Jag tror att jag har social ångest

Hej jag är 14, snart 15 och jag har en fråga angående ångest.

Jag tror att jag har social ångest och någon annan form av ångest.

Det tror jag eftersom jag hatar att träffa nya folk för jag är rädd att de inte kommer gilla mig och att de kommer tycka att jag är ett freak. När jag utsätter mig för att träffa nya personer som jag ska lära känna får jag i stort sett alltid sammanbrott innan och hyperventilerar.

Jag har berättat att jag inte gillar att träffa nya till mina föräldrar men de säger bara till mig att skärpa mig och sluta larva.

Jag har väldigt höga krav på mig själv i skolan och är väldigt stressad pga det. Jag har ingen ork längre till att göra någonting och jag har börjat glida ifrån min enda riktiga vän.

Jag har tankar som säger att jag är värdelös, att min vän bara är vän med mig för att vara snäll, att jag är för smal (har stress över att jag är smal och lång och alltid får kommentarer som ”du måste äta mer” ”varför äter du inte” osv från mina ”vänner” och det hjälper verkligen inte), att jag borde sluta vara feg liten idiot, att jag borde skära mig, att jag måste lyssna när pappa säger till mig gång på gång att ta tag i att träna för att bygga muskler men jag vet att jag kommer få ont av det, att jag måste sluta gråta varje gång någon argumenterar med mig och när de kommer in på ett ämne jag brinner för.

Såna tankar är konstant i mitt huvud.Jag vill kontakta bup eller ungdomsmottagningen men vill inte att mina föräldrar ska få reda på det, hjälp

Hej, tack för ditt brev.

Ångest är människans inbyggda larmsystem som innehåller flera olika symtom och funktioner för att förbereda oss människor för att fly eller slåss för verkliga faror.

Det finns också funktionen ”frys” alltså att helt stelna till och ”spela död” för att det som ”anfaller oss, tex en björn, ska tro att vi är döda)

Ångest är en viktig funktion som man inte ska ”ta bort” men man kan träna att hantera den, och då minskra den i situationen då man egentligen inte behöver den. Då man inte är rädd längre på samma sätt så uppstår inte ångesten lika mycket, vi kan också träna på att ”strunta i den” – ”jag törs inte men jag gör ändå”.

Vår hjärna uppfattar en fara/obehag larmar till kroppen att förbereda sig, vi har som en inbyggd scanner som scannar av omgivningen och kroppen hela tiden om vi redan är rädda för något, en massa olika funktioner sätter igång då vi uppfattar fara, för att göra oss starka, vaksamma och snabba.

Detta är en viktig funktion om vi måste fly eller kämpa för överlevnad. Detta var särskilt viktigt då vi levde som grottmänniskor, då det fanns många faror i vår vardag, farliga djur, giftiga växter, andra krigiska infödingar, översvämningar, jordbävningar med mera. Därför kallar detta en överlevnadsstrategi.

Även idag behövs denna snabba reaktion, vi måste reagera snabbt och direkt då vi upptäcker en brand, blir jagade av ett farligt djur, håller på att bli överkörda eller påkommer en inbrottstjuv.

Problemet är att hjärnan inte kan skilja på en verklig fara och en fara som bara finns i våra tankar, våra fantasier och föreställningar i vårat huvud. Som alltså inte alls är ”livsfarligt”. Tex att prata och umgås med andra och vistas i nya situationer, träffa nya människor.

Vi tycker att det är jobbigt/svårt/ obehagligt hjärnan larmar till kroppen att det är fara och alla ångestsymtom sätter igång, hjärtat slår snabbt, snabb och ytlig andning, svettning, rodnad, allt blod går till musklerna så man ska bli snabb och stark, kroppen blir spänd och beredd. Därmed går också mindre blod till hjärnans främre delar, mindre aktivitet i frontalloberna, så vi tänker sämre-tänker inte klart, får tunnelseende så att vi har fullt fokus på vad som händer med faran o.s.v.

Detta blir ju naturligtvis ännu jobbigare i den sociala situationen, så vi tänker negativa tankar om sociala situationer, dömer oss själva och vårt ”uppförande” i den sociala situationen, och undviker dem så mycket som möjligt, och lämnar ofta situationen då ångesten kommer, allt i en enda ond cirkel som gör att problemet ökar.

Då vi levde som grottmänniskor var vi väldigt beroende av ”gruppen” att få tillhöra ett socialt sammanhang för vår överlevnad. Om vi blev ”utstötta” ur gruppen, inte fick vara med, ”utslängda ur grottan”, så var det direkt förenat med livsfara, en ensam individ hade få chanser att överleva vilda djur och krigiska infödingar.

