Jag är 12 år och får ångest ibland, vad kan jag göra?

Hej jag är en tjej som är 12 år.

Jag har på senaste känt av ångest. Det kommer ibland när jag är på stan, skolan eller hemma.

När jag är i skolan så är jag tvungen att gå hem. Men mina föräldrar vet inte och jag vill heller inte att de ska veta.

Dock så vill jag prata men någon om det här och vad jag kan göra om jag får ångest ute på stan.

Hej, tack för ditt brev.

Ångest är ju kroppens larmsystem, (som ett ”brandlarm” som ska varna och skydda oss, göra oss uppmärksamma på om det eventuellt brinner)

Din hjärna reagerar på något som händer i din omgivning (ser hör eller upplever något) eller något som händer inom dig själv ( tankar, känslor eller kroppsreaktioner).

Något som händer/du tänker, är "farligt" eller obehagligt. Du tänker eller upplever "fara/obehag" och kroppen reagerar med att sätta igång vårt eget "larmsystem" som ska göra oss "stridsberedda, dvs. beredda på att fly eller slåss.

Detta larmsystem är viktigt att ha vid verkliga faror, t.ex. då vi blir jagade av en ilsken hund, överfallna av en inbrottstjuv eller måste ta oss ut snabbt då det brinner.

Vi behöver vara snabba, starka och smidiga, helt inriktade på att fly eller slåss.

Men om vi blir rädda och får ångest, larmsystemet sätter igång för något som vi bara "upplever eller tänker" som fara/farligt/obehagligt, t.ex. att prata i klassen, vara på stan, betala, åka buss eller djur/höjder eller sprutor, då är det väldigt obehagligt att känna att larmsystemet går igång.

Ångesten ska förbereda kroppen göra oss snabba och starka, syresätta muskler, spänna kroppen och göra den beredd, öka syret till blodet, göra så att vi ser och är fokuserade på ”faran”, det ger hjärtklappning, kroppen spänns, snabb andning, svettningar m.m.

Ångest är helt ofarligt men kan kännas mycket obehagligt.

Du kan läsa mera om oro/ångest och i vilka situationer det är vanligt att känna ångest, på den här webbsidan.

Kolla också på filmen ”Rädda Albin” som handlar om ångest, hur rädsla kan göra så att vi ”ser faror överallt” och hur vi flyr och gör saker för att undvika rädslan som bara gör den värre eller blir till stora problem för oss.

Det första man behöver göra är att "hitta" de situationer som väcker ångesten, får larmsystemet att gå igång.

När, var och hur får du ångest? Vad händer precis innan? Vad tänker du? Vad är du rädd för ska hända?

För att övervinna, lära sig att klara av sin ångest, så behöver man träna på att hantera den, det finns olika tekniker för att klara sin ångest.

Läs under "vad göra" här på sidan. Viktigt är att andas lugnt, slappna av i kroppen och stanna kvar i situationen, försöka styra om sina ”katastroftankar” till något annat, istället för att ”hetsa upp sig själv” stanna kvar i situationen, skolan, istället för att gå hem..

Om man går iväg, går hem, dvs ”flyr från den tänkta faran” lägger sig ångesten på kort sikt, det känns bättre.

Men man lär sig inte att hantera och klara av, och ångesten blir högre, ökar, på längre sikt.

Nästa gång du är i en liknande situation igen så kommer ”ångesttankar” och oron ökar, larmsystemet sätter igång.

Det kan komma att bli i allt fler situationer, oftare, kännas starkare etc.

Har du gått ensam en kväll, tyckt att du hört något läskigt ljud, tänkt att det är någon där, börja tänka att den är farligt, känner av oro och ångestsymtom i kroppen, hjärtat börjar banka, håret reser sig lite, andningen bir snabb…

Du börjar gå snabbare och snabbare, tänker att någon följer efter, ångesten ökar och till slut rusar du toksnabbt, helt övertygad om att du är jagad, i ”full panik”… Då du kommer fram så var det ingenting där, ditt huvud och dina tankar/fantasier har spelat dig ett ”spratt”..

Ångesten kickade igång av dina tankar och av att du flydde iväg. Om du stannat upp, andas lugnt, slappnat av, kollat dig omkring, så hade du upptäckt att det bara var löven i ett träd som rasslade,

du hade sett att det gick ett par en liten bit bort som skrattade och pratade med varandra,

längre fram gick en tant med sin hund etc..

Du tog upp din godispåse du hade i fickan, tog en bit av ditt favoritgodis, njöt av smaken och vandrade lugnt den lilla biten hem från affären.

Du skriver att dina föräldrar ingenting vet, och att du inte vill att de ska veta? Varför? Hur tänker du om det?

De kan stötta och träna svåra situationer tillsammans med dig, de kanske känner igen hur ångest kan kännas och kan ge tips på hur man kan lära sig hantera den.

Kan du prata med någon från elevhälsan på din skola? Ni kan kanske tillsammans "gå på upptäcktsfärd" i din ångest, börja kartlägga när och var du får ångest? Vilka tankar du har innan, hur det känns i kroppen m.m.

Ni kanske hittar något du GÖR i vissa situationer, som gör att din ångest startar (tankar, försöker undvika, går undan etc)

Prova BETEENDEANALYS som finns på Snorkels startsida, se instruktionsfilmen, information och öva med färdiga alternativ.

Det går att lära sig att övervinna/hantera sin ångest, och minska den. (Men ångesten är också viktig och vi behöver den för verkliga faror).

När man inte längre upplever något som "farligt", obehagligt eller inte blir rädd längre, har en PLAN hur man kan göra då den börjar komma (stanna kvar, andas lugnt, slappna av, fokusera på att göra något, mm)

så sätter inte larmsystemet igång.

Skriv gärna igen om du vill. Många hälsningar Snorkel.