "tänker paniktankar" (varför släpper det inte, står inte ut, detta är så fruktansvärt, vad ska jag göra, känns som jag ska spy, kvävas osv.) just för att du är så rädd att det inte ska släppa, så tar det mycket längre tid att det släpper, ångesten sjunker. Man får ytterligare en mycket obehaglig erfarenhet - nästa gång i en liknande situation blir man jätterädd att det ska bli så igen- och så börjar alarmsystemet gå igång just av den rädslan... I en ond cirkel med allt mera handikappande liv och ökad ångest.

På denna webbsida, www.snorkel.se där man under VAD ÄR och VAD GÖRA hittar strategier och verktyg för att på olika sätt träna sig i att hantera ångest, alltså inte bli så rädd när den kommer, utan att i steg bemöta alarmsystemet (om man inte behöver fly eller slåss) med att så att säga- säga till kroppen, "det är ok, lugna ner dig, behövs er inte fly eller slåss"

Viktiga strategier är att andas lugnt, slappna av, distrahera sig själv, skifta fokus, göra saker som får igång lugn o ro-systemet.

Att du försöker kämpa så för att "undvika att få ångest" ”kolla av så du inte får det” blir din fälla, på samma sätt som om man säger till sig själv "jag får inte tänka på en rosa elefant!"...Får absolut inte tänka på den rosa elefanten med sin långa rosa snabel.. Prova det, bara genom att tänka/säga så till sig själv så tänker man på en rosa elefant, så ekvationen är omöjlig.

Alla dina undvikanden, alltså saker du inte kan göra för att du är rädd för att bli sjuk eller rädd för att få mera ångest gör din situation allt värre, det är så ångest fungerar! Gissar att det är så också, att du gör en massa saker för att inte "det farliga ska hända" ångest brukar funka så.

Ingen vill känna skräck, eller hur, och då försöker vi skydda oss och undvika det vi TROR är farligt...

Är man t.ex. rädd för hundar, (man kanske har blivit riktigt skrämd någon gång av en hund och börjat bli rädd,) så tänker man ju att ALLA hundar är livsfarliga, att de kan skada en svårt, att man måste akta sig för alla hundar etcetera.

Man blir rädd bara man hör talas om hundar, eller hör en hund skälla.

Man kanske går långa omvägar för att slippa se eller möta en hund, slutar att gå hem till kompisar med hundar eller inte vill se på TV, IFALL det kanske dyker upp en hund i något program..

Man är spänd och uppmärksam hela tiden, kollar, lyssnar, så att man ska vara beredd, kan skydda sig och fly.

Man går och är rädd och orolig hela tiden, och vid minsta lilla misstanke om att en hund är i närheten, så blir man livrädd, fast man med förnuftet vet att den är kopplad, instängd i en låst bil, inte är mer än en liten valp och ofarlig... För man törs inte lita på sig själv, eller andra, den SKULLE ju kunna vara farlig, TÄNK OM den är farlig, kommer ut, rusar på mig... etcetera. Så där håller ångesttankar på om och om igen.(Ångest och starka känslor utgår från Amygdala, den delen av hjärnan har inget med förnuft och logik att göra. Det styrs från våra frontallober, längst fram i hjärnan, det är därför tekniker att göra praktiska saker, aktivera våra frontallober fungerar.) 

Du kulle kunna lista ner alla situationer då du blir rädd och orolig, och skriva ner vad du gör då, och även skriva ner alla saker du INTE kan göra, för att du är så rädd och orolig.

Just de sakerna behöver man börja göra igen, träna på att göra i små steg. Och då använda tekniker som lugn andning och avslappning för att kunna stanna kvar i situationen, och ångesten och rädslan sjunker undan.

Ibland kan man även behöva jobba med att distrahera sig själv, bryta sina tankar om sjukdomar och svåra saker, då man har fastnat i dem eller behöver koncentrera sig på andra saker, som t.ex. i skola/jobb.

Medveten närvaro- mindfulness, handlar om att styra fokus och uppmärksamhet. Styra den utåt, i det som händer i det man gör, istället för att ha all uppmärksamhet på tankar om kroppen och sjukdomar.

Oro är ofta ett malande, som tar kraft och energi, som sällan sällan leder fram till några konstruktiva planer eller resultat, oron handlar ofta om negativa tankar över saker som redan hänt och som vi inte kan göra så mycket åt, och många av de sakerna var det bästa vi kunde göra just då, utifrån den situation och den kunskap o förutsättningar vi hade då.. Och så även oro för framtiden, ofta av katastrofkaraktär, tänk om det eller det händer/inte händer, kommer inte att gå, inte att klara etc.. Känner du igen det?