Därför har vi också en scanner för detta, vissa mycket mera än andra, är oroliga för att inte passa in, duga och få vara kvar bland vänner, rädd vad andra ska tycka och tänka. Fast vi egentligen klarar oss utmärkt på egen hand numera.

Just i din ålder, i tonårsperioden, är det vanligt att detta startar, under denna period känns det extra viktigt att bli accepterad, duga och ”passa in”. Man är rädd för att ”göra fel” ”inte passa in”.

Då man jobbar med social ångest (social fobi), går i behandling, så jobbar man på ungefär samma sätt som vid annan ångest.

Man börjar med att kartlägga, alltså i vilka situationer, hur ser tankar, andra känslor, reaktioner i kroppen ut (prova BETEENDEANALYS som finns på Snorkels webbsida, på startsidan)

Det handlar om att se mönster i olika situationer, hur man tänker, känner, hur det startar reaktioner i kroppen, och det man sedan GÖR.

Som kanske fungerar på kort sikt, men ställer till problem för dig på längre sikt. Och också förvärras ju mera man undviker. Gör en analys just av ett problembeteende att du undviker eller ”övertänker”.

När man "jobbar" med ångest listar man ofta som en stege olika svåra situationer, utsätter sig stegvis för dess svåra situationer, man ”tränar” på de svåra sakerna, ”steg för steg träning”. (läs om steg för steg träning, se exempel i filmen Rädda Albin)

Man kanske också ser på sina tankar och föreställningar om sig själv, sin självbild och sina krav på sig själv. Använder en del tekniker för att fokusera utåt, istället för att ha all uppmärksamhet på att försöka se hur man ”ser ut och uppfattas av andra” tekniker för att vara ”här och nu” istället för att döma sig själv i efterhand och älta och oroa sig inför kommande situationer, detta kallas medveten närvaro-mindfulness.

Medveten närvaro – mindfulness, du kan läsa och öva medveten närvaro få information och exempel på övningar finns på denna webbsida och i Appen Snorkelövning.

Man jobbar också med tekniker för att minska ångesten i stunden som tex andningsövningar och avslappningstekniker. (finns också på denna webb och ännu mera i Appen Snorkelövning)

Att förstå vad ångest är, att det absolut inte är något farligt och att det är vi själva som uppfattar/tänker/tolkar att något är farligt, INTE att något faktiskt ÄR farligt, att ångesten sjunker efter en stund om vi stannar kvar i situationen och att vi kan träna svåra situationer i steg så att vi klarar dem.

Om man har en svår social ångest (fobi) så medicinerar man ibland med antidepressiv medicin för att underlätta social träning.

Du kan läsa på denna sida om ångest, varför man har ångest och om vad man kan göra.

Prova beteendeanalys, appen Skills Uppsala reglera känsla (använd kod X330 gör sedan ett eget enkel lösenord) handlar om känslor, varför vi har dem, och man kan träna på att reglera starka känslor. och appen Snorkelövning med avslappning, andningstekniker och medveten närvaro-mindfulness.

Vill också tipsa om några bra böcker, Social Fobi- effektiv hjälp med kognitiv beteendeterapi av Thomas Furumark mfl och Social ångest- att känna sig granskad och bortgjord, av Anna Kåver. Läs mera om ångest och steg för steg träning. (böckerna finns säkert att låna på biblioteket)

Du kan också kolla på SVT-play Anders Hansens program ”Din hjärna” första avsnittet handlar om stress (stress/ångest är samma system i kroppen)

Fundera på vilka situationer du tycker är svåra och sätt dem i en hierarki för steg för stegträning, börja med det lättaste. Fundera på vad du har att vinna på att klara av dessa, gör dina mål och målsättningar (läs mera på Snorkels webbsida)

Du kan börja med att prata med skolsköterska och/eller kurator på din skola.

Ni kan tillsammans fundera på om du behöver mera hjälp och bedömning av t.ex. första linjen psykolog eller BUP. Elevhälsan kan också hjälpa dig att prata med dina föräldrar, så att de tar din ångest och din oro på allvar och att du får hjälp och stöd framåt. Ni kan tillsammans läsa mera om social ångest och ”vara förberedda” och fundera på vad du vill säga och hur.

Hoppas att detta kan vara en liten bit på vägen, skriv igen till frågelådan och berätta mera om du vill.

Detta blev ett långt svar, ber dig själv att läsa på www.snorkel.se

Om negativa tankar, hur de påverkar och ”styr” oss. Under VAD ÄR och VAD GÖRA.

Du får många tips på övningar för att hantera negativa tankar.

Läs också andras frågor och svar i frågelådan om oro/ångest.

Skriv igen i frågelådan om du vill, berätta om hur det går för dig. Kram från Snorkel