Hur vet man att det är ångest?

Hur vet man om man har ångest? I vilken ålder kan man ens få ångest?

Hej, tack för din fråga.

Rädsla, oro och ångest är som olika grader av samma känsla. 

Ångest är starkare, känns mycket i kroppen, ångest är som vårat inbyggda "brandlarm" det ska kicka igång och varna oss vid eventuella faror, som kan skada oss. Det känns mycket i kroppen, det ska det göra, om det bara kändes lite så kanske vi inte skulle märka det och verkligen skydda oss.

Problemet är att hjärnan som uppfattar en fara och kickar igång "larmet" inte kan skilja på en verklig fara, som att vi blir jagade av en ilsken hund, att en bil kommer körande rakt emot oss eller att vi kommer hem och påkommer en inbrottstjuv. Hjärnan sinalerar "fara" och kickar igång larmet, och alla "flykt eller kämpa" funktioner i kroppen även vid en "fara"/obehag, som bara finns i våra tankar eller fantasier, något som vi bara föreställer oss kunde hända. Nästan som när brandlarmet hemma kan kicka igång av att man steker och att det blir osigt, fast det inte alls brinner.

Larmet sätter igång en mängd funktioner i kroppen, som ska göra oss starka och snabba, så att vi kan fly eller slåss mot verkliga faros. Hjärtat slår hårt för att pumpa blod ut till musklerna, andningen blir snabb och ytlig för att syresätta blodet och musklerna, kroppen blir spänd och startberedd, vi får "tunnelseende" allt fokus ska vara på faran/hotet med mera.

Man får ofta "skräcktankar" i samband med ångest, tänker negativt och på "det värsta som kan hända". Tankar är ju ingen sanning, bara tankar.

Du kan läsa mera om oro/ångest på www.snorkel.se vad är och vad göra.

Du kan också kolla på Rädda Albin, finns under "spel" där kan du se konsekvenser man kan få av ångest, hur man blir allt mera rädd och undviker saker och hur man istället kan träna på att vara i situationer man är rädd för. Om det inte är VERKLIGA faror förstås, då SKA vi fly och undvika. 

Du kan också läsa andras frågor och svar i frågelådan.

Ångest är ofta en del i barn och ungas utveckling, (vi lär oss vad vi verkligen behöver skydda oss imot, till exempel vara försiktiga då vi går över gatan) den första gången små barn känner en typ av ångest är ofta separationsångest, till exempel då man ska lämna mamma och pappa för att vara på dagis, det kan kännas läskigt och osäkert i början, och hjärnan och kroppen startar larmsystemet.

Det ÄR dock inte farligt, och ångesten brukar ofta gå över av sig självt då man upptäcker att det är roligt på dagis. Annars kan man i steg träna på att känna sig säkrare, klara av ångesten. ( Steg för steg träning, läs mera på www.snorkel.se. vad göra). 

Hör av dig igen om du vill, och berätta om just din ångest, om du vill ha tips på hur du kan träna på att hantera och klara av din ångest.

Kram Snorkel