Läs också mera om tankar och negativa tankar här Snorkel - Tankar Negativa tankar påverkar oss jättemycket.

Framtiden vet vi heller ingenting om, så det blir slösad kraft och energi. Det vi kan påverka, det vi kan förändra är JUST NU, och ofta är saker ganska OK just nu. För att leva lite mera efter nuet, så kan man träna och tillämpa medveten närvaro, mindfulness, att vara just nu med alla sina sinnen. På denna webbsida och i våra appar finns mycket beskrivet och övningar i medveten närvaro/minsfulness.

Hjärnan kan som sagt inte skilja på verkliga faror, och faror som bara finns i våra tanker ”tänk om” tankar om rädsla för att bli sjuk igen, tankar om att inte få luft, tänk om jag kvävs, dina försök att styra och kontrollera din andning. Det drar igång amygdalas stress/larmsystem, allt blod går ut i musklerna för att göra oss starka och snabba, andningen blir ytlig för att syresätta musklerna av samma anledning, vi får tunnelseende- allt fokus ska vara på ”faran” mm (läs mera om ångest under VAD ÄR och VAD GÖRA, tipsar också om Anders Hansens program DIN HJÄRNA, om hjärnan och stress, som jag tror finns på SVTplay nu)

När du känner starkt obehag-rädsla/oro- så följer du din känsla-tror på alla symtom, flyr från obehaget genom att försöka kontrollera din "strupe" "ditt sväljande" ännu mera, vilket gör att du spänner dig mera och får SVÅRARE att svälja osv. Jag vet inte exakt vad som händer och hur du gör, men det blir ett problem att du försöker ”kontrollera ditt sväljande”. Både ditt "illamående" och dina försök att inte kräkas, och din höga ångestnivå gör också att du andas ytligt,  vilket leder till att du upplever att du inte får luft, ytterligare växande ångest, obalans mellan koldioxid och syre i inandningsluften vilket leder till andra kroppsymtom som illamående mm ..

Skulle du kunna testa BETEENDEANALYS- se en kedja av händelser som finns på snorkels webbsida? www.snorkel.se Ta något av de beteende du gör för att kontrollera/ "minska risk"” som problem beteende.. Testa först med färdiga alternativ för att sedan skriva med egna ord. Se instruktionsfilm och information på webbsidan.

Då får du en tydligare bild av vad som händer. Sårbarhet, situation, tankar, känslor, kroppen och det vi sedan GÖR, påverkar mycket och får konsekvenser på kort och lång sikt.

Beteendeanalys kan vara till hjälp för dig att se mönster du fastnat i som påverkar dig negativt och förvärrar för dig på lång sikt.

Att göra en somatisk kontroll, där man undersöker somatiska orsaker bakom dina symtom, är naturligtvis viktigt och rätt, men sedan kan det handla om att acceptera att detta är nog ångest/stress och börja jobba för att hantera den.

Läs också mera om stress under VAD ÄR och VAD GÖRA på Snorkels webbsida. Finns en liten film där också som heter Managin Stress.

Återhämtning, att ge kroppen lugn och ro igen, vila, positiva aktiviteter, andningsövningar, avslappning och medveten närvaro, är kanske tekniker du kan träna på att göra mera av.

Snorkel har två appar, dels

Snorkelövning med många olika röstövningar, medveten närvaro-”träna på att styra fokus” andning och avslappning.

Skills Uppsala Snorkel reglera känsla, handlar om känslor, varför man har dem och övningar i att reglera en känsla som blir så stark att den ställer till problem.

Balans i livet, är en annan sak som du kan titta närmare på, balans mellan vad som tar kraft, energi lust och ork samt var som GER energi kraft lust och ork. Läs mera om balans i livet på webbsidan, och prova formulär och veckokort för balans i livet.

Detta blev ett långt svar, (du får läsa det många gånger, du kan ju också lyssna på svaret) hoppas att det kan hjälpa dig en liten bit på vägen att du kan hitta sätt att hantera din ångest, och att du bokar en läkartid för att säkerställa om det finns något man kan göra för att hjälpa dig somatiskt..

Skriv igen och berätta om hur det går för dig, kram Snorkel

Läs mera om oro/ångest under VAD ÄR och VAD GÖRA. Andning, avslappning och medveten närvaro- träna på att styra sin uppmärksamhet och sitt fokus, kan vara övningar som hjälper. Läs också andras frågor/svar i frågelådan om ångest.